Livets EKG-kurva

Idag är en sån där underbar vårvinterdag. Solen skiner och himlen är alldeles blå. Det är -5 grader ute och hade jag haft dörren öppen hade jag säkert hört fåglar som kvittrar. Igår bestämde jag och en vän att vi skulle åka slalom idag. Det är ju perfekt väder för en tur till det lilla berget. Om det inte hade varit så att jag vaknade upp mitt i en förkylning. Halsen är sträv och bihålorna hotar med att ploppa ut ögonen. Jag kände ett litet kli i halsen igår men tänkte att det berodde på att jag befann mig i ett hus med en hamster. Men i morse, i min egen säng, utan hamster, fanns det inga undanflykter längre. Jag har ont i halsen.

Men å andra sidan så kan det förklara en hel del av mitt humör den senate tiden. Om jag har hållit på att bli förkyld så förklarar ju det varför jag är trött och har ont i huvudet. Det är inte bara för att jag hade en dålig fredag på jobbet och ett lååååångt och hjärnätande samtal med en kvinna om mina försäkringar och pension. Efter det kände jag mig förståndshandikappad och hade ångest. Varför ska det vara så svårt och stort det här med pengar. Pengar som ska bara, helst, ska rulla in när jag blir äldre. Så fredagen var inte så bra med andra ord.

Lördag spenderade jag både en massa tid och en massa pengar på stan med min Kirunavän och hennes mamma. Jag tokshoppade helt enkelt! Så kul och så behövligt. Det jag minst av allt behövde var den lilla söta tekannan som nu står på mitt bord, med rykande hett te i. Men den var så söt. Och billig. Så den fick flytta hem till mig. På kvällen bar det av på lagfest. Det är ju en av de största fördelarna med att spela med i ett lag. Man kan ha lagfest. Det var jättekul och super spontant.

Helgen skulle alltså toppas med slalom. Men nej, nu måste jag tänka om. Kanske ska jag planera in en stillsam promenad med vovven istället. Och kanske en film till kvällen. Jo, det är nog lagomt en söndag som denna.