Nyårskarameller

Så här i slutet av året brukar man summera och räkna ihop hur det gångna året har varit. Soffan har gjort sammanställning månad för månad. Det kan man ju göra. Om man kommer ihåg när saker hände :) Jag tänkte försöka mig på en topplista över saker som hänt.

Lillan föddes - jag blev moster! Helt fantastiskt. Solklart är det på första plats över saker jag kommer ihåg från 2009.

Reste runt i landet - tillbringade många dagar i Göteborg. Under året har det blivit några veckor sammanlagt. Hann också med Växjö och Stockholm.

P!NK - konsert i Globen. Helt otroligt fränt!

Gick ner i vikt - jo, faktiskt så känns det väldigt bra. Jag är inte klar med det projektet men på god väg. Ska börja om på pulver redan i morgon :)

Letade stuga i fjällen - inte hittat någon ännu. Någon som har en att sälja?

Vidgade mina vyer på hemmaplan - umgås med nya nära vänner.

Jobbet - släppte en klass och fick en ny. Det är tidens gång.

Tog på mig att var ordförande ett år till. Jag tycker att jag snart borde ha bråkat klart med alla knasiga gubbar på stugområdet. Men knappast. Så länge det finns folk från malmfälten så kommer det att finnas bråkområden. Jag, fördomsfull? Näää...

Nog har det varit ett bra år men ändå känns det lite som om det är ett mellanår. 2008 gjorde jag så mycket positiva saker. Jag gjorde Tjejklassikern och kände mig fantastiskt duktig. 2008 var också det mest intensiva känsloåret för mig - Himmel och Helvete. Och så kom 2009 och inget sånt har hänt. Det enda känslosamma är ju Lillan :) Och det måste jag ju ändå säga, det är mest min systers förtjänst, inte riktigt min.

Och nu kommer 2010. Väl mött, 2010!

Jakten på klänningen - mycket nära slutet nu!

Idag har jag sytt mig en klänning. Tanken är att jag ska ha den på nyårsafton. Men jag är inte helt nöjd med den. Den blev inte så fin i kanterna runt halsen och armarna. Jag funderar så på hur jag ska göra den bättre. Kanske att jag syr på ett svart kantband. Klänningen är svart och grön, vad annars? :) så ett svart kantband skulle kunna funka.

Det är en svart klänning med ett grönt organzatyg över. Längst ner är det en bred, svart fåll som är lika bred som det svarta skärpet som sitter under brösten. Kanske blir det för mycket med ett svart kantband i linningen också?

I morgon ska jag sy en kjol till Fia. Allt för att vi ska vara så fina som möjligt under de kommande storhelgerna!

En kopp kaffe

I lördags skulle jag och K sammanstråla på stan för att ta en kaffe. Vi hade både släktkalas gå på först så vi bestämde oss för en kvällskopp. Det var ju ändå lördag. I våran stad har vi i stort sett bara två ställen som kan fungera som café - som inte ligger i en galleria och är på så sätt stängt om kvällen. Det ena stället är ett bageri så det har inte öppet på kvällstid så dit försökte vi inte ens bryta oss in. Det andra stället är ett café som har fullständiga rättigheter och borde således vara öppet kl 21 en lördagskväll. Men icke.

Det har öppnat ett nytt och piffigt ställe i centrala stan. En restaurag/nattklubb/bar. När vi inte lyckades få en kopp kaffe på ett café tänkte vi gå på det nya stället. Klockan var ju bara 21 och vi skulle ju lätt ha hunnit ta en kopp innan nattklubbsgästerna. Jodå, nog skulle vi få komma in där. Dock mot en avgift av 80:- Det skulle bli en rätt dyr kopp kaffe. Så vi gick vidare i vår jakt på kaffet.

Vi tog oss tvärs över stan igen. Det är ändå tur att vi inte bor i större stad än vi gör. Det var -20 grader och snålblåst. På andra sidan stan finns Stadshotellet. Där har jag druckit kaffe förut. De har även sköna skinnsoffor och det är rätt mysigt där. Men det var också stängt.

Eftersom våran stan är som den är så hade vi faktiskt bara tre möjliga ställen kvar att prova på. Vi räknade dock bort bensinmackarna och MAX. Nog för att dom har kaffe men ingen mysfaktor. Så vi gick vidare till nästa nattklubb/bar. Vakten tyckte synd om oss så han släppte in oss i lokalen och hänvisade oss till baren. När vi kom in fick vi dock kalla handen direkt. För det första hade dom inte öppnat - skulle öppna 22 och för det andra skulle det kosta 80:- att komma in där också. Vi tackade hjärtligast för det fina mottagandet och gick vidare. Vakten vinkade lite beklagande åt oss när vi passerade.

Av de två ställena som var kvar - en kinarasturang/klubb/bar/fjortismötesplats och en rätt nergången bar med allt för många original till stammisar så kändes båda lika illa. Lite som att välja mellan pest eller kolera. Vi gick till baren. Till vårat försvar så kan jag säga att vi inte frivilligt sätter våra fötter inne hos kinesen. I alla fall inte jag. Har inte varit där sen jag tog studenten.

Baren, då? Jodå, vakten hälsade glatt och släppte in oss i värmen. K jobbar åt staten så hon känner de flesta vakter i den här staden. Och eftersom vi var två frusna tjejer ute en lördag kunde vi även ta till det trumfkortet. Vi stapplad in till bartendern och beklagade oss över vår stads klena utbud på kaffe. Vi pratade ner alla hans konkurrenter och la upp det väldigt bra för honom att vara en bättre man än de andra vi varit hos. Och det funkade! Vi fick kaffe. Vi fick kaffe gratis. Även påtår. Vi satt där en stund och drack vårat kaffe och värmde upp våra kalla fötter. Underhållningen bestod av en väldigt berusad kvinna och hennes orch till kille. Lite senare föll kvinnan av barstolen. Det var underhållande. Orchen försökte svepa deras båda drinkar och deras båda öl innan de gick vidare. Det var också underhållande. Han söp sig faktiskt inte snyggare. När stammisarna började droppa in bestämde vi oss för att gå hem.

Men nu vet ni, om någon funderar på att göra något nytt i sitt liv, säga upp sig och starta ett café till exempel, så har vi väldigt få i den här staden.

Hockeypojkarna

För en tid sedan spelade Modo mot HV71. Inte nog med att de spelade - de gick ju och vann! Detta innebar ju att jag var tvungen att bjuda ungarna på fika. Längst fram satte sig de tre HV-fantasterna. Vägrandes att fika fika. Modofika. Blä. Och för att väga upp min Modo-glädje hade ta tagit på sig fintröjorna. Dom är som söta, mina pojkar!

Herman Hedning med vänner

Herman Hedning är en liten förhistorisk figur som rumsar runt på jorden och gör allehanda upptåg/uppsåt. Jag virkade alla tre figurerna efter bilden på hemsidan (se Figurer i vänstermenyn). Tanken var att Mos skulle få dom redan i sommar...men grattis på födelsedagen i slutet av december passade bättre :)

Lite kreativitet

Min Kirunavän fyllde år för några veckor sedan. Jag passade på att virka en massa blommor och nåla fast på ett stort blockljus. Det är ett enkelt sätt att sprida lite virkad glädje.



Jag virkade ett par Converse till en liten Stjärna. Jag använde mig av Crochetas mönster. Skorna blev söta och uppskattade.

Att fördriva juletid

Julen har avklingat och jag är mätt och nöjd. Jag har inga planer för kvällen och det känns så riktigt skönt. Kanske kommer jag att hitta på något eller så inte. Och det är väl det lov är till för. att bara ta det lugnt och mysa på. Jag bakade scones och har sen suttit här i soffan i några timmar. Fantastiskt vad man kan fördriva timmar vid datorn och tvn. När jag inte försöker undvika att se på Jul med Ernst eller någon annan julrepris så spelar jag enkla gratisspel på nätet. Försöker - förtvivlat - att ta mig från level 4-4 i Haunted Threes

Vill bara nämna...

...att mitt jullov har börjat!

Snön har öst ner och bäddat in min värld i ett halvmeterdjupt fluff. På riktigt. Det snöade 30cm igår och 20cm inatt/idag. Det är en hel del snö.

Igår flyttade vi även in från barackerna. Jag får det jättefint! Minus är 1 mintgrön vägg och 1/3 röd dörr, 2/3 bruna dörrar samt inga stolar. Men annars är mitt klassrum färdigt. Dock kommer jag att störa mig på den mintgröna väggen. Kanske så mycket så att jag måste måla om den.

Skolan avslutades som vanligt med dans i sporthallen. Jag luktar herrparfym efter att ha dansat nära en massa pojkar. Det är sött när dom bjuder upp fröken.

Så nu har mitt jullov börjat!

Julstämning

Jag brukar inte lägga ut bilder på mina virkade alster. Oftast har jag virkat efter någon annans mönster och påhitt och då känns det inte helt rätt att ta åt mig äran. Men den här gången har jag själv kommit på både mönster och montering. En julstjärna på ett blockljus. Om någon är sugen på mönster eller inspiration är det bara att höra av sig. God helg!

Att vara värd

Idag erkände flera, av de som vann innebandyn igår, att de hade tagit en powernap efter gårdagens sportande. Känns ändå skönt att höra att även 15åringar kan trötta ut sig. Själv så tog jag en powervila på soffan idag. Jag kan lätt erkänna det. Och jag erkänner även att jag tyckte jag var värd det, gammal som jag är.

Jag har bakat en tårtbotten också. För det är eleverna värda. Lite då och då mutar jag barnen till att göra bra saker. I det här fallet rörde det sig om att skriva minst 5 MVG på sista provet vi hade. Det klarade dom galant. Så nu ska jag göra en hel långpanna full med tårta åt barnen i morgon. Det är ju också sista riktiga skoldagen innan jullovet så tårta kan man vara värd.

I morgon är mina kollegor och jag bjudna på byggfest. Byggandet har ju pågått sen förra hösten och blir klart nästa vecka. Så företaget bjuder oss på fest som tack för allt vi har hjälpt till med och stått ut med det gångna året. Och en liten fest är vi alla värda!

Inte 15 längre

Vänster fot ömmar när jag lägger vikten på den. Vänster arm har en stor röd blaffa och blodådrerna har svullit upp och ömmar även dom. Höger knä känns lite för stort för sitt utymme i kroppen. Jag har ont i halsen av att ha skrikit lite för mycket. Blodsmak i munnen av lungorna som förmodligen är halvt fyllda med blodigt slem. Mina korta muskler i låren skriker i protest och jag är lagomt kaggerhänt.

Jag har spelat innebandymatch mot eleverna.

Fiiifaaan! Vem kom på det? Och vem är så dum som ställer upp i laget? Före idag har lärarna inte förlorat en match mot eleverna under min tid på skolan. Det är inte så att det på något sätt är min förtjänst. Knappast det, nej. Men vi har ändå alltid på något sätt vunnit. Det kanske har flera skäl men vinnarsviten räckta alltså bara till idag. Idag mötte vi ett värdigt motstånd och vi lyckades inte alls. INTE ALLS. med vårat spel. Hur vi än gjorde så var det minst två elever där och fick övertag. Och visst är det så det ska vara? Visst är det så att 15åringar ska vinna över lärarna! Vi ska inte ha någon chans - egentligen - att ta dessa enegiknippen av tonåringsidrottsutövare. Och nä, det hade vi inte heller. Vi är ju inte 15 längre. Det är dom. För hur det än är så kommer våra elever alltid vara 15 men vi kommer stadigt att bli äldre.

Och det känns att jag inte är 15 längre. Hey, jag är ju inte ens 30 längre!

Man i kilt

Jag har hittat en man som kan bära upp en kilt. Jag har hittat en man som kan sjunga som en gud.


Min södraste kommunvän och jag fick tillfället att se Wallmans i lördags. Killen i bandet hade fixat biljetter. Mat och underhållning. Vi fick till och med vara med och underhålla lite. Mest underhöll vi underhållarna med en monolog full med interna skämt som ingen i publiken fattade nå av. Det var kul!

Nedräkning

Min näsa är täppt. När hände det här? Att det hände känns nästan normalt. Lillan är sjuk och alla andra i min närhet har varit mer eller mindre hängiga den senaste tiden. Jag har inte tagit någon spruta...än...så jag borde vara glad så länge det stannar i trynet och inte utvecklar sig till hela grisen.

Nu är det slutspurt på jobbet. Betygen ska sättas på torsdag och både jag och elever jobbar på febrilt för att hinna med det sista innan det är för sent. Jag har just lagt bort den stora högen med rättning och har kunnat slå igång datorn för första gången på länge. Hittade dock ännu mer rättning på mailen. Men det är härligt. Då känner jag att jag lever.

Mitt klassrum tar också form. Idag har jag satt upp lappar med instruktioner till berörda hur jag vill ha det. Vilket skåp som ska stå var och så vidare. Jag garderade mig dock genom att lämna en lapp med mitt telefonnummer :)

Vad än det är...

...så är det något som stör mig...

Kanske är det pengar? För länge sedan lovade jag mig själv att pengar, eller bristen på desamma, aldrig skulle få bli ett problem i mitt liv. Det fungerar ändå ganska bra. Det är nog egentligen inte pengarna som är problemet.

Kanske är det veckan kvar innan betygen ska sättas? Det går en hel termin och sen ska jag sammanfatta allt jag har fått eleverna att prestera. Vad är eleven och vad är människan. Ibland är det svårt att tänka utan att lägga in mina känslor för människan bakom prestationen. Ibland är det svårt att känna att jag är rättvis. Men ändå, jag har gjort det så många gånger nu så det borde inte vara ett problem det heller.

Kanske är det fortfarande lite störande att äta mat? Eller maten och själva ätandet går bra. Tyvärr. Jag mår alldeles för bra för att det ska vara nyttigt. Men det är det psykiska i att äta, att vara sugen, att känna att jodå, jag KAN äta det ena eller det andra som svårt. Svårt att stå emot och svårt att tänka outside the box. Svårt att inte jämföra med hur smal och duktig jag kände mig när jag inte åt. Och det är störande tankar. Det är störda tankar. Men var inte orolig, det får mig inte att sluta äta för det. Kanske är det lite det som stör mig.

Kanske är det så att jag är vaken alldeles för länge om kvällarna? Nu sitter jag här i min säng, klockan börjar vara på tok för nära midnatt och jag är klarvaken. Jag gick faktiskt i säng redan 21 men något håller mig vaken.

Det är väl det som stör mig. Att inte veta vad jag oroas över. Att inte veta varför jag inte kan sova. Jag är så trött om dagarna och det ger mig dåligt humör. Jag har nog lite dåligt samvete över hur jag kan vara mot vissa ungar. Idag svor jag och det gör jag vanligtvis inte. Inte alls. Men på sista tiden har jag kommit på mig själv med att svära. Både till och om barn.

...kanske är det bara en dålig tid just nu...

Att övertyga

I mitt yrke går det ofta ut på att inspirera och övertyga eleverna om än det ena och än det andra. Det är inte alltid så att jag måste tycka om det jag gör utan det räcker med att jag får ungarna att tro att jag gillar det jag gör. Eller att det faktiskt är kul det vi gör.

På senaste tiden har jag övertygat ungarna om att jag håller på MODO. Och det kanske jag gör också. Eller så bryr jag mig inte så mycket så att jag faktiskt BRYR mig om hur det går i elitserien. Men det är fantastiskt vad jag kan övertyga eleverna! Det går inte en dag utan att nån kommer och kommenterar tabellen eller ger feedback på senaste matchen. Och det är jättegivande för min relation med sagda ungar. Jag vinner så mycket markt genom ett gemensamt intresse. Och kanske vinner jag mer genom att hävda att Foppa är Frälsaren och att MODO faktiskt ligger riktigt risigt till i serien. Kanske är det min hängivenhet för det "dåliga" laget som går hem. För jag tror inte de hade varit lika toleranta om jag hade hejat på HV71 eller annat lag som råkade ligga etta.

Tre av mina elever hejar stenhårt på just HV71 och ikväll var ju M-A-T-C-H-E-N med stora bokstäver. HV71 mot MODO. Utan Foppa. Som den släng av storhetsvansinne som ibland kan drabba mig sa jag att om MODO skulle vinna så skulle jag bjuda klassen på fika. Eftersom HV har dubbelt så många poäng och leder serien kändes det rätt lungt. Och eftersom inte Frälsaren spelar (han har ju ont. Någonstans. IGEN) så kändes det kört. Men icke! Då kliver ju Näslund in och fläskar in superbra spel och första målet. Och sen rasade ju målen in. 1-4 fördel MODO. Suck, bäst att kolla receptboken...För även om inte jag riktigt bryr mig så bryr sig ungarna om att jag ska leverera fika.

Jag har skådat min framtid

För några veckor sedan var jag och min vän Ia på Ullared. Hyrde bil och körde ner de 10 milen från Ias hem. Jag shoppade ju så mycket så jag inte fick med mig det hem till norrland. Pappa fick ta hem en väska när han åkte ner några veckor senare. Men tydligen så är mitt shoppande ändå i minsta laget jämfört med Rosmarie. Hon kom ju upp i 60000:- enligt dagens avsnitt av Ullared (Kanal5). Fast vad är det som säger att inte jag skulle kunna handla för lika mycket? Förutom att jag bor 150 mil bort och inte har 60000 menar jag... för shoppa är kul. Shoppa på Ullared är jättekul.

Smsade just med Ia om kvällens avsnitt. Vi kom fram till att skåningar (förlåt att jag drar alla över samma kam) behöver hjälp och att det snart kommer att hittas kvinnolik i stora gula shoppingpåsar med blå Ullared-logga och att deras män vilar upp sig i Las Palmas. Sanna mina ord!

Men framtiden är ändå Maggan och Gittan. Det finns en stor risk att det är jag och Ia om 25-30 år.

Vem är det som har mest kul?

Den eviga frågan om vem som har mest kul. Blondiner eller brunetter. Hur som helst så är jag brunett nu. Ganska rejält mörk faktiskt. Kan bli kul :)

Helgens aktiviteter

Äntligen kom dagen när jag kunde få äta sushi. I fredags övertalade (gick ganska lätt) jag familjen on the valleyroad att äta sushi med mig. Och som jag åt. Jag fick faktiskt ont i magen så det tog jag på ett tecken på att jag faktiskt hade ätit för mycket. Fick lite ångest över det... gick dock över fort. Min matångest har i stort sett gått över. Jag tycker om att äta mat igen. Bara jag inte tänker på att jag "syndar" eller andra negativa tankar i samband med att jag äter. Det går bättre och bättre...att tänka bort ångesten...inte att låta bli att synda :) Premiären På Spåret sågs också i glada vänners lag. Fick sms från Gbg med alla rätta svaren eftersom vissa sågs i publiken...

I lördags tog jag en yxa och traskade til skogs. Hem kom jag med en gran och hunden med en kvist. Så nu lyser det både en gran och en stjärna på min stuga. Kvisten ligger någonstans på gården, den var inte så kul när hon väl hade burit hem den. På kvällen fortsatte jultemat med glöggkväll hos nya vänner. Det är kul att vidga sina vyer och bli bjuden på gott under tiden.

Söndag bestod av färdigställande av julklappar och skidskytte. Det bästa är ju att i min värld kan man göra julklappar och titta på skidskytte samtidigt. Den egna träningen går väl också bra. Det är inte som skidskytte men det funkar ändå. Idag fungerar dock mina armar dåligt. Mest för att jag tränade dom igår. Så idag vill dom inte riktigt göra som jag vill.

Jag, ett offer!

Det finns en grupp män som åter har gjort intrång i min värld. De kommer dessutom alltid i grupp. Och det är det här med gruppmentaliteten som förstör mitt liv. Jag har ingen motståndskraft. Jag är ett svagt och lätt offer för dessa män. Hade jag kunnat nöja med en hade jag inte känt mig som ett viljelöst offer.

För hur gör man för att stå emot skumtomtarna?

Kvällspromenad

Täckbyxor och täckjacka. Mössa och varma vantar. Kängor. En hund som gillar snön och som tycker det är roligt att åka kana på magen nerför backar. En kompis och hennes hund. Och en tur genom stan en kväll. En kväll när andedräkten gör stora vita moln och snön knarrar under skorna. Hunden får rimfrost i manen och istappar längst ut på morrhåren. Efteråt hettar kinderna av att ha varit ute i kylan. Det är en bra kvällspromenad.

Lite matångest ändå

Att det ska vara så här svårt att äta mat. Både psykiskt och fysiskt. Det känns nästan som om jag är otrogen mot min kropp genom att stoppa i den mat. Och det är väl ingen frisk tanke? Det är inte lätt att veta hur mycket jag ska äta. Eller hur ofta. Det är svårt helt enkelt. Dricker jag nog? När jag bara hade ett val - äta pulver nu eller äta pulver snart - var det inte svårt. Jag hade inte så många frestelser. För då hade jag bestämt mig. Då gick det bra att inte fundera. Nu funderar jag massor på ätande. Rätt eller fel ätande. Jag försöker tänka på att jag faktiskt inte behöver gå ner ni i vikt de här veckorna. Jag behöver bara hålla det jag redan har gått ner. För efter jul sätter jag igång igen. Då får jag återvända till tryggheten i choladpulvret 3ggr/dag. Men fram tills dess ska jag försöka komma ihåg att jag har varit jävligt duktig.

Å andra sidan så har det ju bara gått två dagar...

Kulturupplevelse

Mat kan var kultur. Att äta mat kan vara en kulturupplevelse. Idag har jag ätit mat. Och haft en upplevelse! Min syster skickade med mig en matlåda från söndagsmiddagen (som jag inte åt på söndag) så tisdagslunchen bestod av lax med västerbottensost :)

Dans kan också vara kultur. Idag har vi varit på en kulturupplevelse - igen. Alltså, vem är det som sitter och bestämmer vad eleverna ska fara på för uppvisningar? Är den människan av den här världen? Rent spontant kan jag känna att den människan i alla fall inte känner tonåringen av idag. Tittar ens människan på tv? Inget av det vi såg idag kändes anpassat till tonårskulturen. Och då känns det som bortkastade pengar. Dansarna var jättebra. Världspremiären hade hållits i Barcelona förut i år och det var idel meriterade dansare som var med. Men...årskurs 7....nä, man kan säga att dom inte såg det stora i upplevelsen. Dock så fick dom en kulturupplevelse. Och det i sig är ju berikande.

Självbekräftelse pågår

Klappar mig själv på axeln. Tittar på buketten av blommor som jag just köpt mig själv. Och njuter av en kopp te med MJÖLK. I dag är den dag som jag pausar i mitt lilla viktprojekt.
De senaste 14 veckorna har jag gått på shake-diet från Xtravaganza. Jag måste bara få skryta över mig själv:
Jag har gått ner 32 kg
Tappat 26 cm i midjan
Fettprocenten har minskat med 8%
Jag är faktiskt sjukt nöjd med mig själv. Därav klappen på axeln och en bukett blommor till mig själv.

1:a Advent - Nedräkningen...

Det är något kontemplativt med att stryka gardiner. Det har jag alltid tyckt. Att ställa ställa upp strykbrädan framför tvn, välja en kanal med något enkelt att titta på och stryka gardiner. Det är lugnande. Idag har jag naturligtvis strykit julgardinerna, bytt i alla fönster och pyntat fram lite julsaker. Jag har inte allt för mycket tomtar och sånt, jag gillar att hålla julen stilren. Tro det eller ej! I övrigt så gillar jag mycket saker men under julen vill jag bara ha gardiner, dukar och ljus. En och annan lampa är också ok. Jag blev så inspirerad så jag bytte faktiskt gardiner även i trappuppgången och hängde ut min halmstjärna med virkad järnek. Men nu räcker det med pyntet. Nu är det bara inslagningen av klappar och väntandet kvar.

Den andra nedräkningen sker i pulverpåsar. Jag har just ätit den sista middagen på länge. I morgon... jippi!

Effektivitet? check!!

Idag har jag skrivit 26 utlåtanden. Det var inte många som var likadana. Jag använde inte copy/paste så många gånger. Bara några få gånger. Inte alls märkbart ens. Nästa vecka börjar jag med utvecklingssamtal så jag var tvungen ha det klart idag. Tur att jag är så effektiv.

Idag blev det äntligen läge att hälsa på den amerikanska familjen. Så nu har jag pratat engelska i 3 timmar. Förstå vad tungan känns konstig de första 30 minuterna. Den for inte alls så som jag ville. Jag var tvungen att använda händerna ännu mer än vanligt. Men eftersom jag är så händig så gick ju det också bra.

Jag har gjort klart en födelsedagspresent till Kiruna. En massa trådar att stoppa och nålar att stoppa fast. Men fint blev det. Jag passade även på att plocka undan i köket så jag kunde ta ett fint kort på kreationen. Effektiv du vet.

Nu sitter jag och njuter framför High School Musical 3. Jag mår som bra av att se må-bra-filmer med sång och dans. Det är inte så effektivt kanske.. men jag ser film och skriver blogg samtidigt. Snart ska jag nog dammsuga. Kanske.

30 minuter senare nu har jag också mailat hem alla omdömen till föräldrarna.

Varför inte här?

Är det bara i min kommun det inte har snöat idag?
Jag läser kvällstidninen och inser att i de kommuner som ligger brevid min har dom fått ymnigt med snö idag. Varför inte här?
Dock kanske det inte har gått så bra för dom som vistats i snön idag... i de andra kommunerna...
här och här...

Sista veckan

Idag började min sista vecka på pulver. Jag har alltså gjort 13 av 14 veckor. Inte tuggat en enda tugga på 13 veckor. Inte smakat något annat än pulver, kaffe, te och vatten på 13 veckor. Jag köpte ut mina sista påsar idag och ser verkligen fram emot att få börja äta igen. Äta mat. Tugga. Och mjölk i kaffet! Vilken plåga det har varit att inte få piffa upp kaffet eller tekoppen med en mjölkskvätt. Ta en latte på stan... men som sagt så är det bara en vecka kvar nu!

November rain - Guns N Roses

I morse letade jag fram min regnjacka. Regnat har smattrat mot mitt tak och fönsterrutor hela natten. Så jag tänkte att idag var en bra dag att använda sagda jacka. Jag har faktiskt inte haft den på mig på hela barmarkstiden. Så idag, 23 november, var en bra dag för regnjacka. Stövlarna står ju redan på jobbet så jag kände mig ganska nöjd med mina förberedelser för dagen. Inget kunde dock vara mer fel. Jag borde ju ha förstått, by now, att inget blir som jag förberett. I natt har det som sagt regnat...inte bara i staden utan även på landet. På skolan. Som saknar tak. Vilka byggarbetare med normalt funtad hjärna bryter upp ett tag i regn, brer över med lite byggplast och sen tar helg? Jo, våra byggare. Plasten blåste väl bort nån gång så där 16.15 i fredags, lämpligt när alla byggare hade gått hem, och regnet har alltså ös rakt in. Rakt in i mitt arbetsrum. Mitt skrivbord (och dator) har klarat sig oskadd men taket ramlar när som helst in pga vattensamling. På tre andra skrivbord simmade papper, pennor och annat material omkring i flera centimeter vatten. ALUs stol hade stått under takdroppet (inomhus då) hela helgen så den var stor och blöt. Sjöblöt!

Eftersom det byggs om så har vi en hel del byggare här och alla andra byggare funkar bra. Det är just dom här, som har hand om den här speciella delen av bygget, som inte riktigt tänker till innan. Inget fel på dom andra. Dom gör jättfint och är trevliga.

Nu sitter jag i ett övergivet kontor i en helt annan del av byggnaden. Jag hör hur chefen pratar i telefon och försöker organisera en flytt av vårat arbetsrum. Tydligen ska vi få flytta in i ett grupprum...kul... Men tills vidare behåller vi stövlar och regnjacka på - inomhus

Var letar man?

Jag har bestämt mig för att hitta en klänning. En klänning jag ska ha på mig på nyårsafton. En klänning som jag känner mig vacker i. En snygg klänning helt enkelt. Men det är inte helt enkelt att hitta en sån. Vad letar man efter klänningar i dagens Sverige?

Fredagsupplevelser

Kände just att jag skulle ha haft användning av en tredje arm, alternativt en vän, som hjälpt mig hålla upp celofanet. Celofanet som jag försökte slå in en present med. Celofanet som klistrade sig mot allt det kom i kontakt med. För celofan är rätt statiskt och söker sig till alla andra ytor. Eftersom jag varken har tre armar eller en vän i närheten använde jag mig av munnen och ett förknytet presentsnöre. Hoppas nu att det håller sig tills jag får ge bort presenten i morgon. Och hoppas att Soffan blir glad :)

I tisdags när jag kom hem luktade det svartvinbärste i min trappuppgång. Och gissa om jag blev sugen! Eftersom jag inte dricker just nå annat än te och kaffe så gäller det att dricka det som är gott. För jag blir snabbt less alla smaker... Men hade jag svartvinbärste hemma? Nejdå, jag hade ca 15 andra sorter men inga vinbär alls. Och inte förrän idag har jag haft kom-ihåg att köpa. Så nu, äntligen, sitter jag och dricker en stor kopp svartvinbärste. Och ja, det är jättegott!

Jag träffade även min blivande svärmor idag. Varken hon eller hennes son vet dock om det än ;)

Optimala lösningar

I skrivande stund sitter jag, som vanligt, tvärs över min gröna två-sits soffa. Jag passar så perfekt in sittande med raka ben från armstöd till armstöd. Jag tycker det är en helt optimal soffa på så sätt. Från min plats i soffan kan jag sitta med datorn i knät, se på tvn som står snett till höger framför mig och ändå kunna använda min högra hand för att lyfta glaset från soffbordet alldeles brevid mig. Den är alldeles ypperligt multifunktionell. Och grön.

Över mitt badkar har jag en slags bricka. På den kan jag förvara tvål och annat som behövs när man ligger i badkaret. Det går även hur bra som helst att ställa glas med dricka eller luta boken mot brickan när man tar själva badet. Det är verkligen en optimal lösning att ha en avställningsyta över badet. För om jag ska sträcka mig, kanske till och med behöva kliva upp, när jag ska hämta saker som jag behöver (som dricka eller en bok) när jag badar så blir det ju alldeles blött någon annanstans. Och det ger ju merjobb. Så den optimala lösningen är en bricka.

Snön som kom förra helgen är helt borta nu. Det har varit plusgrader och regna i flera dagar. Det är lerigt och eländigt. Svart som natten redan kl 16 och slaskigt av allt salt på vägarna. Det är inte kul. Och varje novemberhatande människa letar efter den optimala lösningen på den här mellantiden. Tiden mellan den fina hösten och den underbara vintern. Min syster ringde mig idag för att berätta att (om jag hade haft facebook hade jag kunnat läsa att...) hon och familjen åker utomlands på fredag. Dom blev less vädret helt enkelt. Den optimala lösningen är att fara dit vädret är bättre.

Jag har också kommit på den optimala lösningen på mitt problem med en 30-års present. Kalaset är på lördag och vad ger man till en gravid (kul att äntligen få berätta det vidare:) tjej som önskar sig ett nytt kök? Jo, det visar sig på lördag. Ganska optimalt är det ändå om jag får säga det själv.

Kvar att klura ut är:

• varför jag inte har börjat med min bokredovisningen som ska in i morgon (nej, jag har inte läst boken än),
• hur jag ska få pengarna att räcka till,
• var jag hittar en duglig karl,
• hur jag ska våga börja äta igen efter 14 veckor på pulver

Omvärderande av min spegelbild

Efter att ha tittat mig själv i spegeln i morse omvärderade jag mitt förslag om att gå till jobbet med min frisyr. Gick ju som sagt i säng med blött hår... och för dig som inte vet vad jag har för hår just nu (eftersom det varierar) så har jag ganska kort och blont hår. När jag steg upp i morse såg jag ut som en utblommad maskros. Du vet, en sån där man blåser på. Det är väl i och för sig fint men inte på mig. I det läget är det bara duschen som kan återställa hårstråna i dess normala läge.

Spegel, spegel

Idag, igen, har jag förstått varför man har stora speglar i ett gym. Det är inte för att man ska kunna se om man gör övningarna rätt...nog för att det är ett bra skäl till att ha speglar... Det är inte för att rummet ska verka större...nog för att det också är ett bra skäl...Det är inte för att man lättare ska kunna spana in andra som gymmar...nog för att det också är ett bra skäl...nej, jag är helt övertygad över att speglarna är där för att tillfredställa unga män i varierande spännartröja. Idag var jag ensam tjej med 8 spänniga killar. Och inte var det jag som såg mig i speglarna, rättade till tröjan, kollade så luggen låg rätt eller hur tatueringara spelade över bicep.

Ikväll känner jag mig spegelrebellisk. Jag har just duschat och jag tänker faktiskt gå i säng med blött hår. Kanske går jag även till jobbet opiffad. Men bara kanske.

Droppen Dripp och slasket

I lördags gick jag och mamma en promenad i skogen. Det var vitt och fint och det knarrade så där härligt under skorna. Hunden rusade runt så snön yrde. Det var fint, rent och julelikt. Idag är det inte så. Idag, så även igår, regnar det. Julesnön är borta. Vattenpölarna är tillbaka. Vägarna är slaskiga. Mörkret har återvänt. Spolarvätskan i bilen är det bästa som finns. Och knarret har ersatts av plask. När vinden låg på sovrumsfönstret i morse, så regnet smattrade på rutan, då var det lite svårt att komma ihåg de positiva känslorna jag hade igår.

Men människan är ju anpassningsbar. Och det är ju tur ändå. För nu när jag sitter här i min barack, med en hel fotbollsplan lerig och blöt, mellan mig och kaffepannan så känns det ändå värt att vara här. Barnen än ju ändå ganska söta och min barack är ändå ganska trevlig. Min chef har suttit med på en lektion i morse och den gick bra.

Energin har återvänt

Kanske var det snabbtrippen ner till Stockholm i början av veckan, kanske är det vädret, kanske är det mitten av november....i alla fall så har jag varit hemskt trött i veckan. Jag har gått i säng tidigt men ändå knappt tagit mig upp på morgonen. De dagar jag har kunnat har jag "flexat" mina tider för att kunna sova så länge som möjligt. Men det är väl så ibland. Ibland orkar man mer och ibland orkar man mindre. Men nu har det ordnat till sig. Jag har mer ork och känner mig mycket piggare - även till sinnet. Jag har hittat glädjen igen.

Jag har dessutom hittat en rolig träningsform - pilates. Det är mycket tänja och spänna. Men det är precis vad min kropp behöver. Jag har korta muskler i låren så jag måste tänja lite extra där. Det är lagomt svårt och det känns att det ger något efteråt. Och sånt är ju kul. Det är faktiskt så kul att komma igång med träningen så jag har suttit med träningsschemat och kryssat i vad jag kan tänka mig att gå på för aktivitet. Jag som hatar gruppträning! Men i veckan ska jag försöka mig på minst en grupp. Och så ska jag på gymmet. Jag har fått instruktioner om maskiner och övningar så nu ska jag våga mig på att gå in i maskinrummet också, inte bara springa på löpband.

I övrigt så har helgen varit bra. Hunnit ha tjejkväll, fika på stan, filmkväll och umgåtts med LillMega. Så nu, söndagskväll, kan jag bara se fram emot nästa veckas utmaningar.

P!NK

De senaste 29 timmarna har varit snudd på overkliga. Jag har lite svårt att komma ihåg alla intryck och att sortera minnena i rätt ordning. Men det jag kan säga är att resan till Stockholm och konserten med Pink helt klart var värt det.

Själva resan dit var bara transport, som resor brukar vara... Vi hann med bil, flyg, buss och tunnelbana innan vi landade på Globen.

Och konserten? Jag har inte nog superlativ att ta till. Den var fantastisk. Hon är en fantastisk artist och hennes show var över förväntan. Vi hade bra platser och stämningen var hög. Både jag och min syster röjde med i låtarna. Jag är egentligen ingen som identifierar mig med musik, eller som tar till musik som uttryckssätt eller ens som terapi så det här är något alldeles ovanligt för mig. Totalt lyckorus från första akorden av introlåten till dess att dom tända lamporna i taket.

I taxin, efter konserten, på väg tillbaka till Arlanda förstod inte chauffören riktigt det här med att vi hade åkt 100mil för en kväll. Vi försökte inte ens argumentera med honom utan satt och småpratade minnen från konserten. Och efter en kort natt så återvände flygplanet med oss.

Nu när jag sitter här hemma kan jag sortera minnena och upplevelserna i lugn och ro. Jag kan också titta på turné-t-shirten. Samma t-shirt som jag har gått omkring i idag på jobbet och skrytit över min upplevelse. För det får man om man varit på konsert. Så det så.

I morgon...

I morgon åker jag till Stockholm.
I morgon går jag på konsert.
I morgon kommer jag och min syster att dela samma upplevelse som tusentals andra.
I morgon kommer jag att tillbringa kvällen i Globen.
I morgon ska jag lyssna till Pink.
I morgon ska jag sova på hotell.
I morgon kommer att bli en fantastisk dag!

Kan man ha svarta tånaglar? Jag har just råkat måla mina med svart nagellack...

En jättenykter kul kväll

Vaknade i morse med huvudvärk. Kände mig sur och allmänt irriterad. Försökte komma ihåg de förvirrade drömmarna jag hade drömt innan jag vaknat. Jag hade vaknat flera gånger sen klockan 7 i morse. Hela min kropp protesterade över att behöva finnas till denna morgon. Jag kände mig totalt bakis. I vanliga fall brukar jag inte vara bakis, jag har nog faktiskt bara upplevt det två gånger i hela mitt liv. Och det var riktigt illa... Jo, jag var faktiskt på lokal igår. Jo, jag kom nog i säng lite för sent. Men nej, jag drack inte en enda droppe alkohol. Så all denna känsla av att vara bakis utan att ha anledning till det känns lite taskig. Jag har ju klarat mig undan så gott som varje gång jag druckit så varför straffas jag nu? Nykter!! Jättenykter!!! Men det som gör värken värd var att jag hade jättekul! Jag träffade en hel del människor som jag inte sett på länge. Eller som sett mig ;) Till och med så hann jag träffa K från Ume. Det är nästan 7 månader sen vi sågs sist. Snudd på skandal.

Och så fick jag visa upp min mest fantastiska sida av mig själv. Jag var trevlig, glad, snygg och uppmärksam på folk jag pratade med. Jag är ju helt enkelt bäst...hoppas bara Han fattar det ;)

Fredag med kjol och snö

Idag bylsade jag på mig med kappa och stövlar. Allt för att parera snöandet som förekom -igår(och för att överleva i fredagskjolen). Igår frös jag som en hund när jag gick över skolgården, jag blev blöt och sur. Så idag tänkte jag förekomma det. Bra tänkt..förutom att det var några grader kallare och det snöar inte alls lika mycket eller ofta som igår. Och jag är varm i min kappa. Men nöjd över att vintern är på väg.

Nu sitter jag här i min barack och tittar på en klass med 9:or. Jag har mutat dom med godis och klubbor för att dom inte ska märka att provet som dom sitter och skriver egentligen är alldeles för stort och svårt för de små liven. Hittills märker dom inget annat än godisskålarna och att klubbpappret sitter lite för hårt om klubban.

Höst

Hösten är här.
Det innebär:

* Man behöver inte dra för fönsterna när man ska visa film på eftermiddagarna. Det är så mörkt ute.
* Man får effekt av att tända levande ljus. Det blir mysigt.
* Helljusen är guld värda ute på vägarna.
* Det är mysigt att dricka te.
* Löven ändrar färg och ramlar ner. Det här med lövträd är inte likadant här uppe som nere i södern. Efter att ha tillbringat flera dagar med att sparka boklöv så uppskattar jag lövträd på ett helt annat sätt.
* Regn och slask innan det snöar och fryser på.
* Reflex blir modernt igen.
* Folk uppskattar när jag virkar vantar åt dom.
* Julen är snart här :)

Kust till kust i höstmörkret

Ta nu det här på rätt sätt....men ÄNTLIGEN! Jag är hemma nu. Jag har varit på vift i en hel vecka och fast det bara har varit roligt så är det ändå härligt att komma hem. För rutiner är ju ändå nå visst.

Jag började i Stockholm med hela kollegiet måndag till tisdag. Vi jobbade..typ.. vidare har jag hunnit med att umgås med mina favvotjejer, köra bil genom Göteborg, förstöra 4000:- i Ullared, umgås med Ia och inte fått med mig allt jag köpte hem. Inte alls allt. Långt ifrån allt faktiskt. Pappa ska hämta det om nån vecka :P

Nu sitter jag här i min soffa igen, nyduschad och trött i kroppen. En fördel med att handla för nästan alla mina pengar är faktiskt att jag i stort sett är klar med julklapparna. Det är en fördel för då kan jag använda nästa lön till att köpa nya vinterdäck. För det är också en fördel att ha.

Lev och må till nästa gång

Återvinning de lux

I lördags drog min syster med mig på Fyndmarknad. Det är ett litet finare ord för loppis. Efter att ha betalt parkeringsavgift och inträdesavgift kom vi äntligen (det var iskallt att stå i kö och vänta) in i den stora eventhallen där loppisen fanns. Det var verkligen stort. Och mycket. Och mycket grejer. Och mycket skräp! Men ändå ett och annat fynd. Jag köpte en kappa, original från KapAhl, för 100:- och min syster fick tag i en åkpåse till lillan. Och en flaska vatten slank också ner.

Idag var och mamma på Reprisen. Återvinningsmarknaden alltså. Snacka om skräp! Jag försökte ha "öppna ögon" och verkligen se det praktiska i återvinning...men idag gick det verkligen inte. Tydligen var det bara min och mammas åsikt. Kassakön ringlade sig lååång genom hela affären.

Själv försöker jag ge bort mina överblivna saker. Jag har så svårt att slänga. Jag vill veta att mina grejer kommer till fina hem.

Virklusta

I morgon ska jag hämta ut mina två nya virkböcker från posten :) Och så vill jag vinna det här hos Teskedsmamman. En härlig höst med mycket virkande blir det.1

Med hösten kommer lovet

Den här veckan är som veckan innan...ja, lov helt enkelt. Det är höstlov nästa vecka. Det gör att den här veckan blir en massa avslut och lite på halvfart i andra aspekter. Det är svårt att börja med något nytt för då måste man ändå ta om det efter lovet och det är svårt att avsluta allt eftersom alla inte jobbar lika fort. Plus att det är taskigt mot eleverna om alla lärare skulle avsluta allt samtidigt. Det är då "Klasskampen" kommer väl till pass. Det är en tävlig i Barn-Genifrågor om vem som är smartast i klassen. Vinnaren/vinnarna vinner ära och en bulle i cafeterian. Det är inte svårare än så :)

För mig egen del så ser jag så fram emot lovet. Jag jobbar dock två dagar men de dagarn jobbar jag på Skolforum. Den enda skolmässan som är värt namnet. Hela min arbetsplats ska få åka ner på den i år. Det är ju verkligen inget offer att få åka till Stockholm, bo på hotell och få gå på mässa i två dagar. Sen är jag också ledig. Resten av veckan kommer jag att tillbringa i Göteborg med mina tjejer. Två av mina småtjejer har flyttat dit (igen) så vi ska tillbringa hela onsdagen med att sitta på Vanilj, drickakaffe och prata skit. Fredagen blir Ullared! Praktiskt att vi får lön på tisdag... praktiskt eller planerat? Vem vet.

Snönnen har pommit

I natt har det snöat. Det var vitt och fint på världen när jag vaknade i morse. Hoppas det håller i sig.

Matlagning och helgfrukost

Vid lunchtid på fredagen brukar vi sitta i personalrummet och berätta om våra planer för den stundande helgen. Det är husvagn dit, främmande hit, träningar, cup här, kanske till och med en tripp till någon stugan. Men framförallt pratas det mat. Fredagsmys och matlagning. Vad ska man äta en fredag. Och så jämförs recept och matlagningssätt. Sen kommer även frukosten på tal. Skillnaden mellan en frukost på vardagar och den man äter på helgen.
Nej, för mig skiljer det inte mycket. Det skiljer faktiskt ingeting.
En påse pulver - alltid chokladsmak
En kopp kaffe - eller te. Det är väl här variationen kommer in måste jag erkänna.
En sked Omega3 - ja, smakar varulv.
Lite vatten - med limesmak.
Och en Glukosamintablett - för mina gamla knän.
Idag är det lördag och jag funderade på det här med att jazza upp frukosten. Lösningen blev ett kaffe med smak av vanilj/kola. Det är lite lyxigt. Det räcker för mig.

Varför ska man belöna sig med mat hela tiden? I och med att jag inte har ätit mat på 8 veckor så har jag fått en massa tid över till att fundera på det. Och det jag har kommit fram till är att jag unnar mig vila och välmående. Och att umgås med vänner och familj. Att inte äta långa helgfrukostar eller vällagade middagar är inget stort offer för mig. "Ett nej nu är ett ja till något bättre i framtiden".

Pauser i vardagen

Svininfluensan är inte bara av ondo. Speciellt inte när jag inte själv är drabbad. I måndags hade vi 25% av alla elever borta. Det innebar att dom få som var kvar fick kvalitetstid tillsammans - både tillsammans med varandra och med sin lärare. Barnen hann jobba ikapp sig eftersom vi inte kunde gå vidare och de kunde även få möjlighet att sitta med sin lärare och få personlig peppning. I dagens skola är det få förunnat. Med klasser på 26 elever hinner vi vuxna inte SE alla barn på samma sätt. Stor del av tiden förvarar vi barnen och sen kräver vi att dom ska ha tagit till sig något av godo av det jag har sagt till dom. Men måndagen var inte så. Måndagen kändes som en paus från verkligheten och vardagen. Måndagen var som på den gamla goda tiden. Ni vet, då det var bättre förr. Fast ärligt talat..när var det så? Förra gången det gick en pandemi?

Jag är en känslomänniska och kan lätt gå igång och reagera över en känsla jag får. Det kan vara något som kollegor säger eller elever gör. Igår kom jag ihop mig med en elev. En liten, ettrig tjej på 14 år. Konflikten sög verkligen energi ur mig och jag kände mig helt slut. Eleven i fråga rusade skrikande och svärande ifrån mig på skolgården och hoppade på en buss hem så jag kunde inte heller reda ut saken när vi hade lugnat ner oss. Så under ganska lång stund igår grämde jag mig som över det där. Jag analyserade läget och tänkte alla kaosalternativ som kunde komma av konflikten. För man vet ju aldrig vad fjortisar tar sig till... Någon gång efter 21 i gårkväll fick jag ett sms, "Förlåt. Jag skulle inte ha sagt så där..." Klast jag smälte :) Idag fick jag ett trevande leende. Men hennes sms var precis vad jag behövde för att kunna ta paus från mina kaostankar.

Idag har vi bunkrat upp med chips, salta pinnar och godis. Allt står uppradat i vårat arbetsrum. Vi har bjudit det andra arbetslaget på mingel. En liten, välsmakande paus från vardagen.

Höstfägring

Rulla, rulla liten bulla

Jag har kommit på en plan. Den går ut på att göda dom runt omkring mig. På så sätt ser det ut som om jag går ner ännu mer i vikt än vad jag gör. Och hittills funkar planen riktigt bra. Jag har under de senaste två veckorna bakat bullar vid tre olika tillfällen. Och bjudit en massa folk - för jag vill ju sprida ut kilona utan att det riktigt syns. På så sätt kanske ingen kommer på att skylla på mig och jag klarar mig undan. Jippi! Och ser som sagt ännu smalare ut..hihi.

En plåt fick min far eftersom han fyllde år. Den andra plåten fick min syster eftersom hon också fyllde år. Den tredje plåten ska jag fylla ut mina kollegor med idag. Det är min tur att ha fikavecka på jobbet så jag har laddat upp. När jag lika höll på att baka så gjorde jag två små butterkakor och bjöd favvoflickorna S och K på. Själv dricker jag ju bara pulver sen 6 veckor tillbaka...

Dagens I-landsproblem är ju när bullan har för mycket gisch i sig så det väller över kanten.

GoGear

I fredags, när jag var och tränade, slutade min mp3-spelare att fungera.
(Notera att jag skröt över att ha tränat.)
Det är faktiskt inte så kul att springa på ett löpband i 40 min till DagensRätt (v75 alltså).
(Notera nu att jag skrev vad jag gjorde och hur länge.)
Så idag inpulsköpte jag mig en ny spelare. Den rymmer så fantastiskt mycket mer musik än 35 låtar. Och den har en speltid på 27h. Jag kommer helt klart att kunna springa många gånger innan jag behöver ladda.
(skryt igen)
Bäst att ladda upp den med ström och musik innan morgondagens träningspass!
(skryt igen!)

Bara jag tar mig in i den fanatiskt förslutna plastförpackningen...

Funkade det?

Jadå!

Jag fick en hel del erbjudande om att bli bjuden på sprit. Jag vill gärna tillskriva stövlarna det... men kanske är det så (som jag fick förklarat av min manliga vän) att killarna ser att jag är nykter och då passar på att bjuda för att dom vet att det blir billigt men ändå framstår som gentlemän. Vet inte. Jag hoppas fortfarande på stövlarna.

Jag fick också ett telefonnummer till en kille. Men han var full. Kanske desperat. Och allt detta hände när jag satt ner, med skorna under bordet. Så där är det nog inte stövlarna som gjorde det. Jag kanske var oemotståndlig helt enkelt. Vem vet.

Att testas i verkligheten

I fredags hade jag mina nya stövlar på jobbet. Det var lite av ett test, ett genrep kan man kalla det för. Jag ville kolla hur mina fötter skulle reagera på flera timmar i samma skor. Jag har kanske jordens känsligaste fötter btw. Det gick bra. Jag hade inte ont någonstans utan kunde konstatera att skorna var riktiga höjdare även i bruk så att säga. Det var ju som sagt ett genrep inför kvällen. Ikväll ska stövlarna få ta mig ut på lokal. Jag vet inte när jag var ute i svängen sist. Kanske var det efter 30års festen i mitten av sommaren. Fia har en teori om att det blir billigare att ha sånna här stövlar - när alla vill bjuda mig på saker hela tiden. Det kanske är så att jag tjänar pengar på att köpa dyra skor? Ska kolla läget ikväll och återkommer med resultat.

Lust och rabatt

I min stad har vi en erotikaffär. Eller rättare sagt är det nog mer en lust-affär. Den är inte på något sätt sliskig eller frånstötande. Den har allt från godis till...ja, ni vet. Affären ligger på en tvärgata från gågatan och det finns inga andra affärer i närheten. Jag vet flera som tycker det är pinsamt att finnas i närheten ens. Andra skulle för sitt liv aldrig ens gå på vägen utanför. Varför? Är det för att det blir synligt? Är det för att vi bor i en väldigt liten stad där man är rädd för svaller?

Själv har jag 15% rabatt i butiken och sist tillbringade jag minst 45 minuter där inne... (att jag drack kaffe med ägarinnan - som går samma kurs som mig - kanske inte är så rolig sanning. Kanske skulle jag ha utelämnat verkligheten så skvallret och fantasierna kunde komma igång).

Jag uppmanar dock alla att själv ta reda på vad som finns där inne. Kanske blir du förvånad...

Tjejkväll med rabatter

Är det någon mer som sitter i sin soffa iklädd nya skinnstövlar och shorts? Om du gör det kan du väl lämna en kommentar. Jag vill mest bara kolla om någon annan har samma klädsmak som det jag har. Jag kanske kan få förklara mig: jag har äntligen hittat ett par långskftade skinnstövlar som jag kan ha. Ett par stövlar där inte foten hotar med att skrumpna bort på grund av blodbrist eller när tummer och pekfingret på högerhanden är skinnflådda i försök att dra upp dragkedjan. Nej, nej, dom här stövlarna passar!! Jag är urglad! Men något fattigare...det är ju ofta så att det kostar att ligga på topp.

Fördelen för min plånbok var ju att det var Tjejkväll på stan ikväll. För mina skor innebar det 20% rabatt. Så det blev faktiskt helt överkomligt. Tjejkväll...ja, det är också ett slags fenomen. Jag tror att syftet är att locka av oss tjejer lönen som har nykommit. Sen kan man ju hoppas att det också är ett syfte att mammor ska få en ursäkt att få lämna ifrån sig sina barn för att umgås med andra vuxna nån timme. Men mest så är det en ursäkt för oss alla att träffas, skvallra och ta en fika. Så det är väl bara att ta seden dit man kommer!

Var kommer shortsen in då? Det är inte alls väder för shorts, trots de 10 plusgraderna min stad kan erbjuda. Shortsen är bara där för att skorna ska synas ordentligt. Och nej, jag har inte visat mig offentligt så här. Bara nu hemma i soffan, ensam. Förmodligen bäst så :)

Tänk på vilodagen

Äntligen en lugn stund framför datorn. Det har varit några hektiska dagar. Sen i tisdags kan jag nog säga att jag inte har suttit och vilat mig många stunder. Det har varit bakning, födelsedagskalas, avlivande av hund, bygg, virkning och barndop. Jag känner inte riktigt att jag har fått någon tid för mig själv. Inte för att jag vet vad jag skulle ha gjort ifall jag haft tid. Och jag har ju gjort saker jag själv har bestämt mig för att göra. Livet handlar om val och det är jag själv som har valt att göra allt det här. Så jag kan ju inte skylla på någon annan - alls. Jag vet inte vad det är, men det är bara en känsla i mig som inte känns helt optimalt.

Men det går nog över. Kanske när jag får tvätta håret med både schampo och balsam. Mitt hår känns inte helt igen. Det är mer likt en rotborste än vad det ska... Det kanske går över när jag inser att jag inte behöver ha 440 minuter lektion till veckan för 9orna är ute på prao. Det kanske går över när jag vant mig att Elsa inte kommer att dräggla på mig nå mer. Det kanske går över när livet inte är så hektiskt längre.

Om inte annars så när jag har sett 014 :)

Beslutet är taget

Efter veckor av hopp och vånda fick vi ikväll lov att ta beslutet. Beslutet som ingen av oss har velat prata om. Ett beslut som innebär att våran familj inte kommer att se ut som den har gjort de senaste 8,5 åren. Vi måste ta bort Elsa.

Elsa är världens finaste boxer. Världens klokaste. Elsa är den första hunden som fått bo i våran familj och på så sätt är hon den mest speciella hund som någonsin har kommit till världen.

För några veckor sedan blev hon kinkig och ville inte äta. Vi försökte med allt gott som hon brukar gilla men inte ens det funkade. Halsfluss var första diagnosen. Problem med sköldkörteln var det andra. Och det räckte för att hon skulle magra och sluta äta helt. De sista veckorna har vi tvångsmatat henne med ersättning i spruta. Ikväll fick hon tungt med andningen så nu har nog hjärtat sagt sitt. I morgon måste vi ta bort henne - för hennes egen skull.

En onsdag mitt i veckan

Nyduschad sitter jag här i soffan och slötittar på tv. Inte för att det är nå bra där...därav slötittandet. Ikväll har jag plågat mig runt 5:an på Grisan. Ja, plåga. Jag ska nog inte göra om det i första taget heller. 3,5 räcker så bra för mig. I morgon ska jag på första träffen i min kurs om dator i undervisningen. Och annars så går det bra med mitt pulver. Och nä, roligare än så här blev det inte den här gången.

I väntan på 007

Förra året körde jag och tre andra tjejer rätt mycket bil. Vi pendlade mellan de olika orterna och tävlingarna som ingick i Tjej Klassiker. Det blev som sagt en hel del bilåkande/körande. Rätt snabbt så började vi roa oss med att leka "Gul Bil". Det går ut på att man snabbast ska ropa "Gul Bil" när man ser en gul bil. Den som hinner först får ett poäng. Den som ropar men sen visar det sig vara fel så får man två straffpoäng. Under 80 min till Vansbro blir det många poäng, både plus och minus.

Den här terminen har jag en samåkningskompis som jag försökte introducera i leken. Men det slutade med att han fick mig över på sin lek. Den går ut på att samla registreringsnummer. Man börjar på 001 och ska sen se bilarna i rätt nummerföljd. Själv är han (och hans familj) på 092. Jag som är nybörjare är, efter idag, på 006. Jag är nog också en trafikfara...trots att jag är kvinna och kan köra bil, prata i telefon och spana efter nummer samtidigt så är det nog lite väl mycket att göra, speciellt när de övriga i världen väljer att vägarbeta eller göra tillfälliga lösningar på vägarna. Tyvärr är det rätt maniskt...det går som inte att låta bli heller. Men gissa att jag ser många gula bilar utan att få poäng!

Brev från Baracken

Hej Världen
Här inne är det ganska mysigt. Det ryms 27 elever och en fröken. Det är ömsom varmt och ömsomt kallt i luften. Gardiner är ett lyx som vi inte riktigt har. Det vi har gott om är ljud och bänkar.
Ändå känns det bra

Saker jag inte borde göra men gör ändå

Vissa saker bör man låta bli att göra för sin egen inre frids skull. Igår gjorde jag en sån där sak som jag lika gärna hade kunnat låta bli att göra. Jag provade kläder som jag vet är för små. Det har ju varit sommar och hög luftfuktighet så kläderna, speciellt byxorna, krympt. Visst är det tokigt? I alla fall så borde jag ha låtit bli att prova dom. Höstluften hade inte gjort dom större - än.

Att gå vidare

Jag har börjat förändra mitt liv. Jag har börjat en kurs som bara är till för mig. Mitt välbefinnande. Det innebär att jag börjar göra vissa val i livet, att inte fastna i det gamla. Att gå vidare. Både mentalt och fysiskt.

Förra veckan var jag på personlig träff med min tränare. Vi la upp strategier och mål. Och en stor del i del hela är att vara mentalt med hela tiden. Att utveckla mig själv så att mina hjärnspöken försvinner eller ersätts med små, små obetydliga, lätthanterliga små-Laban. När jag satt mig i bilen och startade så slog radion igång, som vanligt. Den här gången kom jag mitt in i Sarah Dawn Finers Moving on. Trots att låten kanske skrevs om förlorad kärlek och hjärtesmärta så kände jag att orden hon sjöng även var till för mig:

I’m moving on
And I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I’m moving on

Nu har det börjat!

Idag var första innebandyträffen. Jag väljer att kalla det för träff, för så mycket spel blev det ärligt talat inte. Vi är ett gäng tjejer som spelar mot och med varandra en gång i veckan. Det är riktigt kul! Ibland går det bra, ibland går det sämre. Men det roliga är att hur det än går så är man välkommen. Fram tills i fjol spelade jag med killar. Jag var ofta ensam tjej och vi spelade hårt och fysiskt. Jag kom hem varje gång med blåmärken eller muskelbristningar. Det var mer en regel än undantag. Hade jag inte ont hade jag inte spelat nog mycket. Nu när jag spelar med tjejer....så är det ingen skillnad! Förra året skadades 2 svårt och vi andra började varje träff med att redogöra hur ont vi hade sen förra gången. Tro mig. Det är kul!

Fördelar/Nackdelar

Idag tänkte jag fundera kring att jobba på en byggarbetsplats.

Fördelar:
* Vi kommer att få en sjukt fin skola efter jul.

Nackdelar:
* Jag har mitt klassrum långt ifrån mitt arbetsrum. Långt ifrån persoalrummet och långt ifrån närmaste damrum.
* Det bullrar och lever om.
* Det kör omkring en massa stor, läskiga maskiner där jag ska gå.
* Skolgården är avstängd till stor del så att ta sig från barackerna till personalrummet är som att delta i ett visuellt orienteringslopp där man ser vars man ska men vet inte hur man ska gå dit.
*Det ligger skräp och trasiga saker överallt.
* Lite då och då så grävs det av nån kabel eller dom måste stänga strömmen.
* Barnen är för nyfikna på bygget för sitt eget bästa.

Nu höll jag på att glömma den största fördelen:
* Alla byggjobbare!!! ;)

Utmaning: Ta sig från punkt A till punkt B

Jag skulle vara på en kurs kl 16.15. Kl 16 låste jag upp min ytterdörr och jäktade in. Tokkissade och försökte plocka med mig de grejer jag behövde för kursen.
Glömde ändå ett papper.
Jag bor i normala fall ca 5 min från lokalen och jag hade ca 12min på mig. Enklaste vägen är avstängde så jag visste att jag skulle vara tvungen att ta upp en gata tidigare för att komma fram till parkeringen. Det jag inte hade kommit på var att det är nån slags rusningtrafik runt 16-snåret. Det blev jag ju snabbt varse. Mest för att det var lååång bilkö genom en rondell där jag skulle svänga vänster, för att komma upp på den där tidigare gatan jag nyss nämnde. Snabbt beslut var att ta höger upp på en annan gata för att sen svänga tillbaka vänster. Men då sket det också sig. Just där skulle dom lägga ny asfalt, just då. Slut på gator som är raka vägen, dags för omvägen. Omvägen blir flera kvarter och flera trafikhinder värre. Vet ni hur fort tiden går när sånt här händer? Jag kom inte i tid. Jag var 3 min sen. Det betydde att att inte fick vara med på själva intoduktionen utan fick sitta utanför ytterligare 15 min. Suck. Nästa vecka skippar jag att kissa och tar med mig alla grejer till jobbet så jag kan köra raka spåret.
Jag fick ett nytt sånt papper som jag glömde hemma.

K.U.F

Jag är en stolt K.U.F

Jag lovar! Jag har Kul Utan Facebook!

Helgen som kom och gick

Förra veckan var ju första veckan med ungarna. Det är alltid en massa saker som inte är helt färdigt men man kommer inte på det förrän i skarpt läge så att säga. När man står där och ska ha just det där pappret eller just den där boken och man inser att de är någon helt annan stans. Ur kaos föds kreativitet konstaterade vi i morses. Och visst är det så. Jag är ju en hejdundrande fröken i kaos. Mest kanske för att det är ett naturligt tillstånd för mig och för att jag har svårt att fungera i allt för planerade miljöer. Jag kanske egentligen har en diagnos...vem vet.

Helgen var i alla fall väldigt efterlängtad och rolig. Fredag bjöd på en årliga surströmmingsfesten med kollegiet. Vi brukar ha kul sånna kvällar och fredagen var inget undantag. Jag, som var nykter, hade hur kul som helst. Jag har helt underbara arbetsvänner.

Lördag var flyttdag för kusinbarn med pojkvän. Bära, packa upp och diska var min lott. Dom kommer att få så fint i huset! Kvällen tillbringade jag med två av mina favvotjejer, S och K, i en soffa hos S. Vi skulle se en film men vi kan som aldrig till skott. Vi hade alldeles för mycket att prata om. Några koppar kaffe senare så var klockan sen natt och vi bestämde oss för att göra om det en annan gång. Förmodligen blir det inge film då heller men det behövs som inte.

Söndag tillbringade jag på ön hos min syster. Fick provköra den nya barnvagnen och umgås med lillan.

Och nu... sitter jag och känner mig redo för dagen. Ska nog hämta mig en kopp kaffe till och surfa runt lite innan jag funderar på lektionsplaneringar och annat viktigt.

Tvångstankar i vardagen

I morse var jag tvungen att låsa upp min nylåsta dörr för att gå in och kolla om jag hade stängt av plattan. Det är inte första gången det händer. Det har hänt förr... jag tror att jag är rädd för att det ska börja brinna. Det är ju så dyrt med eldsvåda. Strykjärn kan jag också kolla en extra gång. Men i övrigt så tror jag att jag är rätt fri från tvångstankar.

Min granne däremot... han har nog ett gäng. Eller, ärligt talat så vet jag bara av en. Vad han sen gör inne i sin lägenhet vill jag nog inte heller veta. Varje gång han låser sin dörr så måste han kolla att det verkligen är låst. Han kollar si så där 40 gånger genom att trycka ner handtaget och dra i dörren. Våra ytterdörrar är alldeles bredvid varandra så jag hör honom varje gång. I går kom jag hem samtidigt som han var på väg att gå ut. Vi hälsade glatt på varandra medan jag låste upp och gick in. Samtidigt som han låste sin dörr och bara kollade handtaget EN gång. Nu ska ni inte tro att han har slutat med tvångskollandet, nej, nej. Väl inne i min lägenhet kunde jag inte låta bli att le - för ute i trapphuset hörde jag hur han smög tillbaka till sin dörr och kollade den extra många gånger.

Så mycket mer än så är inte ok. Det kan alldeles för lätt gå till överdrift. Men nej, att gå på V- och K-brunnar är helt normalt :)

I'm back

Så ja, nu är den frivilliga och ofrivilliga bloggtorkan upphört. Det har varit sjukt mycket att stå i bara. Tiden att sitta vid datorn har inte funnits. Kort kan jag förklara mig med att jag har bott på stugan, flyttat hem, börjat jobba, bott på stuga med en sjuk hund, varit på lägerskola, flyttat hem igen, inte varit uppkopplad på jobbet. Och nu...nu har det blivit vardag igen. Barnen har kommit in i barackerna och jag börjar hitta tillbaka till några av de rutiner jag hade förra året.

Det här ska nog gå bra ska du se.

Den stora dagen

För några år sedan var jag värd på ett bröllop. Mina bästa vänner gifte sig så vi värdar försökte göra deras dag till den mest minnesvärda i deras liv. Ok, det skulle det nog ha blivit även utan våran medverkan men jag vill som ändå ta åt mig liiiite av äran. Det gick faktiskt ganska bra. Utan större missöden så hade vi en rolig kväll. Det var nog 2004-års varmaste dag bara.

Förra året var det dags igen för mig att plocka fram värdandet. Att vara värd är en stor ära, jag känner mig så utvald. Men samtidigt så kräver det en hel del. Och vad otroligt läskigt ifall jag inte skulle kunna leverera. Att jag inte skulle vara nog rolig. Inte nog högtidlig. Inte nog helt enkelt.

Som det är nu är jag väldigt långt ifrån att själv gifta mig. Det fattas rätt så många beståndsdelar. Men när jag gör det så skulle jag vilja ha det så här roligt :)

Sommaren som kom igen

Sommaren kom verkligen igång igen. Solen har strålat som om den inte förstår att semestern snart är slut. För en del. Inte för mig. Än. Hihi. Till och med badvattnet har blivit varmare med tiden. I vanliga fall brukar det vara lite hurvigt och kallt om nätterna, just så pass att man tar på sig långbyxor. Men inte ens så är det. Flera kvällar i veckan har jag begett mig ner till älven efter kl 21 på kvällen. Då ligger vattnet spegelblankt och solen lyser varmt och inbjudande på sin väg ner.

Idag har jag legat på badstranden. Nu menar jag faktiskt den riktiga badstranden, den officiella, stora, Nordens Riviera som den också kallas. Jag, Ami och barnen hade en liten filt och matsäck med oss. Vattnet var varmt och stranden var långgrund. Och ryggen blev bränd.

Nu sitter jag här och tänker på min vän Åsa som går Fjällräven Classic. Jag skulle ha gått med henne men mina knän sa ifrån. Kanske nästa år... Heja Åsa!

Vad heter det?

Efter gårdagens bloggande om deodoranter så föddes det en ny fundering: vad heter själva behållaren som man förvarar deodoranten i? Är det en flaska?

Dagens dilemma

Då och då står jag inför vardagens små dilemman. Små val där utgången på något sätt visar på vad jag är för person. Så vad är jag då för person? Idag på Lindex kände jag mig ytterst rebellisk när jag skulle köpa deo. Den här gången gick jag inte på lukten utan på vad som stod på etiketten. Antiperspirant och så vidare är ju som standard på alla deodoranter now a days så det var inte så att jag valde mellan olika ingredienser, nej, mitt var stod mellan om jag skulle köpa den som hette "Woman" eller den som hette "Girl".

Jag vet inte riktigt hur det här valet/köpet förklarar mig som person men jag är nu stolt ägare av en "Girl"...

Stugägare: jag

Att äga en stuga innebär mer än bara mysiga brasor i kaminen och kaffe på uteplatsen. Och det är helt ok! För i och med att det är min stuga så får jag också göra som jag vill. Igår och idag har jag oljat in min uteplats och bro med härligt grön Cuprinol. Jag har använt en roliga Grovis för att rensa spisen. Jag har också planterat om några hallonbuskar som jag fått av söta K. Jag och Fia plockade blåbär som blev en härlig paj. Vidare har jag funderat på att sy nya gardiner men det är fortfarande bara i tankestadiet. Men visst...det blir en hel del sittande och njutande också

Min mobil - fortsättningen

Jag var in med min mobil till affären idag. Min nynya mobil. Jag köpte ju en ny 2/6, en månad senare dog den. 8/7 fick jag en ny. Idag var jag alltså in med den också. Den stänger av sig helt omotiverat. Den gamla telefonen sa i alla fall till just innan den skulle stänga av sig och den gick igång sen några sekunder/halvminut senare. Den här säger varken till eller slår igång sig. Suck. Föräljaren gjorde lite lullull med den och sa att om det inte blir bättre så får jag komma in och byta - igen. Tur att dom är trevliga på affären :) Men störd blir jag.

ADSL-ADHD

Det här med semester sprider sig även till min blogg. Eftersom jag bor på stugan så har jag inte någon uppkoppling till min lilla bärbara utan det som erbjuds är föräldrarnas stationära. Och den sitter fast i husets mörkaste rum. Det känns inte så motiverande att krypa in här och vänta medan datorn kopplar upp till det sega nätet. För jag tror även att nätet har lägre kapacitet på sommaren...eller så är det så det är att ha adsl. Ah, kom just på att adsl måste vara motsatsen till adhd. Eller så framkallar adsl adhd hos människan?

Kul med kataloger

Så här i mitten av sommaren, när räkningarna just är betalda och det faktiskt blev pengar kvar, är det roligt att få kataloger. Jag tycker verkligen om att sitta med en alldeles glansig och lite äckelbläddrad katalog. Med äckelbläddrad menar jag att den är gjord av ett sånt där glasigt papper som är obehaglig att bläddra i, speciellt med fuktiga fingrar. Men blöter man inte fingrarna så går det då absolut inte att bläddra...hmm, dilemma...blöta - inte blöta...

Ellos är en liten favorit. Det brukar alltid bli ganska många kryss i katalogen. Mamma är likadan. Vi sitter och kryssar tillsammans. Det finns mycket som är snyggt som man skulle vilja ha. Nog för att både vikten och självbevarelsedriften stoppar en hel del inköp så är det ju kul att titta och säga "om jag kunde så skulle jag".

Senaste katalogen ut är H&M. Ska ta mig en kopp kaffe och se vad dom har att erbjuda.

VVFB

Jag vill bara klargöra det här nu för alla: Jag har INGEN Facebook och NEJ, jag kommer inte att skaffa någon heller. Måhända att jag är den sista som inte har en FB. Jaha?! Jag har en mobiltelefon (jaja..jag vet..) och jag har en bil. Med hjälp av min mobiltelefon (men jag vet!!!!) och min bil kan jag ha kontakt med precis alla jag vill. Jag behöver inte adda någon vän i cyberrymden för att få veta att han/hon har klippt gräset - jag kan hälsa på. Jag behöver inte veta vad hon som jag gick en kurs med -97 är för däggdjur eller vad min systers-jobbarkompis-dotters-exs-nyas-kusin har för favoritfärg. Nej, ville jag veta det skulle jag ha frågat. Och nej, jag anser inte heller att jag måste vara kompis med alla perifera människor som jag någonsin träffat. Eller som råkar heta samma som mig. Varför ringer inte dessa människor istället?

Jag var på en fest i lördags. Förövrigt en väldigt bra och rolig fest. Under middagen satt jag med tre tjejer som jag. 1) har varit vikarie med sommaren -03, 2) inte känner alls 3) min tremenning som bor i Kalmar och som träffat jättesällan. Naturligtvis kom samtalet in på att någon av dessa hade försökt adda mig på Facebook... och sen var det kört. Förutom tysken så var jag nog den enda på festen som inte hade ett konto. Skoja att jag fick försvara mig :) Det kom till och med förbi en kompis, som var ute och gick med sin hund, som kommenterade att hon försökt hitta mig på FB. Suck! Är det jag eller alla andra som är knäpp i huvudet?

"Facebook är ju så bra, nu behöver man ju aldrig ha kontakt med folk nå mer. Det är ju bara att logga in så har man full koll på sina vänner". Nu sas väl det här med en potion sarkasm och humor men visst ligger det nå i det?

Nej, det är inget för mig! Våga Vägra FaceBook!!

Ni som fortfarande känner att ni vill veta vad jag sysslar med om dagarna kan ju slå en signal eller hälsa på stugan.

Hes och lomhörd

Nej, det är faktiskt inte ett tecken på att jag håller på att bli gammal. Den här gången. Den här gången är det ett tecken på att jag har haft en otroligt kul kväll. Jag säger Nordman. Jag säger pubspelning. Jag säger ös. Sen tror jag inte jag behöver säga nå mer.

Orgasmernas natt

inträffade tydligen natten mellan tisdag och onsdag och gick mig totalt obemärkt förbi.

Mat+mat+inte mat=inte bra

Jag borde ha förstått det... mitt matbakis resulterade i ett rejält migränanfall. Från att ha ätit en massa mat, till att dricka pulver, till att glömma bort att äta middag och få över 6 timmar mellan lunch och nästa mål mat (som var ett digestive och lite yoghurt) resulterar i aj i huvudet. Men nu mår jag bra!

Matbakis?

Jag får en ny mobiltelefon på onsdag...en likadan...men förhoppningsvis hel.

Idag känner jag mig matbakis. Helgen har bestått av god och mycket mat i stort sett hela tiden. Det var BeachParty på den stora stranden och det kräver ju sitt. Mat och dryck alltså. Hela helgen. Suck. Så idag sitter jag här med mitt pulver igen. Med huvudvärk och dåligt humör.

Må icke livet mätas i mobiltelefoner

Jag tycker att jag är en rätt så bra människa. Jag gör inte så många dumheter per dag och jag kan nog tänka mig att jag är rätt omtyckt. Jag syndar inte mer än vanliga och jag försöker alltid göra rätt för mig. Jag har inga allvarliga laster och jag missbrukar inte, varken rusdrycker eller rökverk, i något större format.

Så varför straffas jag? Varför fungerar inte mina mobiltelefoner?

Som jag har tjatat om så tycker jag illa om min W910i. Den stänger av sig med ojämna mellanrum och då och då byter den även startbild. Men det var ju bara den kosmiska strålningen...ja...just ja... Tillslut blev jag sååå less att jag köpte mig en ny. Den 2/6 kom jag ut från Telemäklarna med en sprillans ny W508. En vit och fin viktelefon. Helt nöjd jag!

Idag kukade (ursäkta ordvalet, men jag är arg) den också ur!!! Den tappade nät och hittade aldrig tillbaka. Telefonen indikerar att jag har fel sim-kort i. Vaddå fel? Det är ju det enda jag har och det har alltid varit rätt förut! Hur jag än gör så går inte telefonen igång.

Körde hem till lägenheten (i argen) och bytte tillbaka till min gamla. Funkar inte. Går inte igång. Kan ju i och för sig bara vara ett taskit batteri...eller de kosmiska strålningarna.

Så nu sitter jag här på stugan igen, blödande näsblod av all irritation, spillandes kaffe på mitt vita linne för att jag skulle parera kaffet mellan tussen i näsan och hunden som vill ha min uppmärksamhet, bitter och med min gammel-gammel telefon, w550i.

Suck... hoppas att jag har tur i annat än mobiltelefoner... för det verkar jag suga i!

Premiär!

Det killar lite i halsen. Jag hostar lite när jag ska sova. Men...det är ju så himla varmt så jag var bara tvungen att bada idag. I älven. Svalkande skönt!
Det killar fortfarande i halsen och jag blir lite hes när jag pratar mycket. Strunt i det :)

De bästa av alla S

Sommar, Semester och Stugan. Jag tror att det är de bästa av alla ord på s.

Uppdateringar och hanteringar

Ang. att vara irriterad

Som du kanske har förstått så gick det bra att byta tåg i Boden och jag har äntigen kommit in på min mail. Det var ju lite av en besvikesehantering i och med att av de 13 nya mail jag hade fått var tre direkt till mig. De andra 1o var skräp. Och en bra grej med min mail är att den säger till innan, så jag slipper öppna breven.

En rolig besvikelsehantering inträffade igår när herrn i huset skulle bjuda på hutt. Vi valde en flaska i skåpet och började vrida av korken. Efter 10 min hade vi fortfarande inte fått upp korken. Men efter att ha testat ALLA knep så gick det tillslut. Väl då infann sig besvikelsen...det var en bittermandelikör. Jätteäckligt! Men jag och H fick ett gott skratt.

Kirunafestivalen

Värmen har kommit även till Kiruna och så här i festivaltider är det ju bra. Öltälten är välbesökta och myggen får ett aldrig sinande buffébord av hud att kalasa på. Och det är faktiskt ganska kul här :)

Nu åkte jag ju inte hit för att gå på festivalen, det är som bara en bonus. Jag hälsar på i ett nyköpt hus med blå veranda. Ett trevligt hus med trevliga människor. Just nu ligger dessa människor och tar igen sig, alternativt laddar för sen idag. Jag förstår inte..jag tyckte vi var så skötsamma igår. Eller var det bara jag? :)

Några iaktagelser:
Det är alltid uppför i Kiruna
Det är varmt
Folk pratar gulligt
Man ser i vilka hus det bor samer...(klura på den ni)

Nu ska jag nog ta sedan dit man kommer och gå och ladda jag med.

En dag på tåget

Det var otroligt varmt att kliva på tåget i Göteborg. Det blev även lite varmare av att sitta på tåget. Och ännu varmare när det kom in 4 andra i samma kupé. Med mig hade jag en tant från Lule som hade varit hos sin dotter. Ja, jag fick veta allt som hade hänt under de tre veckor som hon hade varit där. Mitt emot mig satt en fjortistjej som skulle upp till sin mamma och hennes nya kille. Det var första gången hon åkte upp till Lule. Och den första-upplevelsen unnar jag henne inte. De övriga två var en mamma och en dotter på 10 år. Dom försvann fort från vagnen och kom inte tillbaka förrän alla hade lagt sig. En timme senare steg SkräckTanten på. Hon var verkligen urbilden av en bitter, ensamstående, näsvis besserwisser. Måtte jag aldrig bli så! LuleTanten viskade nå om charmkurs till mig och tittade menande på SkräckTanten.

Mitt i allt det här försökte jag virka men fick riva upp det mesta. Det var varmt. Telefonen hade ingen täckning och hela kupén luktade tant. När jag äntligen fick lägga mig blev det för varmt att ha lampan på så i rent protest så släckte jag. Och somnade badande i svett. Runt 4 på morgonen vaknade jag av att jag frös. Så bra är SJ på klimthatering :/

Jag kom i alla fall fram...till Boden...där jag bytte tåg...för att åka 4 timmar till. Lika varmt men ack så mycket trevligare sällskap.

Irriterad och oroad - världsliga saker

Eftersom jag är på semester och inte har min egen dator med mig så är jag hänvisad till webbversionen av mitt mailprogram. Det är helt ok i vanliga fall. Men just nu, när jag inte har läst min mail på snart en hel vecka, fungarar inte sidan. Det är ytterst irriterande och jag tror att det egentligen är ett attentat mot min person. Eller så inte.

I eftermiddag sätter jag mig på ett tåg igen. Hade det varit som tidigare resor så skulle jag hoppa av tåget när jag närmade mig hemmet. Men inte den här gången. Nu ska jag sitta kvar, åka förbi min hållplats för att efter ytterligare några mil byta tåg. Och det är nu det blir spännande. Jag har 10 min på mig att byta tåg i Boden för att ta mig vidare till Kiruna. Jag vet att jag inte borde oroa mig för den snälla tjejen på SJ lovade att dom skulle stå för ev ombokning ifall tåget är försenat. Och när är inte ett tåg försenat? Jag oroar mig lite i förväg för något jag absolut inte kan påverka. Och det är ju dumt. Eller hur? Det är inte förrän kl 10.20 i morgon jag verkligen vet hur det kommer att gå. Men det skulle vara så äschligt om jag missade tåget. För på det tåget sitter min vän som jag ska hälsa på. Och åka tåg själv till Kiruna är inte så kul. Om om så är fallet så har jag bunkrat upp med diverse virkprojekt.

En dag i Kungälv

Kungälv är ett litet samhälle några mil norr om Göteborg. En väldigt charmig liten stad. Idag har vi strosat på i denna lilla mysiga stad. Ia bor just på gränsen till den gamla stadsdelen och att ta en promenad där är jättemysigt. Inget av husen lutar åt samma håll men alla lutar. I ett av husen finns det ett sushihak med världens godaste sushi. Helt klart 5 pinnar av 5 möjliga. Så idag bestod lunchen av sushi -igen :) Och åter igen fick jag möjlighet att läska mina vänner som inte var med mig.

Idag är det varmt. Väldigt varmt. Jag sitter inne i lägenheten för det är för varmt i skuggan på balkongen. Jag har sommarmålat mina tånaglar. Jag känner mig rätt nöjd med livet!

Ikväll ska vi se den nyinköpta Little Britain: Live! Underbar underhållning!!!

Känd från tv

Resan fortsätter

Steg två i min resa bestod i att ta tåget från Växjö till Göteborg. Vi lämnade regnet och de toksvarta molnen och kom fram till ett strålande, soligt Göteborg. Nejdå, jag är inte alls partisk, men det är som lite finare här än på andra platser. Dock fortsatte färden några mil norrut för att komma hem till Ia och hennes lägenhet där jag ska bo de närmaste 4 dagarna.

Måndagen bestod i att testa det nya sushistället som har ploppat upp här ute i den lilla orten. Det var helt ok. Det får 4 av 5 ätpinnar. Det finns nämligen ett annat sushiställe här. Det har ett fantastiskt buffébord av läckerheter. Där kan jag äta mig sjuk på sushi! Så dit ska vi gå på onsdag :)

Kvällen spenderade vi på Liseberg tillsammans med Lotta Engberg, Brolle, Ola, Nanne Grönvall och Christer Sjögren. Fantastisk stämning!

Midsommar i ur och skur

I torsdags satte jag mig på flyget ner till södra delen av vårt avlånga land. För den insatte kan jag nu säga att flygturen ner till Arlarna tar i stort sett en virkad vante. Och fortsättningsflyget till småland tar två tummar och lite fästningsarbete. För så är det ju, det är inget som är så långt bort så det inte går att räkna i virkade verk!

Midsommar firades med sill och nubbe på en uteplats...och inne... och ute igen.. och inne...i takt med regnets nerfart över Växjö. Mormor i sälskapet bjöd på fika efter lunch, för att nubben skulle ha något gott att sova i. Middan grillades ute men åts inne. Blåsten och regnet hade inte tagit semester...

Idag, när många blåser rött, har vi varit rätt ensamma på de små småländska vägarna. Vi har åkt runt och tittat på glasbruk och utställningar av olika slag. Att åka bil i småland är ju rätt likt att åka bil hemma. Vi åkte förbi en älgfarm och massor med viltstängsel. Mer olikt är det inte.

Och vad det har gått pengar... jag har shoppat loss på Kosta Outlett! Eftersom det här är första anhalten på min semester så kan jag ändå inte förshoppa mig tänkte jag, så jag köpte bara fyra glas, en jacka och ett par skor + lite krimskrams och mat till hela sällskapet.

I morgon tar jag Ia med mig och fortsätter ut på västkusten. Det finns stooora planer för måndag! Håll utkik i Tv4 ;)

Att-Göra

I morgon ska jag åka på semester. På 10 dagar ska jag ta mig från nordöstkust till sydöstkust till västkust till det nordligaste inland i vårat avlånga land.

Hur ska jag packa? Ska jag försöka anpassa hela packningen efter de tre olika resmålen? Eller ska jag packa så lite som möjligt och köpa nytt på stället? Det ena lät tråkigt och förutsägbart och det andra låter väldigt dyrt. Sååå... även här får den gyllene medelvägen råda. Jag har gjort en packlista men på den står det bara virkgrejer och laddare...

Jag har också en Att-Göra-Lista. Jag ska nämligen låna ut min lägenhet en av helgerna jag är borta. Då vill jag ju att det ska vara trevligt här. Se trevligt ut. Inte lukta illa ur kylen och så vidare. Bäst att sätta igång... min middagslur på 3 timmar har satt mig ungefär 3 timmar efter schema ;)

SEMESTER!!!

Följ alltid tvättråden

Ja, man kan tvätta ett Kingston 2GB USB i 60' med både tvätt- och sköljmedel. Alla filerna finns kvar och det luktar lite godare. Nästan så att jag borde fundera på det här med objektsexualism... just nu känner jag stor tacksamhet till både min tvättmaskin och mitt USB-minne.

En diagnos!

Jag lider av stressrelaterade muskelkramper. Det gör att jag har ont i ryggen mest hela tiden. Och när jag stressar blir det värre. Och det kan bli värre när stressen lättar. Men det bästa med det hela är att det går att träna bort. Och förebygga. Jag var idag och fick de flesta av mina kramper upplösta. Nu kan jag, för första gången på flera veckor, röra mig utan att det gör ont i ryggen. Tydligen ska jag ta det lugnare i livet. Inte stressa upp mig och inte jäkta på. Men nu vet jag vad som är fel och det känns bra. Nu känns det inte lika läskigt längre att ha ont.

Var går gränsen?

Såg just ett program på Kanal5. Det handlar om människor som är objektsexuella. Dom har sex med saker. Alltså inte saker som är gjorda av gummi och vibrerar...nej, saker. Hus. Staket. Eiffeltorn. Pilbågar. Karuseller. Saker.

En gång gick jag en HBT-kurs och fick goda råd och tips om hur man ska bemöta folk. Först och främst ska man inte ta förgivet att den man möter är hetrosexuell. Men tänk då...hur ska man ens komma på tanken att den man möter går igång på broar? Hur förbereder man sig? Och var går gränsen för sexuell frihet?

När är man bara sjuk i huvudet?

Pirr?

Hur är det här med pirr i kroppen? När ska man känna det? Hur mycket kan man intala sig själv att man känner? Kan man känna pirr fast det bara är på skämt? Kan ett skämt gå över i verklighet?

Just nu är det lite rolig i alla fall.

I'm blogging in the rain

Ja, vars ska jag börja? Det var så länge sen jag bloggade. Mitt liv har varit en enda lång stressfaktor fram till målet i fredags. I fredags var det alltså examen och jag släppte iväg mina barn. Mina barn som jag har fostrat i tre år. I och med att det är jag som har fostrat så har dom ju blivit riktigt bra barn. Om jag nu får säga det själv! Men det har varit en ständig kamp.

Nu jobbar jag bara tre dagar till. Sen semester. Som jag känner nu - i kropp och själv - så är det tre dagar för mycket. Kroppen är tärd efter en hel del springande. S, S och jag har sprungit backe upp och backe ner de senaste veckorna. Vårrus och Tjejjogg. På något sätt är det ju en skön tärdhet. Men dock tärdhet. Själen har det inte så jobbigt egentligen. Det är bara dags för semester.

Att tvätta sin smutiska byk

Ibland hör jag berättelser om hur folk tvättar lite vad som helst. Förutom den klassiska pengatvätten - den som medför att man sticker ner handen i fickan och får upp pappersludd med metallremsan fastknölad i luddet.
Eller läppsylhylsan utan innehåll - det som medför att man vet att kläderna är vallade med vaselin.
Pennor, hårklämmor, tamponger, nycklar och så vidare.
Tydligen kan man även tvätta mobiltelefonen för att sen lämna in den med motiveringen "det kom fukt i den, visst går det på garanti?!" och verkligen få den lagad.

För några dagar sedan letade jag efter mitt USB-minne. Det är halva mitt jobb lagrat på just det lilla gröna minnet. Men jag brukar vara ganska lugn i sånna situationer, jag vet ju att det inte blir bättre av att ha ångest över borttappade saker. Förr eller senar kommer dom tillbaka. "Allt som inte är stulet kommer tillbaka" Och jodå, mitt USB kom tillbaka idag. När jag öppnade luckan till tvättmaskinen ramlade den lilla stickan ut. När jag tog av korken rann det ut vatten. Suck. Mun-mot-mun-metoden kändes lite overkill (i och med att stickan saknade mun) så jag försökte blåsa bort lite "fukt". Nu ligger den på elementet. Jag hoppas att det ska finnas minsta lilla liv kvar i det. Kanske att det går att rädda något av allt jag hade där. Kanske.

Jo, just det.. jag har röstat idag.

Skarven

Nej, Ylva :) Bara för att jag inte är hemma så gör jag kanske inte så mycket spännande för det. Det skulle kunna vara så att jag bara tillbringar min hemma-tid någon annanstans. Det skulle kunna vara så att jag är i skarven av att bo hemma eller på stugan. Det skulle kunna vara så att hela mitt liv är en enda skarv just nu.

Jobb vs Semester

Och ärligt talat... på det här stället (mitt jobb alltså) är det inte så effektivt arbete just nu. Idag fick jag skicka hem folk (läs ungar) för att dom tyckte det var en bra idé att kasta mat på varandra. Och kasta vatten. På varandra. Nej, inte sånt vatten! Nog för att jag inte håller det helt omöjligt att tanken om det har slagit ungarna...

Bloggtorka

Vad ska jag nu blogga om då? Jag känner inte att jag har varit med om något extraordinärt som jag kan bidra med... det är helt enkelt bara varmt. Och jag är ganska mycket på stugan. Och jag är i slutet av terminen. Sooo... nå mer har jag inte att säga.

Steg i livet - stora som små

Jag tog mig igenom skoldagen igår. Jag klarade av föräldramötet. Jag hittade min bil på parkeringen. Jag gjorde mina måste-ärenden. Och jag tog mig hem. Allt detta utan så många missöden. Jag stängde av mobiltelefonen och gömde den fasta. Jag somnade kl 19.00. Och sov i 12 timmar.

Idag är jag utsövd. Enda molnet på min himmel idag är ett regnmoln som envisas med att blåsa och regna på mig. Idag gick Robban och Gert förbi oss, ett steg närmare Haparanda. Jag tar mig steg för steg närmare semester.

Osövdhet

De sista nätterna har jag inte sovit så bra. Kanske beror det på att jag mentalt har tagit lov redan, att jag inte inser att jag måste lägga mig för att stiga upp i tid morgonen därpå. Jag vet inte hur det är med andra men jag fungerar inte när jag inte är sövd. Jag glömmer saker och blir ännu mer förvirrad än vanligt.

Igår glömde jag vars jag hade parkerat bilen. Det är ju inte ett bra tecken! Till mitt försvar så tänkte jag -hm, om jag börjar parkera på den här parkeringen får jag närmare till mitt nya klassrum. Nästa år. Men om jag börjar träna mig redan nu kanske jag kommer ihåg det nästa år. Tänkte jag. Så jag parkerade på det nya stället redan igår. Och glömde bort vars jag stod. Suck.. jag skyller på osövdhet.

I natt har jag sovit fyra timmar. Det är verkligen i minsta laget för mig. Hittills har jag koncentration som en guldfisk. Och dagen har bara börjat...