Inget att klaga över

Nä, så är det faktiskt. Det är int så dåligt att leva ändå...

Jag har just kommit hem från söta S, där det alltid finns en kopp kaffe och de senaste uppdateringarna från våra skilda världar.

Nu - efter det att vädret har kommit på att det är vårvinter - har vi behaglig temperatur på -2, -5 så där...förmodligen även några plusgrader i solen. Jupp, vi har ju sol. Igår fick jag betalt för att gå ut å gå, i solskenet.

Idag bjöd min underbara kollega på hembakt matbröd och ännu mer semlor. Hon hade även gjort egen mandelmassa. Jag säger då bara det! Så väldigt gediget! Nu puttrar mitt sushiris i sin panna och min spikmatta hägrar. I morgon kommer också att bli en bra dag - sushi till lunch och bandy på kvällen.

...jag skulle kunna berätta om mina bananflugor som flyger omkring i min lägenhet...jag har verkligen ingen aning om hur dom har kommit in till mig...men det vore ju att klaga. Jag skulle kunna berätta om stressen på jobbet men det vore ju också att klaga. Jag skulle kunna berätta om hur lite pengar jag har kvar den här månaden men det vore ju också att klaga. Så varför ska jag berätta om det?

Verklighetsflykt

Att läsa en bok är så mycket mer än bara ord för mig. När jag läser blir jag helt uppslukad av handling och karaktärer. En bok är en verklighetsflykt för mig. Och det är härligt. Så härligt. Att få ta del av någon annans liv ett tag. Ta del av tankar, drömmar och händelser.

Lär man känna mig så kan man lista ut vad jag är på för humör beroende på vilken slags bok jag läser. Just nu är jag nog lite schizofren... vid min säng ligger inte mindre än ått påbörjade böcker. Ja, jag menar det! Åtta. Det är väldigt olika böcker dessutom: några deckare, en thriller, några kärleksromaner, en engelsk fantasy och några ungdomsböcker. Jag tror till och med att det ligger en självförverkligande bok där i högen också. Vilken bok jag läser beror alltså på vad jag känner mig på för humör. Ikväll kommer jag återigen att förlytta mig in i Bellas värld. En värld av vampyrer och varulvar.

Jag är med i en bokcirkel. Förra boken vi läste hette Goda Omen och var helt underbar. En blandning mellan Liftarens Guide till Galaxen och Dogma. Helt underbar. Jag skrattade högt flera gånger. Boken vi läser nu är precis tvärt om. Jag tar mig inte igenom den. Den är sååå trååååkig! Att tro på Mr Pip heter den och jag vet inte vad den handlar om. Jag har snart läst halva boken och jag förstår den fortfarande inte. Jag kommer nog inte heller att förstå det. Det är absolut inte min typ av bok. Jag klarar inte av att fly in i den boken. Det finns inget som lockar mig. Någon som läst den? Berätta gärna för mig vad som är bra med boken, om något är bra vill säga.

S som i spikmatta

Jag har fått en spikmatta. Över 6000 spikar som mer än gärna vill in i min rygg. Och det ska vara nyttigt. Tydligen. Efter den första smärtan så var det uthärdligt. Ja, om man då inte räknar med att den första smärtan varade 2/3 av tiden jag låg där. Men sen var det ganska behagligt. Det blev varmt och jag kände pulsen i hela ryggen. Det ska tydligen vara nyttigt. Att flytta sig, eller försöka flytta sig var dock ingen hit. Ligg på de spikar du lagt dig på! Aj!

På tal om aj... konstruktören rekomenderar vissa program där bland annat Dynamic programmet innebär att du ska ligga på rygg, mage och säte i 10 min. Följt av 5 min på varje KIND. Jag tror verkligen att jag avstår det där med kinden. Det kommer nog också dröja lite innan jag testar alla sätt att sitta och ligga på mattan. Men jag kommer helt klart att testa! Jag gillar ju utmaningar!

S som i...

Söndagsmorgon

Skidskytte

Soffmys med kaffekopp

Snöfall, rejält snöfall

Städat och klart sen igår

Snart ner till Stugan och Söndagsmys med familjen

Sushischwiimen

Känslan av att ha ätit för mycket mat, känslan av att inte orka röra sig eller att böja sig...den har väl alla haft? Antingen är det av palt eller så är det av julmat. Idag är det sushi! Jag älskar verkligen sushi. Jag skulle kunna äta det en gång per dag om jag bara hade möjlighet.

Idag hade jag möjlighet! Idag fyller jag år så då bestämmer jag. Vi var fyra vänner som geggade ris och rullade fisk, lindade räkor och hackade gurka. Det blev riktigt gott och när man gör saker tillsammans så blir det också roligt. Och mättande! Sushi kan jag inte äta med måtta...

Till kaffet, satt vi åtta vuxna i trettioårsåldern,i soffan och pratade bland annat pension och bilolyckor vi medverkat i. Det kanske inte låter så roligt... men tänk då in att i bakgrunden spelar MoraTräsk sina hitlåtar. Låtar som vi faktiskt mer eller mindre kunde. Jo, för vi var faktiskt också med på den tiden när man gick på tigerjakt. Än så länge står vi med en fot i varje läger - MoraTräsk vs pension.

Nu ligger jag här i soffan, fortfarande lite för mätt, och väntar på fler besök. Jag tycker om att fylla år!

Lite moloken

Finns ordet moloken på riktigt? I så fall är det så jag känner mig. Jag har haft en ganska värdelös dag idag. Gårdagens fysiska konfrotationer fortsatte idag i en psykisk kontring från mig sida. Det är verkligen krävande att vara arg och besviken. Och att säga det på ett sätt så de som bör ta åt sig verkligen tar åt sig. Att inte få dåligt samvete tillbaka för alla tårar dom släpper fram. Att orka beröra utan att förgöra mig själv. Det tar på krafterna. Det tar på krafterna att bry sig.

Jag har en bjudning att gå på. Jag vill verkligen gå på den bjudningen. Jag vill träffa de andra bjudna. Nästan alla... jag vill inte sitta här veckor i förväg och gruva mig för hur det skulle kunna bli, hur jag skulle kunna känna. En god vän försöker förklara för mig att det kanske sitter i förlåtelse. Att jag måste förlåta för att jag slängdes bort. Glömma idealbilden av det som skulle kunnat ha varit.

Dessutom så gick bandyn jättedåligt. "Bacillen" óch "Duracellen" hade allt flow idag...det blev inge kvar till mig. Kanske hade jag för mycket i huvudet.

Att rymma

Idag har det snurrat olika sortets flykttankar i mitt huvud. Det här med vintern känns ju lite overkill. Det är ju mest bara så fördärvat kallt! Min nya basklädkollektion innebär långkalsonger OCH täckbyxor. Den lilla, lilla biten jag har att gå mellan mitt hus till min bil, från bilen in på jobbet gör att mina lager kläder känns befogat. Och nej, det är inte långt nån av sträckorna. Att få rymma iväg till något varmt ställe skulle inte alls vara dumt i nuläget.

Sen vet jag inte vad som sker i mitt liv. Antingen så håller jag på att komma in i någon obehaglig psykisk fas eller så är ungarna lite mer överjävliga än vanligt. Idag har varit en helt sjuk dag på jobbet. Jag har blivit slagen av två olika elever vid två olika tillfällen. Båda var killar och båda gick i samma klass. Vad händer med dagens barn? Den första tyckte att det skulle vara en kul grej att slänga ut sin arm just när fröken gick förbi i korridoren. Så kul för fröken att få två hårda engelskaböcker i bröstet. Jättekul. Jätteskönt. Jätte respektfullt. Jätte...Ja, ja han bad om förlåtelse sen med orden "det var ju bara en kul grej". Jättekul.

Den andra killen busade med en klasskompis, också i korridoren, och buset resulterade i att fröken, ja, jag, fick en full gympapåse i bakhuvudet. Det var inte heller speciellt skönt eller speciellt kul. Ja, den pojken bad också om förlåtelse med orden "alltså, jag skulle ju aldrig har gjort det med flit". Suck...nänä, det var en olycka - men skärpning. Ska du slåss bör du väl ändå träffa den du är ute efter och inte gå på oskyldiga fröknar!?!

Efter händelserna i korridoren så rymde jag till ett av de få ställen på skolan där jag känner mig riktigt tillfreds med mig själv - syslöjden. Nej, jag är inte alls syfröken men det har slumpat sig att jag har ganska lektionsfritt på onsdagar så då kan jag hälsa på där. Passa på att sy en kjol eller liknande. Idag fick jag ge privatlektioner i virkning. För det kan jag! Nästa onsdag har jag redan planerat en ny rymning, oavsett vad som händer i korridoren.

Det kanske bara är ett sportlov vi alla behöver?

Privatpimp

I veckan fick jag veta att jag har en alldeles egen, privat dejtingservice. Det går tydligen ut på att skaffa dejter - till mig. Hahah, det känns lite otippat men ack så snällt. Tydligen har jag goda vänner som tycker att jag ska hitta mig den rätte. Tydligen ska den rätte förhoppningsvis jobba på ett företag i förorten eller så ska han finnas flyttbar från södra Sverige.

Bring it on!

Måttlighet

Måttlighet...lagom...svåra ord det där.
När är det måttligt med rusdrycker. När har man intagit lagomt mycket. När slutar kroppen straffa sig själv för omålligt intag. Jag bara undrar...

Förra veckan snöade det omåttligt och i veckan är det omåttligt kallt. När kommer vädret att kännas...lagomt. När behövs inte täckbyxor för att ta sig, med bil, till jobbet. Jag bara undrar...

Sitter här och äter kräftstjärtar ur burken. Det är nog bland det enda jag faktiskt kan äta med måtta för jag tycker egentligen inte om skaldjur. Inte så mycket. Lite med måtta går bra. Annars har jag svårt för att äta med måtta.

Nu räcker det...

...nu är det bra! Det är dags att ta bort juldekorationerna från hus och balkonger. Det räcker helt klart nu. Det är en ny helg nu. Dekorera med hjärtan istället. Nog för att jag tycker att det är lika fånigt men hallå, det är februari. Det är dags nu. Bort med tomtar och lysande istappar som suttit uppe sen november. Det är bra nu. Det räcker!

Dragkedjor och blixtlås

Igår sydde jag en kjol. En jättefin kjol. Och billig eftersom jag fick det mesta rätt gratis av syfröken och för att själva tyget var inköpt på IKEA. Är det en sak jag borde ha lärt mig så är det att man får det man betalar för...

Kjolen skulle jag ha på kvällen när jag, F och M skulle gå ut på restaurang. För att riktigt fira att vi alla tre var på samma ställe. Då skulle jag ha den nya, fina kjolen. Skulle... så fort jag kom hem till F och fick på mig sagda kjol så kände och hörde jag hur det gick sönder i dragkedjan. Totalt förstörd kjol. Inte kunde jag ha den...det kändes som om jag fick en spark i baken av min egen snålhet. Hade jag bara lagt ner lite mer pengar på kjolen så hade den säkert hållit. Tror jag.

M hade det inte så mycket bättre. Efter att ha bott i södra Sverige större delen av 2000-talet så var hon inte riktigt van vid kyla. Jodå, hon var klädd. Mössa, vantar, halsduk och en lång, fluffig jacka... med en dragkedja som inte fungerade. Om det var en billig jacka förtäljer icke historien.

Kvällens skälsord blev: Dragkedja!

I övrigt så var det en jättekul kväl med tjejerna!!!

Lokalpatriotisk!

Min liknelse igår, om snö, fick mig att leta bland mina gamla skivor. Efter lite intensivt letande så hittade jag alla! Så nu sitter jag och lyssnar och känner mig omättat lokalpatriotisk.

Det är hit man kommer när man kommer hem!

...mer och mer och mer.

Just nu känns det lite som om jag befinner mig mitt i en sång av det lokala pojkbandet. Sången handlar om att vara fast i snön och att det hela tiden kommer mer och mer och mer. För så är det, snön den kommer bara mer och mer och mer.

Jag var inte på väg till Arjeplog men väl hem från Haparanda. Jag fick inte slut soppa men jag hittade ett dike. Klädseln var dock ganska lika... till skillnad från mannen i sången som till sin fasa hörde plogbilen så blev jag väldigt glad. Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer.

Jag flög inte flera meter ut på en myr utan kunde stå på fina landbacken och titta på lastbilen som drog upp bilen(den 4-hjulsdrivna!)(som ändå valde att köra fast). Dock hade jag tappat lite känsle i händer och kinder. Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer.

Och kanske kan jag också skylla på löneutvecklingen och brustna avtal för att jag inte kommer att göra om resan så snart. För en tripp till Haparanda är inte billigt. Alltid hittar man något. Och jag skojar inte, hela tiden kom det bara mer och mer och mer.

Vita vidder

Jag tror att det har snöat 30 centimeter de senaste två dagarna. Världen är vit och fluffig. Förutom att det är på tok för kallt för att vara ute så är det väldigt fint. Träden har ett tjockt lager fluff på sina grenar och plogkarmarna är högre än min bil.

Kallt, ja...det har snuddat -20 i några dagar, det har blåst småspik och det har drevat snökarmar fram och tillbaka. Snön är lätt och luftig och kommer således in överallt! Det är inte helt skönt. På samma sätt som snön har blåst så har man tappat sikten på vägarna. Älgen och renen har passat på att gena... Ja, för älgen och renen tänker bara på sig själv och har svårt att förstå att bilar är hårda och kostar pengar för sina ägare.

Dagen har gått ut på att ungår med vänner igen. Dagen på stan och kvällen i den södraste byn med tjicksen. Schlager och dipp. Förutom att schlagern inte höll måttet - som vanligt - så var det en särdeles lyckad kväll.

Dagens slut

Dagen, som är en fredag, borde ha varit lättare än vad den varit. Fullt av svåra saker och svåra människor. Svårt med att räcka till och svårt att inte göra för mycket.

Men nu är dagen snart slut.

Och en fredag kan ju inte sluta utan På Spåret. Jag känner att jag borde ha haft nå att skåla med, men tyvärr sitter jag här utan.

Note to self: Skaffa skåla.

...typ...

Idag har jag hört mig för med min kollega och som av en händelse även är slalomtränare...tydligen är det så att man inte ska behöva staka sig nerför backarna. Inte ens i familjebacken på Vallsberget! Tydligen ska inte skidorna ha en vit hinna under sig heller. Konstigt. Mina har just sagda hinna och glider knappt nerför backen. Men aha, det är det som är problemet!!! Det är inte mina pjäxor, inte mina vader eller alla de år jag inte har åkt skidor - det är mina skidor. Min kollega erbjöd sig (nästan helt frivilligt) att vaxa och slipa mina skidor. Så nästa gång har jag inget att skylla på..typ...

Dagen har även innehållit en intervju. Jag har ett samarbete med universitetet som då och då skickar studenter till mig. Lite skumt är det att bli intervjuad om hur jag ser på styrdokumen och hur jag jobbar med elevinflytande. Jag skulle vilja säga "men int vet ja!" men det går ju inte så istället flummar jag runt med vackra ord som studenterna blir imponerade av...typ...

Vinter, Valls och Vader

Det finns en liten, söt slalombacke lite utanför stan. Där har jag spenderat fantastiskt många timmar som ung. Jag bodde bara några kilometer därifrån så det fanns alltid tid för lite slalom eller bräda. Men tiden gick och jag blev vuxen och slutade vara i den lilla, söta backen. Det var inte så att jag började vara i någon stor, vuxen backe..nej, jag slutade mest bara.

Idag när jag var där igen, i den lilla, söta backen så insåg jag hur många år som faktiskt har gått sen jag var där sist. Jag köpte nya, begagnade pjäxor i fredags så jag var ju tvungen att testa. Men ärligt...det sitter nog inte så mycket i pjäxorna. Det sitter nog mest i alla de där åren jag inte har åkt skidor. Så jag och Ami tog oss en tjuvtränar-utflykt till backen och kom fram till att alla våra kroppsdelar inte delade våran entusiasm över att stå på skidor igen. Speciellt inte vaderna...

En utmaning till

Blir en utmaning till i sommar. Jag kommer att springa ett varv! Det räcker verkligen! Mer hinner jag inte med...i värsta falla måste jag ju börja prioritera mellan utmaningarna. Och det vore ju onödigt.

Jag har nya slalompjäxor också. Ett par som jag inte får ångest och panik i. Kanske kommer jag att kunna göra mer än tio åk i år. Fattas bara ett par nya täckisar...

Sköna helg

Helgen har varit ljus både inne och ute. Solen skiner på världen och jag har tillbringat helgen - hittills - med vänner av allehanda slag. Förutom att jag blev klappad på huvudet av en man iklädd en dräkt föreställande det lokala sjömonstret...så har jag umgåtts med vänner. Oj, så många vänner jag har! Vad glad jag är över alla mina vänner.

Solig söndag fortsätter med ännu mer vänner och grillad mat över öppen eld hos föräldrarna. Det är en skön helg!