Verklighetsflykt

Att läsa en bok är så mycket mer än bara ord för mig. När jag läser blir jag helt uppslukad av handling och karaktärer. En bok är en verklighetsflykt för mig. Och det är härligt. Så härligt. Att få ta del av någon annans liv ett tag. Ta del av tankar, drömmar och händelser.

Lär man känna mig så kan man lista ut vad jag är på för humör beroende på vilken slags bok jag läser. Just nu är jag nog lite schizofren... vid min säng ligger inte mindre än ått påbörjade böcker. Ja, jag menar det! Åtta. Det är väldigt olika böcker dessutom: några deckare, en thriller, några kärleksromaner, en engelsk fantasy och några ungdomsböcker. Jag tror till och med att det ligger en självförverkligande bok där i högen också. Vilken bok jag läser beror alltså på vad jag känner mig på för humör. Ikväll kommer jag återigen att förlytta mig in i Bellas värld. En värld av vampyrer och varulvar.

Jag är med i en bokcirkel. Förra boken vi läste hette Goda Omen och var helt underbar. En blandning mellan Liftarens Guide till Galaxen och Dogma. Helt underbar. Jag skrattade högt flera gånger. Boken vi läser nu är precis tvärt om. Jag tar mig inte igenom den. Den är sååå trååååkig! Att tro på Mr Pip heter den och jag vet inte vad den handlar om. Jag har snart läst halva boken och jag förstår den fortfarande inte. Jag kommer nog inte heller att förstå det. Det är absolut inte min typ av bok. Jag klarar inte av att fly in i den boken. Det finns inget som lockar mig. Någon som läst den? Berätta gärna för mig vad som är bra med boken, om något är bra vill säga.