Finns ordet moloken på riktigt? I så fall är det så jag känner mig. Jag har haft en ganska värdelös dag idag. Gårdagens fysiska konfrotationer fortsatte idag i en psykisk kontring från mig sida. Det är verkligen krävande att vara arg och besviken. Och att säga det på ett sätt så de som bör ta åt sig verkligen tar åt sig. Att inte få dåligt samvete tillbaka för alla tårar dom släpper fram. Att orka beröra utan att förgöra mig själv. Det tar på krafterna. Det tar på krafterna att bry sig.
Jag har en bjudning att gå på. Jag vill verkligen gå på den bjudningen. Jag vill träffa de andra bjudna. Nästan alla... jag vill inte sitta här veckor i förväg och gruva mig för hur det skulle kunna bli, hur jag skulle kunna känna. En god vän försöker förklara för mig att det kanske sitter i förlåtelse. Att jag måste förlåta för att jag slängdes bort. Glömma idealbilden av det som skulle kunnat ha varit.
Dessutom så gick bandyn jättedåligt. "Bacillen" óch "Duracellen" hade allt flow idag...det blev inge kvar till mig. Kanske hade jag för mycket i huvudet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar