Nyårskarameller

Så här i slutet av året brukar man summera och räkna ihop hur det gångna året har varit. Soffan har gjort sammanställning månad för månad. Det kan man ju göra. Om man kommer ihåg när saker hände :) Jag tänkte försöka mig på en topplista över saker som hänt.

Lillan föddes - jag blev moster! Helt fantastiskt. Solklart är det på första plats över saker jag kommer ihåg från 2009.

Reste runt i landet - tillbringade många dagar i Göteborg. Under året har det blivit några veckor sammanlagt. Hann också med Växjö och Stockholm.

P!NK - konsert i Globen. Helt otroligt fränt!

Gick ner i vikt - jo, faktiskt så känns det väldigt bra. Jag är inte klar med det projektet men på god väg. Ska börja om på pulver redan i morgon :)

Letade stuga i fjällen - inte hittat någon ännu. Någon som har en att sälja?

Vidgade mina vyer på hemmaplan - umgås med nya nära vänner.

Jobbet - släppte en klass och fick en ny. Det är tidens gång.

Tog på mig att var ordförande ett år till. Jag tycker att jag snart borde ha bråkat klart med alla knasiga gubbar på stugområdet. Men knappast. Så länge det finns folk från malmfälten så kommer det att finnas bråkområden. Jag, fördomsfull? Näää...

Nog har det varit ett bra år men ändå känns det lite som om det är ett mellanår. 2008 gjorde jag så mycket positiva saker. Jag gjorde Tjejklassikern och kände mig fantastiskt duktig. 2008 var också det mest intensiva känsloåret för mig - Himmel och Helvete. Och så kom 2009 och inget sånt har hänt. Det enda känslosamma är ju Lillan :) Och det måste jag ju ändå säga, det är mest min systers förtjänst, inte riktigt min.

Och nu kommer 2010. Väl mött, 2010!

Jakten på klänningen - mycket nära slutet nu!

Idag har jag sytt mig en klänning. Tanken är att jag ska ha den på nyårsafton. Men jag är inte helt nöjd med den. Den blev inte så fin i kanterna runt halsen och armarna. Jag funderar så på hur jag ska göra den bättre. Kanske att jag syr på ett svart kantband. Klänningen är svart och grön, vad annars? :) så ett svart kantband skulle kunna funka.

Det är en svart klänning med ett grönt organzatyg över. Längst ner är det en bred, svart fåll som är lika bred som det svarta skärpet som sitter under brösten. Kanske blir det för mycket med ett svart kantband i linningen också?

I morgon ska jag sy en kjol till Fia. Allt för att vi ska vara så fina som möjligt under de kommande storhelgerna!

En kopp kaffe

I lördags skulle jag och K sammanstråla på stan för att ta en kaffe. Vi hade både släktkalas gå på först så vi bestämde oss för en kvällskopp. Det var ju ändå lördag. I våran stad har vi i stort sett bara två ställen som kan fungera som café - som inte ligger i en galleria och är på så sätt stängt om kvällen. Det ena stället är ett bageri så det har inte öppet på kvällstid så dit försökte vi inte ens bryta oss in. Det andra stället är ett café som har fullständiga rättigheter och borde således vara öppet kl 21 en lördagskväll. Men icke.

Det har öppnat ett nytt och piffigt ställe i centrala stan. En restaurag/nattklubb/bar. När vi inte lyckades få en kopp kaffe på ett café tänkte vi gå på det nya stället. Klockan var ju bara 21 och vi skulle ju lätt ha hunnit ta en kopp innan nattklubbsgästerna. Jodå, nog skulle vi få komma in där. Dock mot en avgift av 80:- Det skulle bli en rätt dyr kopp kaffe. Så vi gick vidare i vår jakt på kaffet.

Vi tog oss tvärs över stan igen. Det är ändå tur att vi inte bor i större stad än vi gör. Det var -20 grader och snålblåst. På andra sidan stan finns Stadshotellet. Där har jag druckit kaffe förut. De har även sköna skinnsoffor och det är rätt mysigt där. Men det var också stängt.

Eftersom våran stan är som den är så hade vi faktiskt bara tre möjliga ställen kvar att prova på. Vi räknade dock bort bensinmackarna och MAX. Nog för att dom har kaffe men ingen mysfaktor. Så vi gick vidare till nästa nattklubb/bar. Vakten tyckte synd om oss så han släppte in oss i lokalen och hänvisade oss till baren. När vi kom in fick vi dock kalla handen direkt. För det första hade dom inte öppnat - skulle öppna 22 och för det andra skulle det kosta 80:- att komma in där också. Vi tackade hjärtligast för det fina mottagandet och gick vidare. Vakten vinkade lite beklagande åt oss när vi passerade.

Av de två ställena som var kvar - en kinarasturang/klubb/bar/fjortismötesplats och en rätt nergången bar med allt för många original till stammisar så kändes båda lika illa. Lite som att välja mellan pest eller kolera. Vi gick till baren. Till vårat försvar så kan jag säga att vi inte frivilligt sätter våra fötter inne hos kinesen. I alla fall inte jag. Har inte varit där sen jag tog studenten.

Baren, då? Jodå, vakten hälsade glatt och släppte in oss i värmen. K jobbar åt staten så hon känner de flesta vakter i den här staden. Och eftersom vi var två frusna tjejer ute en lördag kunde vi även ta till det trumfkortet. Vi stapplad in till bartendern och beklagade oss över vår stads klena utbud på kaffe. Vi pratade ner alla hans konkurrenter och la upp det väldigt bra för honom att vara en bättre man än de andra vi varit hos. Och det funkade! Vi fick kaffe. Vi fick kaffe gratis. Även påtår. Vi satt där en stund och drack vårat kaffe och värmde upp våra kalla fötter. Underhållningen bestod av en väldigt berusad kvinna och hennes orch till kille. Lite senare föll kvinnan av barstolen. Det var underhållande. Orchen försökte svepa deras båda drinkar och deras båda öl innan de gick vidare. Det var också underhållande. Han söp sig faktiskt inte snyggare. När stammisarna började droppa in bestämde vi oss för att gå hem.

Men nu vet ni, om någon funderar på att göra något nytt i sitt liv, säga upp sig och starta ett café till exempel, så har vi väldigt få i den här staden.

Hockeypojkarna

För en tid sedan spelade Modo mot HV71. Inte nog med att de spelade - de gick ju och vann! Detta innebar ju att jag var tvungen att bjuda ungarna på fika. Längst fram satte sig de tre HV-fantasterna. Vägrandes att fika fika. Modofika. Blä. Och för att väga upp min Modo-glädje hade ta tagit på sig fintröjorna. Dom är som söta, mina pojkar!

Herman Hedning med vänner

Herman Hedning är en liten förhistorisk figur som rumsar runt på jorden och gör allehanda upptåg/uppsåt. Jag virkade alla tre figurerna efter bilden på hemsidan (se Figurer i vänstermenyn). Tanken var att Mos skulle få dom redan i sommar...men grattis på födelsedagen i slutet av december passade bättre :)

Lite kreativitet

Min Kirunavän fyllde år för några veckor sedan. Jag passade på att virka en massa blommor och nåla fast på ett stort blockljus. Det är ett enkelt sätt att sprida lite virkad glädje.



Jag virkade ett par Converse till en liten Stjärna. Jag använde mig av Crochetas mönster. Skorna blev söta och uppskattade.

Att fördriva juletid

Julen har avklingat och jag är mätt och nöjd. Jag har inga planer för kvällen och det känns så riktigt skönt. Kanske kommer jag att hitta på något eller så inte. Och det är väl det lov är till för. att bara ta det lugnt och mysa på. Jag bakade scones och har sen suttit här i soffan i några timmar. Fantastiskt vad man kan fördriva timmar vid datorn och tvn. När jag inte försöker undvika att se på Jul med Ernst eller någon annan julrepris så spelar jag enkla gratisspel på nätet. Försöker - förtvivlat - att ta mig från level 4-4 i Haunted Threes

Vill bara nämna...

...att mitt jullov har börjat!

Snön har öst ner och bäddat in min värld i ett halvmeterdjupt fluff. På riktigt. Det snöade 30cm igår och 20cm inatt/idag. Det är en hel del snö.

Igår flyttade vi även in från barackerna. Jag får det jättefint! Minus är 1 mintgrön vägg och 1/3 röd dörr, 2/3 bruna dörrar samt inga stolar. Men annars är mitt klassrum färdigt. Dock kommer jag att störa mig på den mintgröna väggen. Kanske så mycket så att jag måste måla om den.

Skolan avslutades som vanligt med dans i sporthallen. Jag luktar herrparfym efter att ha dansat nära en massa pojkar. Det är sött när dom bjuder upp fröken.

Så nu har mitt jullov börjat!

Julstämning

Jag brukar inte lägga ut bilder på mina virkade alster. Oftast har jag virkat efter någon annans mönster och påhitt och då känns det inte helt rätt att ta åt mig äran. Men den här gången har jag själv kommit på både mönster och montering. En julstjärna på ett blockljus. Om någon är sugen på mönster eller inspiration är det bara att höra av sig. God helg!

Att vara värd

Idag erkände flera, av de som vann innebandyn igår, att de hade tagit en powernap efter gårdagens sportande. Känns ändå skönt att höra att även 15åringar kan trötta ut sig. Själv så tog jag en powervila på soffan idag. Jag kan lätt erkänna det. Och jag erkänner även att jag tyckte jag var värd det, gammal som jag är.

Jag har bakat en tårtbotten också. För det är eleverna värda. Lite då och då mutar jag barnen till att göra bra saker. I det här fallet rörde det sig om att skriva minst 5 MVG på sista provet vi hade. Det klarade dom galant. Så nu ska jag göra en hel långpanna full med tårta åt barnen i morgon. Det är ju också sista riktiga skoldagen innan jullovet så tårta kan man vara värd.

I morgon är mina kollegor och jag bjudna på byggfest. Byggandet har ju pågått sen förra hösten och blir klart nästa vecka. Så företaget bjuder oss på fest som tack för allt vi har hjälpt till med och stått ut med det gångna året. Och en liten fest är vi alla värda!

Inte 15 längre

Vänster fot ömmar när jag lägger vikten på den. Vänster arm har en stor röd blaffa och blodådrerna har svullit upp och ömmar även dom. Höger knä känns lite för stort för sitt utymme i kroppen. Jag har ont i halsen av att ha skrikit lite för mycket. Blodsmak i munnen av lungorna som förmodligen är halvt fyllda med blodigt slem. Mina korta muskler i låren skriker i protest och jag är lagomt kaggerhänt.

Jag har spelat innebandymatch mot eleverna.

Fiiifaaan! Vem kom på det? Och vem är så dum som ställer upp i laget? Före idag har lärarna inte förlorat en match mot eleverna under min tid på skolan. Det är inte så att det på något sätt är min förtjänst. Knappast det, nej. Men vi har ändå alltid på något sätt vunnit. Det kanske har flera skäl men vinnarsviten räckta alltså bara till idag. Idag mötte vi ett värdigt motstånd och vi lyckades inte alls. INTE ALLS. med vårat spel. Hur vi än gjorde så var det minst två elever där och fick övertag. Och visst är det så det ska vara? Visst är det så att 15åringar ska vinna över lärarna! Vi ska inte ha någon chans - egentligen - att ta dessa enegiknippen av tonåringsidrottsutövare. Och nä, det hade vi inte heller. Vi är ju inte 15 längre. Det är dom. För hur det än är så kommer våra elever alltid vara 15 men vi kommer stadigt att bli äldre.

Och det känns att jag inte är 15 längre. Hey, jag är ju inte ens 30 längre!

Man i kilt

Jag har hittat en man som kan bära upp en kilt. Jag har hittat en man som kan sjunga som en gud.


Min södraste kommunvän och jag fick tillfället att se Wallmans i lördags. Killen i bandet hade fixat biljetter. Mat och underhållning. Vi fick till och med vara med och underhålla lite. Mest underhöll vi underhållarna med en monolog full med interna skämt som ingen i publiken fattade nå av. Det var kul!

Nedräkning

Min näsa är täppt. När hände det här? Att det hände känns nästan normalt. Lillan är sjuk och alla andra i min närhet har varit mer eller mindre hängiga den senaste tiden. Jag har inte tagit någon spruta...än...så jag borde vara glad så länge det stannar i trynet och inte utvecklar sig till hela grisen.

Nu är det slutspurt på jobbet. Betygen ska sättas på torsdag och både jag och elever jobbar på febrilt för att hinna med det sista innan det är för sent. Jag har just lagt bort den stora högen med rättning och har kunnat slå igång datorn för första gången på länge. Hittade dock ännu mer rättning på mailen. Men det är härligt. Då känner jag att jag lever.

Mitt klassrum tar också form. Idag har jag satt upp lappar med instruktioner till berörda hur jag vill ha det. Vilket skåp som ska stå var och så vidare. Jag garderade mig dock genom att lämna en lapp med mitt telefonnummer :)

Vad än det är...

...så är det något som stör mig...

Kanske är det pengar? För länge sedan lovade jag mig själv att pengar, eller bristen på desamma, aldrig skulle få bli ett problem i mitt liv. Det fungerar ändå ganska bra. Det är nog egentligen inte pengarna som är problemet.

Kanske är det veckan kvar innan betygen ska sättas? Det går en hel termin och sen ska jag sammanfatta allt jag har fått eleverna att prestera. Vad är eleven och vad är människan. Ibland är det svårt att tänka utan att lägga in mina känslor för människan bakom prestationen. Ibland är det svårt att känna att jag är rättvis. Men ändå, jag har gjort det så många gånger nu så det borde inte vara ett problem det heller.

Kanske är det fortfarande lite störande att äta mat? Eller maten och själva ätandet går bra. Tyvärr. Jag mår alldeles för bra för att det ska vara nyttigt. Men det är det psykiska i att äta, att vara sugen, att känna att jodå, jag KAN äta det ena eller det andra som svårt. Svårt att stå emot och svårt att tänka outside the box. Svårt att inte jämföra med hur smal och duktig jag kände mig när jag inte åt. Och det är störande tankar. Det är störda tankar. Men var inte orolig, det får mig inte att sluta äta för det. Kanske är det lite det som stör mig.

Kanske är det så att jag är vaken alldeles för länge om kvällarna? Nu sitter jag här i min säng, klockan börjar vara på tok för nära midnatt och jag är klarvaken. Jag gick faktiskt i säng redan 21 men något håller mig vaken.

Det är väl det som stör mig. Att inte veta vad jag oroas över. Att inte veta varför jag inte kan sova. Jag är så trött om dagarna och det ger mig dåligt humör. Jag har nog lite dåligt samvete över hur jag kan vara mot vissa ungar. Idag svor jag och det gör jag vanligtvis inte. Inte alls. Men på sista tiden har jag kommit på mig själv med att svära. Både till och om barn.

...kanske är det bara en dålig tid just nu...

Att övertyga

I mitt yrke går det ofta ut på att inspirera och övertyga eleverna om än det ena och än det andra. Det är inte alltid så att jag måste tycka om det jag gör utan det räcker med att jag får ungarna att tro att jag gillar det jag gör. Eller att det faktiskt är kul det vi gör.

På senaste tiden har jag övertygat ungarna om att jag håller på MODO. Och det kanske jag gör också. Eller så bryr jag mig inte så mycket så att jag faktiskt BRYR mig om hur det går i elitserien. Men det är fantastiskt vad jag kan övertyga eleverna! Det går inte en dag utan att nån kommer och kommenterar tabellen eller ger feedback på senaste matchen. Och det är jättegivande för min relation med sagda ungar. Jag vinner så mycket markt genom ett gemensamt intresse. Och kanske vinner jag mer genom att hävda att Foppa är Frälsaren och att MODO faktiskt ligger riktigt risigt till i serien. Kanske är det min hängivenhet för det "dåliga" laget som går hem. För jag tror inte de hade varit lika toleranta om jag hade hejat på HV71 eller annat lag som råkade ligga etta.

Tre av mina elever hejar stenhårt på just HV71 och ikväll var ju M-A-T-C-H-E-N med stora bokstäver. HV71 mot MODO. Utan Foppa. Som den släng av storhetsvansinne som ibland kan drabba mig sa jag att om MODO skulle vinna så skulle jag bjuda klassen på fika. Eftersom HV har dubbelt så många poäng och leder serien kändes det rätt lungt. Och eftersom inte Frälsaren spelar (han har ju ont. Någonstans. IGEN) så kändes det kört. Men icke! Då kliver ju Näslund in och fläskar in superbra spel och första målet. Och sen rasade ju målen in. 1-4 fördel MODO. Suck, bäst att kolla receptboken...För även om inte jag riktigt bryr mig så bryr sig ungarna om att jag ska leverera fika.

Jag har skådat min framtid

För några veckor sedan var jag och min vän Ia på Ullared. Hyrde bil och körde ner de 10 milen från Ias hem. Jag shoppade ju så mycket så jag inte fick med mig det hem till norrland. Pappa fick ta hem en väska när han åkte ner några veckor senare. Men tydligen så är mitt shoppande ändå i minsta laget jämfört med Rosmarie. Hon kom ju upp i 60000:- enligt dagens avsnitt av Ullared (Kanal5). Fast vad är det som säger att inte jag skulle kunna handla för lika mycket? Förutom att jag bor 150 mil bort och inte har 60000 menar jag... för shoppa är kul. Shoppa på Ullared är jättekul.

Smsade just med Ia om kvällens avsnitt. Vi kom fram till att skåningar (förlåt att jag drar alla över samma kam) behöver hjälp och att det snart kommer att hittas kvinnolik i stora gula shoppingpåsar med blå Ullared-logga och att deras män vilar upp sig i Las Palmas. Sanna mina ord!

Men framtiden är ändå Maggan och Gittan. Det finns en stor risk att det är jag och Ia om 25-30 år.

Vem är det som har mest kul?

Den eviga frågan om vem som har mest kul. Blondiner eller brunetter. Hur som helst så är jag brunett nu. Ganska rejält mörk faktiskt. Kan bli kul :)

Helgens aktiviteter

Äntligen kom dagen när jag kunde få äta sushi. I fredags övertalade (gick ganska lätt) jag familjen on the valleyroad att äta sushi med mig. Och som jag åt. Jag fick faktiskt ont i magen så det tog jag på ett tecken på att jag faktiskt hade ätit för mycket. Fick lite ångest över det... gick dock över fort. Min matångest har i stort sett gått över. Jag tycker om att äta mat igen. Bara jag inte tänker på att jag "syndar" eller andra negativa tankar i samband med att jag äter. Det går bättre och bättre...att tänka bort ångesten...inte att låta bli att synda :) Premiären På Spåret sågs också i glada vänners lag. Fick sms från Gbg med alla rätta svaren eftersom vissa sågs i publiken...

I lördags tog jag en yxa och traskade til skogs. Hem kom jag med en gran och hunden med en kvist. Så nu lyser det både en gran och en stjärna på min stuga. Kvisten ligger någonstans på gården, den var inte så kul när hon väl hade burit hem den. På kvällen fortsatte jultemat med glöggkväll hos nya vänner. Det är kul att vidga sina vyer och bli bjuden på gott under tiden.

Söndag bestod av färdigställande av julklappar och skidskytte. Det bästa är ju att i min värld kan man göra julklappar och titta på skidskytte samtidigt. Den egna träningen går väl också bra. Det är inte som skidskytte men det funkar ändå. Idag fungerar dock mina armar dåligt. Mest för att jag tränade dom igår. Så idag vill dom inte riktigt göra som jag vill.

Jag, ett offer!

Det finns en grupp män som åter har gjort intrång i min värld. De kommer dessutom alltid i grupp. Och det är det här med gruppmentaliteten som förstör mitt liv. Jag har ingen motståndskraft. Jag är ett svagt och lätt offer för dessa män. Hade jag kunnat nöja med en hade jag inte känt mig som ett viljelöst offer.

För hur gör man för att stå emot skumtomtarna?

Kvällspromenad

Täckbyxor och täckjacka. Mössa och varma vantar. Kängor. En hund som gillar snön och som tycker det är roligt att åka kana på magen nerför backar. En kompis och hennes hund. Och en tur genom stan en kväll. En kväll när andedräkten gör stora vita moln och snön knarrar under skorna. Hunden får rimfrost i manen och istappar längst ut på morrhåren. Efteråt hettar kinderna av att ha varit ute i kylan. Det är en bra kvällspromenad.

Lite matångest ändå

Att det ska vara så här svårt att äta mat. Både psykiskt och fysiskt. Det känns nästan som om jag är otrogen mot min kropp genom att stoppa i den mat. Och det är väl ingen frisk tanke? Det är inte lätt att veta hur mycket jag ska äta. Eller hur ofta. Det är svårt helt enkelt. Dricker jag nog? När jag bara hade ett val - äta pulver nu eller äta pulver snart - var det inte svårt. Jag hade inte så många frestelser. För då hade jag bestämt mig. Då gick det bra att inte fundera. Nu funderar jag massor på ätande. Rätt eller fel ätande. Jag försöker tänka på att jag faktiskt inte behöver gå ner ni i vikt de här veckorna. Jag behöver bara hålla det jag redan har gått ner. För efter jul sätter jag igång igen. Då får jag återvända till tryggheten i choladpulvret 3ggr/dag. Men fram tills dess ska jag försöka komma ihåg att jag har varit jävligt duktig.

Å andra sidan så har det ju bara gått två dagar...

Kulturupplevelse

Mat kan var kultur. Att äta mat kan vara en kulturupplevelse. Idag har jag ätit mat. Och haft en upplevelse! Min syster skickade med mig en matlåda från söndagsmiddagen (som jag inte åt på söndag) så tisdagslunchen bestod av lax med västerbottensost :)

Dans kan också vara kultur. Idag har vi varit på en kulturupplevelse - igen. Alltså, vem är det som sitter och bestämmer vad eleverna ska fara på för uppvisningar? Är den människan av den här världen? Rent spontant kan jag känna att den människan i alla fall inte känner tonåringen av idag. Tittar ens människan på tv? Inget av det vi såg idag kändes anpassat till tonårskulturen. Och då känns det som bortkastade pengar. Dansarna var jättebra. Världspremiären hade hållits i Barcelona förut i år och det var idel meriterade dansare som var med. Men...årskurs 7....nä, man kan säga att dom inte såg det stora i upplevelsen. Dock så fick dom en kulturupplevelse. Och det i sig är ju berikande.