Inte 15 längre

Vänster fot ömmar när jag lägger vikten på den. Vänster arm har en stor röd blaffa och blodådrerna har svullit upp och ömmar även dom. Höger knä känns lite för stort för sitt utymme i kroppen. Jag har ont i halsen av att ha skrikit lite för mycket. Blodsmak i munnen av lungorna som förmodligen är halvt fyllda med blodigt slem. Mina korta muskler i låren skriker i protest och jag är lagomt kaggerhänt.

Jag har spelat innebandymatch mot eleverna.

Fiiifaaan! Vem kom på det? Och vem är så dum som ställer upp i laget? Före idag har lärarna inte förlorat en match mot eleverna under min tid på skolan. Det är inte så att det på något sätt är min förtjänst. Knappast det, nej. Men vi har ändå alltid på något sätt vunnit. Det kanske har flera skäl men vinnarsviten räckta alltså bara till idag. Idag mötte vi ett värdigt motstånd och vi lyckades inte alls. INTE ALLS. med vårat spel. Hur vi än gjorde så var det minst två elever där och fick övertag. Och visst är det så det ska vara? Visst är det så att 15åringar ska vinna över lärarna! Vi ska inte ha någon chans - egentligen - att ta dessa enegiknippen av tonåringsidrottsutövare. Och nä, det hade vi inte heller. Vi är ju inte 15 längre. Det är dom. För hur det än är så kommer våra elever alltid vara 15 men vi kommer stadigt att bli äldre.

Och det känns att jag inte är 15 längre. Hey, jag är ju inte ens 30 längre!