Vad än det är...

...så är det något som stör mig...

Kanske är det pengar? För länge sedan lovade jag mig själv att pengar, eller bristen på desamma, aldrig skulle få bli ett problem i mitt liv. Det fungerar ändå ganska bra. Det är nog egentligen inte pengarna som är problemet.

Kanske är det veckan kvar innan betygen ska sättas? Det går en hel termin och sen ska jag sammanfatta allt jag har fått eleverna att prestera. Vad är eleven och vad är människan. Ibland är det svårt att tänka utan att lägga in mina känslor för människan bakom prestationen. Ibland är det svårt att känna att jag är rättvis. Men ändå, jag har gjort det så många gånger nu så det borde inte vara ett problem det heller.

Kanske är det fortfarande lite störande att äta mat? Eller maten och själva ätandet går bra. Tyvärr. Jag mår alldeles för bra för att det ska vara nyttigt. Men det är det psykiska i att äta, att vara sugen, att känna att jodå, jag KAN äta det ena eller det andra som svårt. Svårt att stå emot och svårt att tänka outside the box. Svårt att inte jämföra med hur smal och duktig jag kände mig när jag inte åt. Och det är störande tankar. Det är störda tankar. Men var inte orolig, det får mig inte att sluta äta för det. Kanske är det lite det som stör mig.

Kanske är det så att jag är vaken alldeles för länge om kvällarna? Nu sitter jag här i min säng, klockan börjar vara på tok för nära midnatt och jag är klarvaken. Jag gick faktiskt i säng redan 21 men något håller mig vaken.

Det är väl det som stör mig. Att inte veta vad jag oroas över. Att inte veta varför jag inte kan sova. Jag är så trött om dagarna och det ger mig dåligt humör. Jag har nog lite dåligt samvete över hur jag kan vara mot vissa ungar. Idag svor jag och det gör jag vanligtvis inte. Inte alls. Men på sista tiden har jag kommit på mig själv med att svära. Både till och om barn.

...kanske är det bara en dålig tid just nu...