Ja, det är våren...

För någon dag sedan såg jag mina första Storspovar. För mig är det här med vårfåglar, eller fåglar över lag, en sorts skäckblandad längtan. Det finns inte mycket som jag tycker är lika obehagligt som fåglar. Fåglar som flyger, fåglar som simmar eller fåglar som sitter obehagligt nära på en kvist och kvittrar. Å andra sidan så är ju det här med fåglar som kvittrar ett tecken på vår. Ett tecken på att nu går vi in i något nytt. Ett tecken på att man kan gå ute i skog och mark med lågskor och bara armar.

Ikväll kommer vi att tända eldar som tecken på vår. Och jag ska ta fram min cykel.

Otrevlig insikt!!!

Mitt i all min nöjdhet så känner jag hur jag stelnar till, hur jag blir ömsom varm och ömsom kall i kroppen. Nå är helt fel! Plötsligt så inser jag att jag har bokat helt fel när jag har suttit och bokat biljett. Jag har bokat en hel vecka fel. Tack till Emma på SJ-kundtjänst så ordnade det sig och jag kan åka hem när jag hade tänkt.

Trevliga överraskningar

Idag upptäckte jag en kul grej. Jag är schemfri i morgon! Det betyder att jag inte behöver fara på jobbet på hela dagen i morgon. Allt jag behöver göra är att gå på en information kl 13. Perfekt!

En annan trevlig överraskning är att jag är beviljad ett LärMitklassrum till hösten. Det betyder att jag får de senaste inom IT i skolan. I mitt klassrum. Bara till mig. Eller nästan bara till mig i alla fall. Tydligen måste jag låna ut det ibland... :)

Min första rand

Idag har det varit sjukt bra väder. Jag satt ute en pytteliten stund men har ändå hunnit få årets första rand. Nu har jag bara en hel del kropp kvar att bränna :)

Kultur för mig kanske inte är kultur för kommunen - och tvärt om

Jag har lite då och då funderat på det här med kultur. Och som jag även har tagit upp här i bloggen så kan man ju se olika på saker och ting.

Jag och min kära mamma anmälde oss till en utlottning av biljetter till kommunens kulturprisfestlighet. Mamma vann en biljett. Mamma gav mig sin biljett. Tack mamma! Så jag har varit på kultur ikväll. Kultur på riktigt. Det var kommunens tioårsjubileeum an kulturpris och kulturstipendiat. Genom åren har det varit en hel del kända, mest musiker, som har tillärats dessa utmärkelser. Det enda kriteriet alla måste uppfylla var att bo eller någonsin ha bott i kommunen. Inte helt enkelt eftersom vi är en ruskigt liten kommun!

Eftersom det var jubileeum så var det en hel del av pristagarna på plats och de spelade en låt eller drog en rolig historia. Det var roligt, publiken var helt med på noterna och artisterna , förutom att dom har anknytning till min kommun, så är dom ju bra på att uppträda... förutom en artist. Han har tydligen spelat för utsålda hus i USA. Han har vunnit priser för sina tolkningar och för sina fantastiska skivor. Jag trodde att han skämtade. Jag trodde han var full. Hur kan en så värdelös sångare vara så hyllad? Om han är finkultur så vill inte jag vara med!!!

36 timmar i livet

Jag är så trött. Klockan är nästan inte ens kväll men jag håller på att somna där jag sitter. Det är väl i och för sig bra. Det betyder att jag snart kommer att gå i säng. I säng i tid. Det är jag inte bortskämd med :)

Jag skulle vilja berätta om min dag igår. Den började med att jag hade den värsta bada hair dagen som finns. Vad jag än gjorde så fick jag inte till det. Det slutade med att jag tog fram saxen och klippte lugg. Det fick ta bort blickarna från resten av håret. Tror att det funkade för alla kommenterade hur söt jag blev. För söt är väl fortfarande en komplimang?

Resten av dagen tillbringade jag hemma hos min andra familj. Frun i huset ligger hemma med brutet ben och karl skulle åka iväg på egna äventyr. Jag och Lillan roade oss bäst vi kunde. Väldigt mycket verklighet! Jag sov till och med över där så jag kunde fortsätta verkligheten. Jag var dock tvungen att gå loss på luggen lite till. Jag tog bort lite mer :)

Idag har det varit fullt med vår. Jag och U har suttit ute på baracktrappen och rättat skrivningar. Det hettar till och med lite på kinderna nu. Ännu en sån där stund som är helt underbar att få lön för.

Förutom det så har det blivit fem små virkade djur. Jag kommer nog aldrig att visa mina alster. Jag tycker inte att de är så speciella...det finns så många andra som virkar så mycket finare än mig. Så tittat på deras bloggar istället! :)

Ett tecken

Igår när jag satt i min soffa och virkade, som jag brukligt gör om kvällarna, TVn var på och jag sneglade ömsom på tv och ömsom på min virkning. Jag virkade en liten skunk ifall nån undrar. Så det var då jag insåg det: jag såg inte. Jag såg inte min virkning. Nu skulle ju det här kunnat ha varit en jätteutveckling i mitt virkande. Att inte behöva se på när jag virkar. Men... sanningen var mer att jag SÅG inte vad jag gjorde. Det var för mörkt och för svart garn och för små maskor. Är det ett tecken på något? Det är knappt jag vågar uttala ordet..... åldern....

Mental note:
1. jag ska sluta virka när jag träffar en karl
2. jag kan titta bort kortare stunder och ändå virka rätt :)

Den kosmiska strålningen anfaller

Min kusin sa att min telefon kanske bara behöver uppdateras. Du vet, ladda hem några nya drivrutiner. Det kanske var det just det som behövs för att min telefon inte ska stänga av sig i tig och otid. Så vi laddade hem.

Nu så här i efterhand så kan jag nog säga att det enda som hände var att den blev ännu sämre. Nu stänger den av sig OCH byter bakgrundsbild. Helt själv. Till en bild som jag inte ens har i telefonen. Men, men...det är väl den kosmiska strålningen som är i farten igen.

Bokhyllan!

Bokhylan som jag köpte och släpade upp var precis rätt. Med lite hjälp av F som monterade och M som övervakade så gick det jättefort att få den på plats.
Tackar, tackar!

Den slutliga lösningen

I morse ringde jag till affären och fick prata med chefen. Han hade ju varit ledig i två dagar så han hade ju inte hunnit skicka iväg min soffa med Bussgods. Vad jag vet så har han ju då några anställda som skulle ha kunnat göra det. Eller? Han beklagade men kunde ju inte göra saker ogjort. Eller i detta fall - gjort. Han var också tillmötesgående och erbjöd sig att köra ut sängen på tisdag.

Så vad gör man? Man använder en av sina livlinor och ringer en vän. Min vän Mos förbarmade sig över mig och kom med släpet.

Så vi körde till affären för att hämta min säng. Väl där bad jag direkt att få prata med chefen och förklarade att nu var jag less och ville ha min säng och den utlovade kompensationen. Alltså, kompensationen skulle ju vara att få sängen utkörd gratis. Men eftersom jag nu var där så ville jag ju ha nå annat. För det var jag värd tyckte jag! Chefen skickade mig till Kille 1. Så då var jag tvungen att dra historien igen...för Kille 1... som såg lika förvirrad ut som sist jag pratade med honom. När det blev fråga om kompensation så erbjöd han sig att köra hem min säng i det ögonblicket. Alltså, chefen sa tidigast tisdag och Kille 1 erbjöd right there and then. Hmm... hur var det där med kommunikationen? Men nä, jag hade ju ett släp och en vän där ute som väntade.

Nåväl, jag kom i alla fall ut från affären med en säng, två fina soffkuddar och en grön pläd. Min kompensation blev 172,50:- och de la jag på soffkuddar och pläd. Nu är alla välkomna hem till mig och besikta mitt efterlängtade köp. Den som vill får även sova i den. Det är helt gratis :)

Lite roligt ändå...när jag kommenterade för chefen att dom hade ringt 3 gånger för att berätta att min bokhylla hade kommit så svarade han:
"- Ja, vi vill ju försöka få ut grejerna så snabbt som möjligt! Du har ju sett hur det ser ut på lagret. "

Hur många ser det ironiska i det svaret?

Intern kommunikation

Igår ringde dom ju från affären där jag har köpt min säng (gästsäng/dagsoffa). Dom ville berätta att min bokhylla hade kommit. Som jag också hade beställt. Då tänkte jag att det skulle vara praktiskt om dom skickade den tillsammans med sängen - kostnadsfritt. Tänkte jag. Bara jag. Tydligen.

Det var i samband med det som dialogen ägde rum. Enligt mig så var allt klart och jag skulle få min säng och bokhylla utkörd idag. Enligt mig. Bara jag. Tydligen.

I morse medan jag var ute och sprang ringde samma kille från igår och frågade om jag hade betalat hyllan. Eftersom klockan var 10 på morgonen, affären öppnar då, och jag var ute och sprang så hade jag naturligtvis inte betalat. Men inga problem. Det var bara att komma in så skulle det fixa sig med utkörning. Tyckte både jag och han.

En timme senare när jag satt i bilen på väg till affären ringer dom igen därifrån. Tydligen ville killen berätta att min bokhylla hade kommit. Tack för informationen!

Jag kom fram och betalade. Ny kille i kassan. Jag fick förklara mitt ärende en gång till var på han såg förvirrad ut och skickade mig till lagret. Där jobbade Kille nr 1. Killen som sålt sängen till mig. Killen som lovat att dom hade den på lager. Killen som har noll koll! Jag fick förklara än en gång hur det låg till med säng och hemkörning. Suck...och att jag hade betalat för hyllan (visade kvitto) och att jag ville skicka den med sängen. Enkelt tyckte jag. Tyckte inte han.

Eftersom det är Bussgods som kör ut grejerna så kunde inte affären påverka det när ordern redan gått ut. Så enklast skulle ju vara om jag tog med mig hyllan nu. Naturligtvis skulle det vara enklare! För alla utom mig. Ju!!!

Så här sitter jag nu i min soffa igen. Utan säng och ett svintungt paket i hallen. Skulle bara fattas nu att det är fel färg eller fel hylla som jag har släpat hem. Och jag kan inte låta bli att tänka på han som är butikschef. Hade jag varit butikschef hade jag skämts för mina anställda. Hade jag varit butikschef hade dom inte varit anställda hos mig.

15.00

Ingen soffa utkörd än...

(Room)Service alls?

Jag tror att min gästsäng håller på att bli en såpa. Idag ringde dom från affären och sa att min hylla hade kommit. Jag förklarade lite snabbt att jag vill ha den utkörd tillsammans med min säng. Och så här fortsatte samtalet:

- Din säng? -affären (förvirrat)
- Ja, min säng. Den som jag skulle hämta förra veckan men som ni hade tappat bort. Sängen ni har beställt åt mig. - jag (som när man pratar med barn)
- Mhm...få se då... vad var det för säng? - affären (ännu mer förvirrad)
- En "Luna", grå. - jag (bestämt)
- Ja, just ja... - affären (skamsen)
- Ja, och jag ska få den gratis hemkörd som kompensation för strulet. - jag (förklarande)
- hmmm...vem har du pratat med om hemkörning? - affären (skeptiskt)
- Johan, din chef! - jag (med arga frökenrösten)
- Jaha. ja, men då är det nog grönt. - affären (lite förvirrat igen)
- Tackar! - jag (syrligt)

I morgon är det alltså sagt att jag ska få grejerna hemkörda. Jag rapporterar givetvis!

Juntan organiserar sig

Runt omkring i världen finns det en hel del juntor som driver sin sak framåt. Ibland, ganska ofta, med vapen i hand. En junta griper makten. En junta ha makten. Ingen sätter sig ostraffat upp mot en junta.

Idag startade en ny junta. Beväpnade med virknålar, brodyrnålar och tovningsverktyg satt vi oss ner och inledde vårt maktövertagande. Vet inte riktigt vad som ska tas över än. Men när det väl faller så faller det förmodligen mjukt, på en virkad kudde eller en tovad pläd.

KK K

Min kropp motarbetar mig. Smärtan jag har i benen efter helgens slalomäventyr är inte sann! Vaderna är stenhårda och låren lyder mig inte. Igår försökte jag gå ut på promenad men jag fick kramp i ryggen. Jo, sen så fick jag ju skavsår också. Men det får jag ju jämt! Jag har till och med träningsvärk i bröstkorgen. När jag inte lider och förbannar min smärta så kan jag inte låta bli att tycka det är ganska skönt att ha ont. Det betyder ju att jag har gjort något. Något kul.

Igår kom min KK K hit på besök. KK K står för KlassikerKompis K. Jag och K var två av fyra brudar som konkade land och rike runt i fjol för att utmana oss själva. Det är som kul att kunna skryta tillsammans med någon. Så vi är ju så himla bra! Nu med K på besök hinner man dricka en del vin, lösa ett och annat problem och äta en massa god mat. I morse börjde vi också vårens träning.

Nu när K är ute på egna äventyr får jag en liten tid till min virkning.

Smärta och fräknar

I morse packade vi in oss i bilar och for till den lilla orten nordväst om världen. Om vintern är den orten en samlingsplats för skoter och slalomfolk. Antingen så stannar man där eller så fortsätter man till vitare vidder. Vi stannade.

Jag och min kusin samt två kusinbarn har åkt slalom idag. Det är inte helt lätt att försöka hänga med två barn på 14 och 7 år. Det är inte lätt att hänga med min kusin på 39år. Killen som släpades på mage uppför liften - han hade jag hunnit med. Inte dom där små barnen som ser ut som en triangel - Alltså vinkeln av höjden av själva barnet och vidden mellan benen är en perfekt liksidig triangel. Du som någongång har åkt slalom vet vad jag menar. Triangelbarnen vill jag inte kunna hänga med. Det ser ju livsfarligt ut!

Trots att snön håller på att sjunga på sin sista vers så åkte vi hela dagen. Jag var tvungen att ta små pauser vart tredje åt. Trots detta så åkte jag nog 10 åk. Eller så blev det bara 8. Men vem räknar?

Resultatet av idag är väldigt ont i benen och en hel del nya fräknar. Men det har varit en bra dag!

En liten en

En alldeles ny en.

ÄNTLIGEN!

Nu har äntligen min systerdotter kommit till världen! Som jag har väntat och längtat. Nu är jag moster!

Nu är jag lite less på att det ska vara spännande. Det blir ju som lite irriterande i längden. Att det bara ska vara spännande. Utan att det händer nå.

Att det bara får vara så här spännande!

Nu är det spännande!!!

Roomservice gone bad

I min lägenhet har jag en slags alkov. Det är en del av hallen som är avdelad med en vägg. Mitt i väggen är det ett cirkelformat hål/fönster. Fram till i höstas var det mitt datarum. Det var ett alldeles perfekt datarum. Jag har hängt för panelgardiner för en del av öppningen som man ser inte rakt in i alkoven utan man måste gå ganska långt in i vardagsrummet för att kunna se in. Och det var alldels perfekt. Det betydde att jag kunde ha hur mycket viktiga papper (läs: bråte) som helst på skrivbordet. Där la jag allt som jag inte skulle tappa bort...och annat som jag inte slängde...och annat som borde ha slängts...och annant helt enkelt.

Sen jag köpte min bärbara dator har jag inte suttit vid skrivbordet och själva alkoven har blivit 4 kvadratmeters yta att lägga viktiga saker (läs:bråte) på. Tills jag kom på den smarta ideén att göra om ytan till ett gärstrum. Jättesmart! Verkligen! Annars har jag bara en obäddbar 3-sits soffa att erbjuda. Om det nu inte är annan karaktär på nattgäster..jag har hört att man kan ha sånna gäster. Säkert bara hörsägen!

I dag fick jag hjälp av pappa att bära ner och frakta bort mitt skrivbord. Det blev så öppet och fint. Allt skräp hade jag sorterat och slängt redan igår. Tanken var att vi sedan skulle fortsätta till affären för att hämta upp bäddsoffan jag köpte i fredags. Som du säkert redan har förstått så blev det inte så...affären hade tappat bort min soffa. Den soffa som han lovade att han hade på lager fanns visst inte där. Fast dom inte hade sålt en sån soffa sen i augusti så fanns den inte i lager. Förmodligen har den aldrig funnits där heller. Killen såg fel. Ingen soffa.

Så nu har jag ett tomt hål i min lägenhet och gäster som kommer till veckan. Tanken var att hon skulle få sova i den nya sängen men den kommer inte förrän torsdag nästa vecka. Nu måste jag lösa gästsängen på annat sätt.

Suck

Men alltså

Jag fick för mig att googla min blogg. Det blev 376000 träffar!

Min blogg var träff nr 9. Det fula är att jag blev irriterad över att det är så många som har snarlika namn på sina bloggar. Eller om det är jag som har snarlikt namn på min blogg som dom har på sina bloggar. Sak samma! Kontentan är att jag inte är unik. Jag vill nog gärna vara unik! Kan inte ni andra bara sluta blogga?

Summering

I lördags var jag och min familj i skogen och körde skoter. Det fanns otroligt mycket snö i skogen. Så pass mycket att min skoter tyckte det var för mycket. Den vägrade helt enkelt köra vidare innan någon gjorde spår åt den. Det innebar en hel del bära för mig. För bar gjorde inte snön! Jag bar. Pappa bar. Min kusin baxade och drog. Men skoj hade vi ändå. Och vilka naturuppleverlser man hinner med en dag i skogen. Vi såg spår av järv, mård, räv, älg, hare och diverse smågnagare som springar omkring under snön.

I dag, söndag, har jag hunnit rena ut mitt skrivbord. Hunnit virka några grejer. Hunnit äta bulla med en liten tjej som envist vägrar säga mitt namn. Idag kom hon så långt som att kalla mig för "Eeee" när jag kom. Det är ju bara två bokstäver från att ha sagt mitt namn. Heja! Jag måste ju hinna lära henne säga mitt namn innan hon säger något annat...typ "Johnny"... :)

Jag har hunnit upp på ortopeden och hälsat på min vän med det brytna benet.

Jag har insett att om man äter popcorn med sked blir man inte kladdig om fingrarna. Då kan man virka samtidigt.

...och jo, datorn är tillbaka i sängen ikväll igen... det får ju inte bli nån vana det här...

Jag och min dator i sängen

Nu gör jag något jag aldrig har gjort förut. Jag ligger på mage i min säng och surfar. Jag har haft en bärbar dator i flera månader men jag har hittills aldrig tagit in den i sovrummet. Den här som inte hit helt enkelt. Men ikväll drabbades jag av en konstig, olustig känsla. Jag har ingen ro i kroppen och kan inte riktigt slappna av. Fast jag har legat på min spikmatta. Jag ska försöka bota den med lite midnatts datlande.

Ner som en pannkaka

För några inlägg sedan tog jag upp det här med att ramla inför publik. Och hur ont det än gör så tänker man ändå "tänk om nån såg mig". Idag hände det inte mig.

Idag hände det min vän och kollega. Hon ramlade på skolgården. Mitt på skolgården. Hennes första tanke hade varit "shit, såg nån mig" och andra tanken hade varit "hm, benet är av". Ungefär samtidigt som hon insåg att benet var av så glömde hon också bort att oroa sig över om någon såg henne eller inte. För visst såg folk henne. Och det var ju då ändå tur. Hennes ben är av. Rejält av. Ortopeden kallade det dessutom för ett fult spiralbrott. Nu kan ju inte jag så mycket om benbrott, jag har aldrig själv råkat ut för det. Men jag kan tänka mig att det inte är nyttit med spiralbrott. Det är nog inte nyttit med benbrott alls...

Eftersom det började redan på skolgården - hon sövdes ner för att ambulanspersonalen skulle kunna lägg benet i stöd -bestämde vi att jag skulle följa med henne idag. Eftersom nån av oss måste hålla oss nykter och utan smärtstillande i kroppen och knoppen. För det var verkligen inte hon! Så nu har jag åkt ambulans, tittat på söta skötare på akuten (SÖT!!!), åkt ännu mer ambulas och varit till det stora sjukhuset i norr. Allt för att nu sitta hemma hos min kollega och dricka juice med hennes sambo. Jag har gjort ett överlämnande så att säga...Han har för övrigt feber.

Glädjen av att ge

Idag har min syster och bäbben (fortfarande på insidan) fått allt som jag har virkat de senaste veckorna. Hittills har det blivit en kossa, en giraff, en häst, en groda, en kyckling, en flodhäst, en elefant till hennes bästa kompis (hon har själv fått en förut) ett par vantar och en basker till min syster. Det är ju klart att min syster får leka med djuren också. Om hon vill. Det roliga är att hon blev glad. Det är kul att ge när folk blir glada.

Nu letar jag fler mönster att virka. Virka fler saker att ge. Det är kul att ge.