Igår när jag satt i min soffa och virkade, som jag brukligt gör om kvällarna, TVn var på och jag sneglade ömsom på tv och ömsom på min virkning. Jag virkade en liten skunk ifall nån undrar. Så det var då jag insåg det: jag såg inte. Jag såg inte min virkning. Nu skulle ju det här kunnat ha varit en jätteutveckling i mitt virkande. Att inte behöva se på när jag virkar. Men... sanningen var mer att jag SÅG inte vad jag gjorde. Det var för mörkt och för svart garn och för små maskor. Är det ett tecken på något? Det är knappt jag vågar uttala ordet..... åldern....
Mental note:
1. jag ska sluta virka när jag träffar en karl
2. jag kan titta bort kortare stunder och ändå virka rätt :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar