Den slutliga lösningen

I morse ringde jag till affären och fick prata med chefen. Han hade ju varit ledig i två dagar så han hade ju inte hunnit skicka iväg min soffa med Bussgods. Vad jag vet så har han ju då några anställda som skulle ha kunnat göra det. Eller? Han beklagade men kunde ju inte göra saker ogjort. Eller i detta fall - gjort. Han var också tillmötesgående och erbjöd sig att köra ut sängen på tisdag.

Så vad gör man? Man använder en av sina livlinor och ringer en vän. Min vän Mos förbarmade sig över mig och kom med släpet.

Så vi körde till affären för att hämta min säng. Väl där bad jag direkt att få prata med chefen och förklarade att nu var jag less och ville ha min säng och den utlovade kompensationen. Alltså, kompensationen skulle ju vara att få sängen utkörd gratis. Men eftersom jag nu var där så ville jag ju ha nå annat. För det var jag värd tyckte jag! Chefen skickade mig till Kille 1. Så då var jag tvungen att dra historien igen...för Kille 1... som såg lika förvirrad ut som sist jag pratade med honom. När det blev fråga om kompensation så erbjöd han sig att köra hem min säng i det ögonblicket. Alltså, chefen sa tidigast tisdag och Kille 1 erbjöd right there and then. Hmm... hur var det där med kommunikationen? Men nä, jag hade ju ett släp och en vän där ute som väntade.

Nåväl, jag kom i alla fall ut från affären med en säng, två fina soffkuddar och en grön pläd. Min kompensation blev 172,50:- och de la jag på soffkuddar och pläd. Nu är alla välkomna hem till mig och besikta mitt efterlängtade köp. Den som vill får även sova i den. Det är helt gratis :)

Lite roligt ändå...när jag kommenterade för chefen att dom hade ringt 3 gånger för att berätta att min bokhylla hade kommit så svarade han:
"- Ja, vi vill ju försöka få ut grejerna så snabbt som möjligt! Du har ju sett hur det ser ut på lagret. "

Hur många ser det ironiska i det svaret?