Tänk på vilodagen

Äntligen en lugn stund framför datorn. Det har varit några hektiska dagar. Sen i tisdags kan jag nog säga att jag inte har suttit och vilat mig många stunder. Det har varit bakning, födelsedagskalas, avlivande av hund, bygg, virkning och barndop. Jag känner inte riktigt att jag har fått någon tid för mig själv. Inte för att jag vet vad jag skulle ha gjort ifall jag haft tid. Och jag har ju gjort saker jag själv har bestämt mig för att göra. Livet handlar om val och det är jag själv som har valt att göra allt det här. Så jag kan ju inte skylla på någon annan - alls. Jag vet inte vad det är, men det är bara en känsla i mig som inte känns helt optimalt.

Men det går nog över. Kanske när jag får tvätta håret med både schampo och balsam. Mitt hår känns inte helt igen. Det är mer likt en rotborste än vad det ska... Det kanske går över när jag inser att jag inte behöver ha 440 minuter lektion till veckan för 9orna är ute på prao. Det kanske går över när jag vant mig att Elsa inte kommer att dräggla på mig nå mer. Det kanske går över när livet inte är så hektiskt längre.

Om inte annars så när jag har sett 014 :)

Beslutet är taget

Efter veckor av hopp och vånda fick vi ikväll lov att ta beslutet. Beslutet som ingen av oss har velat prata om. Ett beslut som innebär att våran familj inte kommer att se ut som den har gjort de senaste 8,5 åren. Vi måste ta bort Elsa.

Elsa är världens finaste boxer. Världens klokaste. Elsa är den första hunden som fått bo i våran familj och på så sätt är hon den mest speciella hund som någonsin har kommit till världen.

För några veckor sedan blev hon kinkig och ville inte äta. Vi försökte med allt gott som hon brukar gilla men inte ens det funkade. Halsfluss var första diagnosen. Problem med sköldkörteln var det andra. Och det räckte för att hon skulle magra och sluta äta helt. De sista veckorna har vi tvångsmatat henne med ersättning i spruta. Ikväll fick hon tungt med andningen så nu har nog hjärtat sagt sitt. I morgon måste vi ta bort henne - för hennes egen skull.

En onsdag mitt i veckan

Nyduschad sitter jag här i soffan och slötittar på tv. Inte för att det är nå bra där...därav slötittandet. Ikväll har jag plågat mig runt 5:an på Grisan. Ja, plåga. Jag ska nog inte göra om det i första taget heller. 3,5 räcker så bra för mig. I morgon ska jag på första träffen i min kurs om dator i undervisningen. Och annars så går det bra med mitt pulver. Och nä, roligare än så här blev det inte den här gången.

I väntan på 007

Förra året körde jag och tre andra tjejer rätt mycket bil. Vi pendlade mellan de olika orterna och tävlingarna som ingick i Tjej Klassiker. Det blev som sagt en hel del bilåkande/körande. Rätt snabbt så började vi roa oss med att leka "Gul Bil". Det går ut på att man snabbast ska ropa "Gul Bil" när man ser en gul bil. Den som hinner först får ett poäng. Den som ropar men sen visar det sig vara fel så får man två straffpoäng. Under 80 min till Vansbro blir det många poäng, både plus och minus.

Den här terminen har jag en samåkningskompis som jag försökte introducera i leken. Men det slutade med att han fick mig över på sin lek. Den går ut på att samla registreringsnummer. Man börjar på 001 och ska sen se bilarna i rätt nummerföljd. Själv är han (och hans familj) på 092. Jag som är nybörjare är, efter idag, på 006. Jag är nog också en trafikfara...trots att jag är kvinna och kan köra bil, prata i telefon och spana efter nummer samtidigt så är det nog lite väl mycket att göra, speciellt när de övriga i världen väljer att vägarbeta eller göra tillfälliga lösningar på vägarna. Tyvärr är det rätt maniskt...det går som inte att låta bli heller. Men gissa att jag ser många gula bilar utan att få poäng!

Brev från Baracken

Hej Världen
Här inne är det ganska mysigt. Det ryms 27 elever och en fröken. Det är ömsom varmt och ömsomt kallt i luften. Gardiner är ett lyx som vi inte riktigt har. Det vi har gott om är ljud och bänkar.
Ändå känns det bra

Saker jag inte borde göra men gör ändå

Vissa saker bör man låta bli att göra för sin egen inre frids skull. Igår gjorde jag en sån där sak som jag lika gärna hade kunnat låta bli att göra. Jag provade kläder som jag vet är för små. Det har ju varit sommar och hög luftfuktighet så kläderna, speciellt byxorna, krympt. Visst är det tokigt? I alla fall så borde jag ha låtit bli att prova dom. Höstluften hade inte gjort dom större - än.

Att gå vidare

Jag har börjat förändra mitt liv. Jag har börjat en kurs som bara är till för mig. Mitt välbefinnande. Det innebär att jag börjar göra vissa val i livet, att inte fastna i det gamla. Att gå vidare. Både mentalt och fysiskt.

Förra veckan var jag på personlig träff med min tränare. Vi la upp strategier och mål. Och en stor del i del hela är att vara mentalt med hela tiden. Att utveckla mig själv så att mina hjärnspöken försvinner eller ersätts med små, små obetydliga, lätthanterliga små-Laban. När jag satt mig i bilen och startade så slog radion igång, som vanligt. Den här gången kom jag mitt in i Sarah Dawn Finers Moving on. Trots att låten kanske skrevs om förlorad kärlek och hjärtesmärta så kände jag att orden hon sjöng även var till för mig:

I’m moving on
And I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone
I can be who I wanna be
And start living my life for me
I believe it finally
I’m moving on

Nu har det börjat!

Idag var första innebandyträffen. Jag väljer att kalla det för träff, för så mycket spel blev det ärligt talat inte. Vi är ett gäng tjejer som spelar mot och med varandra en gång i veckan. Det är riktigt kul! Ibland går det bra, ibland går det sämre. Men det roliga är att hur det än går så är man välkommen. Fram tills i fjol spelade jag med killar. Jag var ofta ensam tjej och vi spelade hårt och fysiskt. Jag kom hem varje gång med blåmärken eller muskelbristningar. Det var mer en regel än undantag. Hade jag inte ont hade jag inte spelat nog mycket. Nu när jag spelar med tjejer....så är det ingen skillnad! Förra året skadades 2 svårt och vi andra började varje träff med att redogöra hur ont vi hade sen förra gången. Tro mig. Det är kul!

Fördelar/Nackdelar

Idag tänkte jag fundera kring att jobba på en byggarbetsplats.

Fördelar:
* Vi kommer att få en sjukt fin skola efter jul.

Nackdelar:
* Jag har mitt klassrum långt ifrån mitt arbetsrum. Långt ifrån persoalrummet och långt ifrån närmaste damrum.
* Det bullrar och lever om.
* Det kör omkring en massa stor, läskiga maskiner där jag ska gå.
* Skolgården är avstängd till stor del så att ta sig från barackerna till personalrummet är som att delta i ett visuellt orienteringslopp där man ser vars man ska men vet inte hur man ska gå dit.
*Det ligger skräp och trasiga saker överallt.
* Lite då och då så grävs det av nån kabel eller dom måste stänga strömmen.
* Barnen är för nyfikna på bygget för sitt eget bästa.

Nu höll jag på att glömma den största fördelen:
* Alla byggjobbare!!! ;)