Vad svarar man?

Jag hittade en rolig grej. Jag tycker inte om listor och utmaningar men det här bjuder jag på.

SMS-svar

Gå till inkorgen för dina sms
Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en som svar på frågorna. (Fråga 1=första raden i sms 1, Fråga 2=första raden i sms 2 osv)

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?

Jag ser Gladiator

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?

Cilla fyller år

3. Vad är der första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?

14.30

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga till din fiende?

Välkommen till KapAhls VIPkväll.

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?

Hej, vad gör du i eftermiddag?

6. Vilka ord skulle du säga till Gud om du träffade honom?

Men åh, vad du surrar!

7. Vad vill du mest av allt höra?

Om du inte varit på DollarStore - köp godis till mig.

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?

Nu får bäbben komma!

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?

Tack för att du försäkrat din bil hos oss.

Upp som en sol

Hur många gånger har du gjort något och sedan direkt tittat dig omkring för att se om någon såg dig? Sett dig omkring och hoppats att ingen såg dig, hoppats att du gjorde bort dig alldeles ensam. För om ingen såg dig så är det ju inte skämmit. Eller hur?

Vädret har varit lite si och så på sista tiden. Vi hade några dagar med riktigt kallt följt av några dagar med varmt och soligt väder. I min ände av landet betyder det vår... nåväl, de dagarna det var varmt hann vägarna bli bara och allt rasade från taken. Där inte solen smälte bort allt så gjorde det i alla fall allt till blankis. Och på det har det snöat 10cm som de senaste tre dagarna har smält till ett fint lager -ovanpå isen.

I tisdags skulle jag stiga ur bilen. När jag la över vikten på mitt vänstra ben så försvann allt fotfäste. Och helt plötsligt så låg jag med halva mig på isen under bilen och mitt högra ben kvar inne. Vad gör man i det läget? Jo, skyndar sig upp, tittar sig omkring, medan man borstar bort all snö, och hoppas att ingen såg på. Suck, i mitt fall var det knappast troligt...jag stod parkerad på en innergård med fyra stora fyrvåningshus tornande över mig. Med allas balkonger vända mot mig. Men jag höll god min. Det var inte förrän inne i trapphuset som jag tillät mig att sänka garden och tycka lite synd om mig. Både för fallet och för att jag gjort bort mig.

Smask:igt

Musik är kul. Det är roligt att lyssna på musik. Tyvärr kan jag inte alls utöva musik. Det har alltid varit lite av en önskedröm...att kunna sjunga eller spela ett instrument. Så där så att man kan vara spontan på fester, kanske vinna i SingStar fler gånger än vad jag gör nu. Jag har försökt både sjunga i kör och spela på kommunala musikskolan. Men jag är inte utrustad med den genen. Men jag kan lyssna på musik och jag kan uppskatta bra musik och en bra show.

I lördags var jag på SMASK. Det var verkligen finkultur! Dans och musik med inslag av härliga studentspex. Jag uppskattar verkligen att vi har en musikhögskola i min lilla stad.

Idag

Idag skiner solen.
Idag är det fredag.
Idag har jag nya fräknar efter gårdagens friluftsdag.
Idag får jag lön.
Idag är en bra dag för afterwork.
Idag har jag mer energi.
Idag finns det frukt i personalrummet.
Idag har jag en grön rosett i håret.
Idag ska jag försöka fokusera på de bra i livet.
Idag ska jag skicka ett sms till en vän som klagar på att jag inte har skrivit om honom här ;)
Idag ska jag må bra!

På topplistan

Högt upp på min topplista över bästa internetadresser kommer den här. Den är nästan perfekt. En annan favorit är den här. Med hjälp av dessa får jag utlopp för min nya passion här i livet.

Kultur eller Inte

De senaste dagarna har vi pratat mycket om kultur. Vad är kultur och hur ska det upplevas? Igår bevistade jag och mina nior en dansuppvisning. Det var riktigt mycket kultur. Så mycket kultur att det inte alls gick hem hos varken mig eller barnen. Är det så med kultur? Att man inte ska förstå det? Handlar det om att man måste vidga sina vyer till den milda grad innan man kan uppskatta kultur? Är det som konst? Om det varit lätt hade det inte varit konst.

Dansen vi såg igår var säkert jättebra - om man förstod sig. Jag såg ju att dom var duktiga. Ja, dom var jätteduktiga. Men...det var inte alls bra. Måste man förså sig på all kultur?

Idag har vi haft bokcirkel på boken "Att tro på Mr Pip". Jag tyckte boken var dålig. Verkligen dålig. För dig som hängt med i min blogg så vet du att jag älskar att läsa. Jag har nog ännu fler påbörjade böcker vid sängen än sist. Men den här boken har jag inte klarat av. Jag får inga bilder i hjärnan av det jag läser. Alltså förstår jag inte. Alltså är det dåligt i min värld. Trots att boken och författaren hade fått mängder av ros av kritikerna. Dom som då förstår sig?

Under hela min uppväxt har jag levt enligt min egen filosofi och det funkar fint för mig: man behöver inte förstå, man behöver inte anamma och man behöver inte acceptera men man måste respektera att andra är av olik uppfattnig. Kan det inte få funka så med kultur också?

Mera Mat

Jag skulle vilja stanna vid ämnet mat ett inlägg till. Idag, efter jobbet, svängde jag förbi Ami&CO. Där hade hela familjen och nära vänner samlats för att elda i grillplatsen. Där vankades det kaffe och småplättar till barnen. Till oss vuxna gräddade vi slobben - pitemål för fläskpannkaka i plättform över öppen eld. Det är fruktansvärt gott! Och allt blir ju så mycket godare om man äter det ute!

På torsdagar har jag och Ami sushi-torsdag. Det går ut på att vi helt enkelt äter sushi till lunch. Jag tycker verkligen om sushi. Jag tror att jag skulle kunna äta det oftare än vad jag gör. Det enda som stoppar mig är att det är lite bökit att göra och dra med till jobbet. Nu på torsdag blir det dock inge sushi. På torsdag har vi friluftsdag. Det innebär ännu mer mat ute. Jag ska till den lokala slalombacken och njuta av solen. Förhoppningsvis blir det sol. Jo, visst blir det sol. Helt klart blir det sol. Jo, kom igen nu. SOL. Då ska jag och Fräulein A sitta och hålla elden vid liv medan alla våra ungar roar sig i backen.

I övrigt så har jag virkat och virkat. Det har helt klart blivit en drog. En ganska fridfull drog. Men det hade varit trevligt att ha något annat att göra. Igår konstaterade en av mina vänner att hon verkligen måste skaffa sig en karl - hon är så less på att äta middag framför Vänner. Jag känner likadant...fast med virkningen då...

Här är mitt kylskåp

Resultatet blev spagetti - jajjemän - med köttfärssås. Härligt mycket sambal och vitlök. Och det blev till och med tre lunchlådor. Kaffet fick jag däremot serverat! Thanks to Millstreet!

Här är ditt kylskåp

Är det någon mer är jag som kommer ihåg Här är ditt kylskåp? Det var en serie där en kock, Jan Boris-Möller, for hem till kända svenskar och lagade mat utifrån vad dessa hade i sina köksskåp. Jag kommer ihåg avsnittet när han var hemma hos Doctor Alban..jo, han är ju en känd svensk. Han hade i stort sett bara en burk krossade tomater i sin ägo. Av detta blev det en sorts soppa med nå typ av snax.

Det jag vill komma till är att jag skulle behöva en kock just nu. Jag tittar in i mina skåp och får ingen inspiration så där direkt. För två veckor sedan när jag var sjuk åt jag pulvermos. Bara pulvermos. Det är nog den värsta kulinariska botten jag har någonsin har nått. Jag brukar annars vara rätt bra på att laga mat och baka. Men nu är det inte så.

När jag och C gick gymnasiet hade vi två standardrätter: spagetti med a) svampstuvning, b) riven ost och svartpeppar. Jag hade dock tänkt mig något mer proteinrikt idag. Kanske...

Enklast skulle ju vara om nån helt enkelt bjöd hem mig på middag...men så tur lär jag ju inte ha ;) Och dessutom måste jag ju göra lunchlåda till i morgon...

Uppdatering: Jag har just fått veta att Doctor Alban även hade ett grönt äpple och vaniljsås hemma. Tack Kungälv!

Att var tillfreds

Jag klarade mig igenom jobbet igår. Men attnas vad energi det tog från mig. Redan vid 13-tiden kände jag mig totalt slutkörd och urlakad. Det var inte alls en jobbig dag utan det var bara en dag utan energi. Eftersom jag var hemma två dagar kändes det rätt ok att bara jobba en dag och sen få helg igen.

Det här med jobbet är en annan grej. Förut om åren har jobbet varit en höjdpunkt i mitt liv. Jag har verkligen älskat att jobba. Älskat alla utmaningar och lycktas vända motgångt till medgång. Men nu känns det inte lika utmanande längre...jag har tappat lite av gnistan känner jag. Tidigare har jag haft fördelen med vara ung och ganska nära eleverna, jag hänger med i deras tankar och vet vad de pratar om när det gäller trender, tv och internet. Det är inte att förakta. Jag har haft lyckan av att ha ett gott rykte. De barn jag har haft har fört mitt goda rykte vidare till sina kompisar och syskon. Och det har hjälpt mig otroligt! Men nu känner jag mig omotiverad och känner att jag har inget nytt att komma med. Jag är lite rädd att jag inte ska kunna hålla kvar mitt ursprungliga rykte...visst, det är lite egoistiskt. Men det underlättar i mitt jobb.

Kanske är jag oengagerad för att jag har jobbat så engagerat förut och nu känner av en liten baksving. Eller så har jag tappat gnistan. Jag kanske behöver nya sorters utmaningar nu. Jag kanske ska söka annat jobb? Men å andra sidan...är det jobbet det är fel på? Eller är det ett genomgående för mitt liv. Jag känner mig inte helt nöjd helt enkelt. Jag borde ju så mycket...

Jag kan inte helt säga vad som saknas...men nå saknas för att jag ska känna mig helt tillfreds.

Ordbajs

Alla känner vi väl igen termen ordbajs. Alla har vi väl mer eller mindre ofta använt oss av just ordbajs. Ibland är det just ordbajset som kan rädda hela tillställningen. Andra gånger är det ordbajset som är skillnaden mellan en bra deal och en dålig deal. Ibland är det just bara ordbajs - utan innehåll och substans.

Ibland är jag bra på att ordbajsa och ibland får jag inte ur mig ens minsta lilla fjärt. Förra året skrev jag och en kollega en ansökan, full med ordbajs, som beviljades och gav oss 24000:- Ikväll sitter jag med en ny ansökan - som kan bevilja mig ett klassrum fullt med den senaste tekniken. Och ikväll är ordbajset slut.

Min gudson har fått en ny bok. Den heter "Från glass till bajs" och innehåller en massa fina pop-up bilder och faktatexter om hur det man stoppar i sig tillslut kommer ut som bajs. Är då slutsatsen att jag måste äta mer glass för att kunna ordbajsa ut ett personligt brev för min ansökan. Eller kan jag helt enkelt vänta tills gudsonens mamma återkommer från barnnattandet så hon kan hjälpa mig ordbajsa.

Jag önskar verkligen att jag var bättre på att ordbajsa på kommando!

Jobbar - Jobbar inte

Det känns nästan lite dekadent att sitta här idag. Jag är mycket friskare än igår och så otroligt mycket friskare än i tisdags, när jag faktiskt jobbade. Jag försöker förklara för mig själv att jag är värd att vara hemma, jag blir fortare frisk om jag är hemma och jag är faktiskt ersättlig (då och då) på jobbet. Både igår och idag har en ytterst kompetenta vikarier så jag kan helt släppa lektionerna ur tanken.

Jag har bara en ansökan att skriva och ett möte att boka in. Men det kan jag ju göra i morgon...när jag ska jobba igen. Jag måste ju jobba i morgon - vi ska på bio på kvällen. Och visst är det så, har man varit hemma från skolan får man inte vara med kompisar på kvällen?

The Virus

Nu har jag fått fin, fina saker från apoteket:

• Bisolvon - mot hosta
• Rinexin - mot inflation i bihålorna
• Bricanyl - för luftvägarna
• Rhinokort - för svullna slemhinnor i näsan
• Panodil - för värk i revbenen. Jag har hostat och nyst ett revben ur led. Det gör rätt ont att andas, skratta, hosta och röra mig.
• C-brus - för att det är gott.

Om inte det här hjälper efter 10 dagar ska jag fara och ta tester för en eventuell mykoplasmainfektion. Den kan eventuellt botas med antibiotika men lika gärna så läker det ut av sig själv...om nån månad..eventuellt. Eller så har jag bara en vanlig förkylning. Ett litet virus.

Men annars har jag det bara bra! Jag virkar och virkar. Det är helt klart min nya drog. I morgon ska jag kanske städa...det är inte helt smärtfritt att sitta hemma och titta på dammet som dansar runt i lägenheten.

Att krya på mig

Jag vet knappt hur man gör. Hur gör man när man kryar på sig? Jag valde, efter stor vånda, att stanna hemma från jobbet idag. För att krya på mig.

Mamma hade postat värktabletter och vitaminer genom mitt postfack i morse. För att jag ska krya på mig.

Min syster, som är höggravid, tycker att jag ska krya på mig så jag får träffa bäbben när den kommer ut.

Om några minuter ska vårdcentralen ringa upp mig...inte för att jag tror att dom vet hur man gör när man kryar på sig. Sist jag var sjuk var jag ju sjuk mellan september och december. Det är ganska god tid att krya på sig...

Det här är vekligen inget "surt sa räven" inlägg utan jag behöver tips på hur jag ska krya på mig! Eftersom jag har en hel lång dag framför mig så kan jag ju passa på att krya.

Men framförallt: hur gör jag för att inte blir sjuk stup i kvarten??

Jag erkänner

Nu ger jag mig, nu slänger jag in handduken, nu erkänner jag mig besegrad. Jag är sjuk. Jag stannar hemma från jobbet i morgon. Jag har ingen ork, så fort jag gör något så stiger tårar upp i ögonen. Mest bara för att det är för fullt överallt annars. När jag hostar vill lungorna komma upp och allt annat är bara blä.

Att komma i tid

I morse vaknade jag. Jag vaknade tidigt. Jag vaknade så tidigt som jag nog aldrig har vaknat förut - och jag steg upp! I vanliga fall brukar jag snooza tre, fyra gånger med hjälp av klockradion för att sedan somna om med Roger, Titti och Gert någnstans i mitt undermedvetna. Men inte idag. Idag, med hjälp av en hel del snor, steg jag upp 6.03. När klockan var 7.15 var jag helt klar. Jag hade duschat, ätit frukost, sminkat mig, packat med min mina saker, naturligtvis klätt på mig OCH även hunnit med att se sporten från igår. Grattis till min kollega med den svart/gula halsduken!

Eftersom det kändes dumt att bara sitta av tiden hemma så begav jag mig till j0bbet. Det kändes som om jag var på studiebesök i min vardag. Jag fick känna på hur det var att vara först på jobbet! Jag fick välja parkering - istället för att göra som jag annars brukar, ta den ruta som är över. Jag var först i personalrummet så jag hade redan myst ner mig i ett hörn i soffan med en kopp varm dryck när min första kollega kom. Vanligast är det jag som måste ta en trästol och dra till soffgruppen om jag vill dricka kaffe tillsammans med de andra.

Summan av kardemumman är att jag förmodligen inte kommer att göra om den här morgonen. Visst var det trevligt men jag föredrar att sova!

En vårdag i mars

Vår för mig är det vi har just nu. Snö och sol, fåglar som kvittrar, tak som droppar och utflykter i skogen. Med skoter. Jag tänkte dela med mig av några tips när det gäller det här med skoter:

* Lagom prestanda - jag har en skoter med "bara" 400 kubik. Det betyder att den går alldels lagomt snabbt. Jag har som mest kört 110 km så nog går den fort. Alldeles tillräckligt. Varför ska man ha för mycket att köra med? Det är ju körandet som är kul. Min morbror var väldigt båtintresserad och hade båt så länge han levde. Han hade en liten båt med en lagomt effektiv motor. När han blev omkörd av något vrålåk med dubbla v8:or så brukade han alltid säga "Sånna som han vill ju uppenbarligen inte vara på sjön". Det är lite så med snabba skotrar tycker jag. Och så låter dom ju så fult! Ett bräkande "möööööööp, mööööp". Nä, inge för mig.

* Smidighet - en lagomt snabb skoter är oftast mycket smidigare att förflytta. Jag orkar bära min skoter själv. Ja, inte bära bort utan lyfta och dra runt den. För förr eller senare så missfipplas det på något sätt och du måste ta till muskelkraften i armarna.

* Muskelkraften - en motor med mindre kubik kan man lätt dra igång. För alla skotrar är faktiskt inte utrustade med elstart...

* Lukten och ljudet - ja, så är det! I like it!

* Utflykten - för att det ska bli optimalt behövs följande utrustning : ett renskinn (förslagsvis ett köpt skinn. Samerna blir så arga annars...), en ryggsäck full i fika och annat gott, ved, kaffepanna och en murikka. Sen hoppas man att någon annan har en spade för att kunna skotta till en perfekt sittgrotta. Man hoppas också att nån annan gör upp elden, lagar mat och kokar kaffe. Och oftast är det också så...

Idag har varit en sån dag. Jag har kört skoter hela dagen. Jag har suttit i en perfekt sittgrotta som någon annan skottade upp. Jag har druckit kaffe någon annan kokade och jag har ätit hamburgare som någon annan stekte. Dock stekte jag småplättar och bjöd med grädde och sylt. Ibland måste jag också vara någon.

Så nu sitter jag här i min soffa igen. Nyduschad och skönt trött i hela kroppen. Jag har en hel del nya fräknar och i morgon kommer jag att känna av alla 7 timmarna utomhus idag. Nu är våren här!!!

Nå?

Vann rätt låt?

Oktaver hit och dit

Så då var det fredag igen. Som min vän Soffan säger så har det verkligen bara sagt poff och så var veckan slut. Så även jag. Min röst har lagt av. Jag låter som efter en tunna whiskey per dag, i alla dagar. Ungarna tycker att det är roligt när jag låter så här, så faktiskt sitter alla rätt tysta för att kunna lyssna på mig. Självklart skrattar dom gott när min röst skär sig eller droppar en eller två oktaver mitt i meningen.

Jag känner mig som min klasskompis i åk 9, han var i målbrottet och hade ingen kontroll över rösten. En dag hade vi studiebesök av representanter från olika kyrkor i kommunen. Vi pratade om -ismer. När han skulle säga "Men hur är det då med satanismen?" så hade han rätt pipig röst fram till 3 sista stavelserna på ordet satanism där rösten valde att gå ner, djupt ner. Det lät verkligen som om han kom från avgrunden och liknande satanistiskt ställe. Vi övriga, icke så känsliga kamrater, skrattade högt, rått och hjärtligt åt honom. Ungefär som mina barn gör åt mig idag....

Man kan också muta sina barn. Det gör jag. Ibland händer det att barnen faktiskt uppfyller sin del av avtalet så då är det ju bara för mig att uppfylla min del. Idag har jag bjudit på tårta. Det var väldigt uppskattat!

Nu ska jag koka mig en kopp te så jag orkar med sista lektionen. Jo, jag tjuvsurfar på arbetstid...

Min kropp är mitt tempel

En sommar hälsade jag på min syster i England. Det var en väldigt varm sommardag så vi låg, slappandes, på gräsmattan och filisoferade om ditt och datt. Hundarna lufsade runt och jagade en och annan blind kanin. Det var en slapp dag helt enkelt. Just den slappa dagen tyckte Jehovas Vittnen att det var en bra dag för hembesök. Faaaast...jag tror att Jehovas Vittnen tycker alla dagar är bra dagar för hembesök. Nåväl, månadens tema i Vakttornet var just "Din kropp är ditt tempel" och att vanhelga sitt tempel är en synd. Den kropp du har fått ska du vårda i Guds namn. Misspryd den icke med profana påhitt så som tatuerngar och pircering. Tack, sa min pircerade syster, tack sa jag och så tog jag min tatuerade kropp tillbaka till gräset för att slappa. Om en tatuering är profan beror väl hel och hållet på motivet? Jag har ett lite udda, väldigt kristet, motiv på min kropp så jag tror att mina andra, kanske lite profana, motiv är förlåtna. Som en sån där konstig ekvation i matte. Faaaaast...all matte är konstigt om du frågar mig.

Idag är mitt tempel en enda öm muskel. Igår bowlade jag med alla mina barn och det är fantastiskt hur en så lättsam sport (?) kan göra så ont dagen efter. Dagens bandy gjorde inte saken bättre.

Min kropp är öm, mitt vänstra knä är lite svullet, jag har ont i halsen och känner mig allmänt full i virus. Inte speciellt lik ett tempel känner jag. I så fall ett väldigt litet och bortglömt tempel. Långt bort. Som fått utstå väder och vind lite för länge. Kanske. I behov av en storstädning.

Vem är jag?

Jag har ju funderat på vem jag är. Vem är jag? Jag är 32 år och har inte alls listat ut det här än. När listar man ut det? Vad tar man till för hjälpmedel för att lista ut vem man är? Vi lever ju i ett allt mer teknikinfluerat samhälle där det aldrig är långt från en dator eller liknande informationskälla. Så idag tänkte jag att det kanske skulle vara svaret på min fråga - vem är jag? Enligt reklamen så finns det ett nummer dit man kan sms:a och få svar på alla frågor. Jag testade. Jag sms:ade frågan "Vem är jag" till 118100:

118100 tror att Bea är en glad och mysig tjej som tycker om jobbiga skoldagar, långa bilresor och autistiska savanter.

Bra, då vet jag!

...för det var inte sant, för det var inte sant...

Har du fastat någon gång? Nu tänkte jag inte på vätskebaserad fasta med olika juicer och drycker som alla höll på med på 80-talet. Nej, jag pratar om den kyrkliga fastan. Den som varar i 40 dagar fram till påsk. Du vet, "....julen varar ända fram till påska. Nej, det var inte sant... för där emellan kommer fastan". Under fastan är det tänkt att du ska avstå från världsliga ting och frestelser. Men hur svårt är inte det??? Och hur många fler tillfällen till synd finns det inte nu mot för flera hundra år sedan? Miljarder!

Var kommer då jag in i bilden? Jag har aldrig fastat. Inte ens den där fyra dagars kuren på juice. Tills idag... idag kom U till mig och förklarade att hennes syster - Kyrkoherden - sockerfastar. Hennes fasta kan ju ha nå att göra med att hon faktiskt är kyrkoherde. Jag och U kom fram till att vi skulle också kunna klara det. Så nu ska jag fasta och späka min sweet tooth ända fram till påska...

Att vara diffus

Jag vet att jag inte borde klaga, för jag har själv bestämt mig. Jag bestämde mig för att inte försöka. Summan av mitt dåliga samvete var ju så mycket högre än vad summan av vad det gav var. Så jag slutade försöka. I hopp om att det skulle ta ifrån mig det dåliga samvetet. Och det gjorde det väl... men även det beslutet fick ett bakslag.

Jag har en garderob som jag inte känner mig bekväm i. Jag har en supersnygg jacka som det snart börjar bli dags att använda - som inte sitter skönt. Jag har ingen spänst i steget längre och det värsta är att jag inte har några kanter eller linjer kvar. Jag håller på att bli diffus i kanten. Jag ser framför mig hur jag ser ut som människorna i Wall-E.

Jag vet ju hur man gör... varför gör jag det då inte? Varför lägger jag ner energi på att klaga? Jag har mål och utmaningar. För att kunna genomföra det så måste jag känna mig bättre. För det är en del av det hela, det också.

Innan sen

Kranen/blandaren till min dusch droppar. Ibland rinner den till och med. Ibland kan jag inte ställa om från dusch till kran när jag ska fylla mitt badkar. Ibland, ganska ofta, kan jag inte skruva av den helt. Det gäller att ha ett slags juckande handlag när jag ska vrida av vredet. Jag har ju som vant mig att leva med det men alla som är här kommenterar den defekta kranen. Det kanske är dags att göra nå åt den då...

...det är faktiskt inte svårare än att jag ringer hustomten som kommer och byter blandare åt mig. Det ingår i förmånerna med att bo där jag bor.

INNAN jag kan ringa tomten så måste jag fixa fönstret. De som byggde mitt hus tyckte det var en bra lösning att placera ett fönster i duschen. Enligt reglerna för huset så får man inte blöta ner fönstret som inte är helt fuktspärrat. Bra placering! Jag måste sätta upp någon slags gardin för fönstret så att jag inte duschar på det - igen.

INNAN jag kan sätta upp någon gardin måste jag måla fönsterlisterna.

INNAN jag kan måla om måste jag maskera övriga omålbara ytor: väggen, glaset, handtaget, persiennvredet, gångjärnen. Ja, men ni vet, allt piller.

INNAN jag kan maskera så måste jag putsa bort lite fnas och fras från listerna.

Men innan jag gör allt det där så måste jag sitta lite till här i soffan och samla kraft.

Att lära sig

Jag tränar på att lära mig saker på min blogg. Men inte ens här kan jag inte ta åt mig all ära. Det är tur jag har vänner som kan andra saken än vad jag kan.

Men nu kan jag se hur många unika besökare som har varit på min sida och jag kan lägga in foto. Jag är så duktig!

En paus

Nu var det nästan ett år sedan detta foto togs, men det var inte så länge sedan vi var och fikade tillsammans "at Wayne´s Coffee".
Jag kan inte ta åt mig äran för den fina scrappingen men jag delar gärna med mig av motivet.

Behovet av att vara intern

Jag har en mycket god vän några mil söderut. Vi har levt rätt intensivt tillsammans de senaste, ja i alla fall 14 åren och det ger en hel del interna grejer som vi skrattar åt. Idag tillbringade vi lite tid tillsammans i en bil där vi konstaterade just detta. Hur svårt det är att bete sig "normalt". Det är allt i från att avsluta varandras meningar med fåniga citat från filmer eller Jonas Gardell-monologer, göra små ljud eller gester som man förknippar med något helt annat. Och sen hejdlöst brista ut i skratt. Det är underbart! Jag tror att vi alla behöver någon sådan vän, någon som kan skratta åt samma minspel eller betoningar. Alla behöver vi någon att ha interna skämt med.

Jag har flera interna skämt med flera underbara vänner. Tack för det!

Jag - snäll!

Jag är vanligtvis en mycket snäll person. Kanske lite för snäll ibland. Jag tycker om att ställa upp för folk, tycker om när folk ber mig och saker, tycker om när folk frågar mig om råd. Jag tycker om att vara omtyckt och behövd. Men även jag har gränser...jag försöker träna mig i att säga nej då och då. För att vara för snäll vill jag ju inte heller vara.

Jag har varit hos F på middag. F bor mitt i stan. Mitt i stan kan man även stöta på en del kufiska typer. F har visst några sånna i sitt hus (läs: tvättstuga). När jag skulle hem från F stötte jag på två överförfriskade damer. Idag är onsdag och klockan var inte mycket mer än 20.00, jag dömer ingen men hey, har man tränat på att vara förfriskad så har man. Och det hade damerna. Först ville dom veta när Filmstaden stängde och om man kunde köpa cigaretter där. Det roliga i det är att vi inte har någon Filmstad i vår stad. Vi har en Bio. Jag undrar om tanterna har nån koll på vilken stad dom befinner sig i. Jag tror inte heller att man kan köpa cigaretter på Bion...

Jag pekade i riktning mot närmaste kiosk. Det tyckte inte damerna räckte. Dom ville ha skjuts i min fina bil. Just det, jag har en fin bil och i den ska inga förfriskade tanter åka. Om det nu inte är jag själv och kanske F om några år när vi själva är tanter...

Jag sa alltså nej. Jag ville inte köra tanterna till kiosken, 300m bort. Jag vill inte kalla min osnäll utan mer förnuftig. Jag tränar på att säga nej och ikväll lyckades jag alldeles förträffligt!

Hur är det möjligt???

Över 60 besök på några timmar... och INGEN har lämnat en hälsning eller kommentar!?!
Hur är det möjligt?

Funderingar över tiden som var

När man, som jag, är ledig en vardag kan man passa på att ta en titt på sin uppväxt. Ja, nu menar jag inte hur jag blev uppfostrad av mina föräldrar eller hur jag lekte tillsammans med mina kamrater i skogen...nej, jag menar den del av min uppväxt som stod för drömmar, mode och ideal. Jag pratar naturligtvis om tvprogrammen. Jag pratar Knight Rider, jag pratar Falcon Crest, jag pratar Dallas...ja, ni fattar.

Vad var det med David Hasselhoff och K.I.T? Vad var det som var mest tilltalande? Jag tror att jag gillade bilen bättre. Lite så där mystisk. Nu går hela Knight Rider-serien i repris varje morgon. Och tyvärr är det inte alls samma sak längre... lite besvikelsehantering.

Lance...någon mer än jag som tyckte han var snygg? Dagens avsnitt av Falcon Crest beskrivs så här i tv-guiden:
Amerikansk dramaserie från 1984-85. Angela Channing är den oomstridda vindrottningen i Tuscany Valley i Kalifornien, ivrigt understödd av sin stöddige dotterson Lance. Men även Angelas brorson Chase Gioberti och hans familj ägnar sig åt vinproduktion och under den familjära och vinskimrande ytan är rivaliteten och konkurrensen familjerna emellan stenhård. Angela har även problem med sin döde makes oäkta son Richard Channing. Del 126.
Visst känner ni hur mysig man blir i kroppen när minnena återvänder?!

Dallas går tyvärr inte i repris just nu. Men jag fick en Dallas-kortlek i julklapp...det räknas!

Har jag glömt något? Vad fick dig att gå igång back in the days?

Från sängen till soffan

Nu har mamma varit hit. Blåbärssoppa, fil och skorpor hade hon med sig, precis som beställt! Hon är som bra, min mamma. Hon körde även in min bil i garaget...det hade jag inte prioriterat när jag kom hem från stan, förut idag. Nu medan mina tabletter kickar in passar jag på att äta och sitta lite vid datorn. Jag kommer förmodligen, väldigt snart, återvända till sängen. Ska ta en skorpa till först!

Det är helt ok att tycka synd om mig, hör ni det? ;)

Andra ord på S

Jag fortsätter mitt S-tema. Den här gången ska jag redovisa för S-ordens baksida. Just nu har jag Sjukdom. Jag har ingen aning om vad jag har men jag mår inte bra. Jag vaknade i natt och låg vaken en timme, med känslan att något var fel. Jag borde lyssna bättre på min kropp...men istället så ignorerade jag den som vanligt. Vi hade ju en date på stan, jag och mina två vänner och deras barn. Gå i affärer och sen fika...det gick inte så bra. Affärerna var tråkiga och jag hittade inget att köpa. Bokade frisörtid bara. Och mitt i fikat började jag må jättedåligt. Tack och lov så är det inte längre från stan till mig. Sen dess har jag sovit. Sovit och sovit. Nu krälade jag upp, ringde mamma. Tack och lov för mamma! Trots att jag är 32 så är det skönt att kunna ringa mamma och be henne handla sjukismat till mig: ProViva, A-fil och Brandt-skorpor.

Nu sitter jag här i soffan, huttrande men fullt påklädd, 38,5 i feber och ont i kroppen. Jo, det lutar åt influensa... suck.

Det...

...snöar...igen...fortfarande...suck...

Två nya ord

Av en slump så börjar mina favoritord på S. Som jag tidigare har nämnt så innefattar det bland annat ord som skidor och söndag. Idag är det just söndag och det är skidor på tv. Inte vilka skidor som helst utan Vasaloppet. Heja L! Heja I! Jag har några vänner som åker idag. Jag är riktigt imponerad! Förutom att jag är imponerad över mig sälv för att jag har åkt TjejVasan (jupp, där fick jag in det igen) så är jag imponerad över de som ställer upp i stora Vasan. För attans vad det krävs krafter - både före, ute i träningsspåret och under själva loppet tillsammans med tusentals andra. Impad som sagt.

Men fler ord på S... Det jag vill lägga till är Sportlov. Äntligten fick även jag sportlov! Jag behöver det verkligen. Jag känner mig alldeles slut i jobbhuvudet. Nu ska jag bara slappa (bra ord på S) och göra roliga saker.

Helgen började riktigt bra med just det där att göra roliga saker. Jag tog min bil och levererade mig själv till min systers stad på fredagen. Jag hann med en spontan shopping (Oh, bra ord!!!) utan dess like innan jag tog mig vidare ut till den lilla ön där min syster och svåger bor. Lördagen tillbringade vi utomhus i det vackra vädret. Mamma och pappa tittade förbi och vi grillade mat över öppen eld och åt utomhus. Precis som man ska när man har sportlov!

Ett annat ord som hör till sportlov är Skoter. Igår var riktigt kanonläge för skoter. Jag och svågern tog skotern och körde runt bland kobbar och skär ute i skärgården. Riktig frihet med en motor! Och så ska det vara när det är sportlov!

På hemvägen passade jag på att hälsa på mina absolut nordligaste vän, som i sin tur hälsade på sina föräldrar. Schlagern gick på i bakgrunden och dom hade bakat underbara muffins. Det var en absolut perfekt avslutning på en trevlig minisemester!

Idag är det som sagt söndag och jag har en bjudning att gå på. Jag har handlat present och känner mig redo för drabbning. Jag ser faktiskt fram emot att träffa folk! Jag sprang faktiskt ihop med en tjej i fredags, som jag inte hade träffat på...3år? men som jag kommer att träffa idag igen. Vi har en del att ta igen kom vi fram till.