Att var tillfreds

Jag klarade mig igenom jobbet igår. Men attnas vad energi det tog från mig. Redan vid 13-tiden kände jag mig totalt slutkörd och urlakad. Det var inte alls en jobbig dag utan det var bara en dag utan energi. Eftersom jag var hemma två dagar kändes det rätt ok att bara jobba en dag och sen få helg igen.

Det här med jobbet är en annan grej. Förut om åren har jobbet varit en höjdpunkt i mitt liv. Jag har verkligen älskat att jobba. Älskat alla utmaningar och lycktas vända motgångt till medgång. Men nu känns det inte lika utmanande längre...jag har tappat lite av gnistan känner jag. Tidigare har jag haft fördelen med vara ung och ganska nära eleverna, jag hänger med i deras tankar och vet vad de pratar om när det gäller trender, tv och internet. Det är inte att förakta. Jag har haft lyckan av att ha ett gott rykte. De barn jag har haft har fört mitt goda rykte vidare till sina kompisar och syskon. Och det har hjälpt mig otroligt! Men nu känner jag mig omotiverad och känner att jag har inget nytt att komma med. Jag är lite rädd att jag inte ska kunna hålla kvar mitt ursprungliga rykte...visst, det är lite egoistiskt. Men det underlättar i mitt jobb.

Kanske är jag oengagerad för att jag har jobbat så engagerat förut och nu känner av en liten baksving. Eller så har jag tappat gnistan. Jag kanske behöver nya sorters utmaningar nu. Jag kanske ska söka annat jobb? Men å andra sidan...är det jobbet det är fel på? Eller är det ett genomgående för mitt liv. Jag känner mig inte helt nöjd helt enkelt. Jag borde ju så mycket...

Jag kan inte helt säga vad som saknas...men nå saknas för att jag ska känna mig helt tillfreds.