Min kropp är mitt tempel

En sommar hälsade jag på min syster i England. Det var en väldigt varm sommardag så vi låg, slappandes, på gräsmattan och filisoferade om ditt och datt. Hundarna lufsade runt och jagade en och annan blind kanin. Det var en slapp dag helt enkelt. Just den slappa dagen tyckte Jehovas Vittnen att det var en bra dag för hembesök. Faaaast...jag tror att Jehovas Vittnen tycker alla dagar är bra dagar för hembesök. Nåväl, månadens tema i Vakttornet var just "Din kropp är ditt tempel" och att vanhelga sitt tempel är en synd. Den kropp du har fått ska du vårda i Guds namn. Misspryd den icke med profana påhitt så som tatuerngar och pircering. Tack, sa min pircerade syster, tack sa jag och så tog jag min tatuerade kropp tillbaka till gräset för att slappa. Om en tatuering är profan beror väl hel och hållet på motivet? Jag har ett lite udda, väldigt kristet, motiv på min kropp så jag tror att mina andra, kanske lite profana, motiv är förlåtna. Som en sån där konstig ekvation i matte. Faaaaast...all matte är konstigt om du frågar mig.

Idag är mitt tempel en enda öm muskel. Igår bowlade jag med alla mina barn och det är fantastiskt hur en så lättsam sport (?) kan göra så ont dagen efter. Dagens bandy gjorde inte saken bättre.

Min kropp är öm, mitt vänstra knä är lite svullet, jag har ont i halsen och känner mig allmänt full i virus. Inte speciellt lik ett tempel känner jag. I så fall ett väldigt litet och bortglömt tempel. Långt bort. Som fått utstå väder och vind lite för länge. Kanske. I behov av en storstädning.