Ja, det är våren...

För någon dag sedan såg jag mina första Storspovar. För mig är det här med vårfåglar, eller fåglar över lag, en sorts skäckblandad längtan. Det finns inte mycket som jag tycker är lika obehagligt som fåglar. Fåglar som flyger, fåglar som simmar eller fåglar som sitter obehagligt nära på en kvist och kvittrar. Å andra sidan så är ju det här med fåglar som kvittrar ett tecken på vår. Ett tecken på att nu går vi in i något nytt. Ett tecken på att man kan gå ute i skog och mark med lågskor och bara armar.

Ikväll kommer vi att tända eldar som tecken på vår. Och jag ska ta fram min cykel.