Att det ska vara så här svårt att äta mat. Både psykiskt och fysiskt. Det känns nästan som om jag är otrogen mot min kropp genom att stoppa i den mat. Och det är väl ingen frisk tanke? Det är inte lätt att veta hur mycket jag ska äta. Eller hur ofta. Det är svårt helt enkelt. Dricker jag nog? När jag bara hade ett val - äta pulver nu eller äta pulver snart - var det inte svårt. Jag hade inte så många frestelser. För då hade jag bestämt mig. Då gick det bra att inte fundera. Nu funderar jag massor på ätande. Rätt eller fel ätande. Jag försöker tänka på att jag faktiskt inte behöver gå ner ni i vikt de här veckorna. Jag behöver bara hålla det jag redan har gått ner. För efter jul sätter jag igång igen. Då får jag återvända till tryggheten i choladpulvret 3ggr/dag. Men fram tills dess ska jag försöka komma ihåg att jag har varit jävligt duktig.
Å andra sidan så har det ju bara gått två dagar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar