I lördags gick jag och mamma en promenad i skogen. Det var vitt och fint och det knarrade så där härligt under skorna. Hunden rusade runt så snön yrde. Det var fint, rent och julelikt. Idag är det inte så. Idag, så även igår, regnar det. Julesnön är borta. Vattenpölarna är tillbaka. Vägarna är slaskiga. Mörkret har återvänt. Spolarvätskan i bilen är det bästa som finns. Och knarret har ersatts av plask. När vinden låg på sovrumsfönstret i morse, så regnet smattrade på rutan, då var det lite svårt att komma ihåg de positiva känslorna jag hade igår.
Men människan är ju anpassningsbar. Och det är ju tur ändå. För nu när jag sitter här i min barack, med en hel fotbollsplan lerig och blöt, mellan mig och kaffepannan så känns det ändå värt att vara här. Barnen än ju ändå ganska söta och min barack är ändå ganska trevlig. Min chef har suttit med på en lektion i morse och den gick bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar