Pauser i vardagen

Svininfluensan är inte bara av ondo. Speciellt inte när jag inte själv är drabbad. I måndags hade vi 25% av alla elever borta. Det innebar att dom få som var kvar fick kvalitetstid tillsammans - både tillsammans med varandra och med sin lärare. Barnen hann jobba ikapp sig eftersom vi inte kunde gå vidare och de kunde även få möjlighet att sitta med sin lärare och få personlig peppning. I dagens skola är det få förunnat. Med klasser på 26 elever hinner vi vuxna inte SE alla barn på samma sätt. Stor del av tiden förvarar vi barnen och sen kräver vi att dom ska ha tagit till sig något av godo av det jag har sagt till dom. Men måndagen var inte så. Måndagen kändes som en paus från verkligheten och vardagen. Måndagen var som på den gamla goda tiden. Ni vet, då det var bättre förr. Fast ärligt talat..när var det så? Förra gången det gick en pandemi?

Jag är en känslomänniska och kan lätt gå igång och reagera över en känsla jag får. Det kan vara något som kollegor säger eller elever gör. Igår kom jag ihop mig med en elev. En liten, ettrig tjej på 14 år. Konflikten sög verkligen energi ur mig och jag kände mig helt slut. Eleven i fråga rusade skrikande och svärande ifrån mig på skolgården och hoppade på en buss hem så jag kunde inte heller reda ut saken när vi hade lugnat ner oss. Så under ganska lång stund igår grämde jag mig som över det där. Jag analyserade läget och tänkte alla kaosalternativ som kunde komma av konflikten. För man vet ju aldrig vad fjortisar tar sig till... Någon gång efter 21 i gårkväll fick jag ett sms, "Förlåt. Jag skulle inte ha sagt så där..." Klast jag smälte :) Idag fick jag ett trevande leende. Men hennes sms var precis vad jag behövde för att kunna ta paus från mina kaostankar.

Idag har vi bunkrat upp med chips, salta pinnar och godis. Allt står uppradat i vårat arbetsrum. Vi har bjudit det andra arbetslaget på mingel. En liten, välsmakande paus från vardagen.