I'm blogging in the rain

Ja, vars ska jag börja? Det var så länge sen jag bloggade. Mitt liv har varit en enda lång stressfaktor fram till målet i fredags. I fredags var det alltså examen och jag släppte iväg mina barn. Mina barn som jag har fostrat i tre år. I och med att det är jag som har fostrat så har dom ju blivit riktigt bra barn. Om jag nu får säga det själv! Men det har varit en ständig kamp.

Nu jobbar jag bara tre dagar till. Sen semester. Som jag känner nu - i kropp och själv - så är det tre dagar för mycket. Kroppen är tärd efter en hel del springande. S, S och jag har sprungit backe upp och backe ner de senaste veckorna. Vårrus och Tjejjogg. På något sätt är det ju en skön tärdhet. Men dock tärdhet. Själen har det inte så jobbigt egentligen. Det är bara dags för semester.