Jag är här!!!

Jag är i Jämtland. Här har jag aldrig varit förut. Och faktum är ju att jag inte höll på att ta mig hit heller... det hela började en helt vanlig onsdag i början av mars.

Jag hade bokat en tågbiljett för att åka till min braiga vän Å som bor i Östersund. Jag hade ju som sagt aldrig varit i Jämtland förut och jag hade inte träffat Å heller på väldigt länge. Så förväntingarna på min resa var rätt höga. Dessutom har jag sportlov nu. Och då ska man ju aktivera sig. Gärna då utomhus. Men hallå, det har ju bara snöat!!! Nåväl, även väderprognosen såg ut att vara på min sida.

Eftersom min käre far har viss insynsrätt i det här med tågtrafiken kunde han konstatera att tåget jag skulle åka med från Älvsbyn var någon sent. Men lite sent brukar dom ju ändå fixa. Jag hade ju ett tåg att byta till i Ånge kl 04.15 på torsdagsmorgon. Allt för att vara framme i Östersund 06.30! Tidigt kan man tycka, men jag skulle ju få en hel dag att sportlova på i Östersund. Smart va?! Förutom att tåget blev över en timme sent från Älvsbyn kändes fortfarande rätt ok...

Min plats var upptagen av en sovande militär. Militären och dess kompisar - alla 65 - hade deltagit i en stor NATOövning i Norge de senaste två veckorna. Jo, det kändes på lukten att de hade legat ute. De senaste två veckorna. Nu tog de igen bristen på sömn och bristen på skräpmat och öl på ett effektivt sätt. Den lukten...En av militärerna tittade på mig med vädjan i ögonen och förklarade att dom skulle av i Bastuträsk. Så om jag kunde hålla mig tills dess så skulle jag sen bli av med dom.

Bastuträsk är ju som en helt egen berättelse i sig. När vi kom till Bastuträsk så blev vi stående där ett tag. Jag började bli lite störd över mitt tåg som jag snart skulle byta till i Ånge. Och konduktören var stressad och mummlade något om ombokningar och sen skyndade han sig iväg. Sen började det gå rykten. Rykten som sa att ett annat tåg hade spårat ur, 5 vagnar som körde rakt genom en stängd växel, några kilometer framför oss på samma spår. Den stressade konduktören bekräftade det - därav stressan kom jag fram till. Vi satt fast i Bastuträsk!

Och som vi satt fast i Bastuträsk. Jag lyckades somna in och sov en timme, drygt. Sen var det kört med sömnen också. Det är svårt att slappna av när man inte vet vad som ska hända. När det ska hända. Och om det ska hända. Frågan var ju när vi skulle ta oss från Bastuträsk. Mitt tåg i Ånge hade jag missat för läääänge sedan. Vi satt kvar i Bastuträsk till kl 6.30 på torsdags morgon. Samma tid som jag skulle ha klivit av tåget i Östersund lämnade jag Bastuträsk - med BUSS.

Tur i oturen så visade det sig att det fanns en massa militärer kvar på tåget. Och dom skulle till Östersund. Jag har ingen aning om hur det gick för övriga resenärer på tåget men jag och resterande folk fick buss till Östersund. Förutom att bussens värme inte fungerade - den gick inte att stänga av. Det blev shorts och linneväder i bussen i 7 timmar. Det var alltså 40 militärer på bussen. Som också hade legat ute i två veckor...ja, ni förstår hur kombinationen blir.

Men till slut - 7 timmar sen - så kom jag fram till Östersund. Och nu är jag här!