I spåret

För två år sedan åkte jag längdskidor, en gång. Ja, eller nästan en gång. Jag åkte några gånger innan men sen åkte jag Tjejvasan. Efter det kändes det som om jag aldrig mer ville se ett par skidor. Det kan ha berott på att jag hade fruktansvärda skavsår på hälarna. Det kan också ha berott på att det var väldigt långt att åka.

Idag var det i alla fall bestämt att vi skulle ut och åka. Jag, syster och svåger. Jag vet inte riktigt vem som stod för vallningen men för mig funkar det så att jag bara lämnar skidorna i närheten av pappa eller syster så vallas dom tills jag kommer tillbaka. Tack!

Vi hade bestämt att vi skulle teståka SM-spåren (innan skid SM som hålls till veckan). Väl där var det inte alls kul. Spåret som vi tänkte åka var inte uppkört utan det fanns bara ett spår att välja på. Det spåret såg mer ut som ett EKG än ett skidspår. Upp, ner, upp, ner, upp och sen ner. Eftersom jag inte har så bra teknik så är det inge kul när det är jobbigt uppför och farligt nerför. Och nej, jag hoppar inte fram som dom gör på tv. Jag gissar att när jag ser sändningarna från SM så kommer den branta uppförsbacken knappt att märkas. Men,men, jag är ju bra på annat. Typ vinna över min syster i Settlers. Fast ärligt talat så var mina vinster (plural) också något av en engångshändelse. Det brukar vara hon som vinner. Hur som helst så var det då kul!

Tillbaka till skidorna. Eftersom vi uppenbarligen inte håller SMklass så packade vi in oss i bilen och bytte spår. Då gick det mycket bättre. Vi knäckte 5km och kände oss väldigt duktiga. Jag hade lite svårt att åka riktigt bra, dock. För när jag åkte Vasan tappade jag trugan på vänster stav. I och för sig så åkte jag 2,7 mil utan men då var spåret hårt. Idag var det för mycket lös snö utanför så staven sjönk ner för långt. Jag måste nog köpa en ny om jag ska ut och åka nån mer gång. För det tror jag väl ändå att jag ska. Det är faktiskt en riktigt bra träningsform.