Sent igår fick jag ett sms med en förfrågan om slalom idag. Första tanken var "ojsåjobbigt" men snabbt gick det över till "undra vars jag har mina grejer" för att sen sluta på "JA!". Så 10.30 infann jag mig på den lokala lilla backen. Med utrustningen preppad och klar.
Förra året hade jag nära-döden-upplevelse på Vittjokk när jag åkte med mina kusinbarn. Jag hade ont i benen både upp och ner för backen. Kroppen kändes stel och jag vågade inte åka så fort som jag borde kunna. Det tog emot helt enkelt. Då åkte jag nog bara 5 åk tror jag. Idag var allt annorlunda. Jag fick inte ont i benen en enda gång. Jag kunde släppa på farten och svänga snävt och smidigt. Det var otroligt kul idag. Det kan ju också sägas att backen var underbar efter all snö som har öst ner över oss. Och att det var nästan nollgradigt ute och att solen tittade fram på oss.
När alla andra också kom på tanken att fara till backen slutade det roliga. Då stod vi i kö i nästan 8 minuter, åka upp tar ju också några minuter för att sen åka ner på under 1 minut. Då kändes det inte så värt. Och så började det blåsa. Riktig snålblåst. Men för att vara första gången i backen är jag mer än nöjd. Jag är imponerad över mig själv som orkade och vågade :) Det här kommer bli en kul skidvinter!
Ring gärna om du vill ha sällskap i nån backe i närheten!
.jpg)
2 kommentarer:
Finns det något du INTE kan göra Bea? Ibland tror jag att du kan allt, är det möjligt? :)
Nej, jag och min kropp kommer inte överens just nu, har funderat på skilsmässa men vet inte hur den skulle gå till i praktiken.
By the way, jag älskar mina vantar!
På söndag!
Skicka en kommentar