Att tvätta sin smutiska byk

Ibland hör jag berättelser om hur folk tvättar lite vad som helst. Förutom den klassiska pengatvätten - den som medför att man sticker ner handen i fickan och får upp pappersludd med metallremsan fastknölad i luddet.
Eller läppsylhylsan utan innehåll - det som medför att man vet att kläderna är vallade med vaselin.
Pennor, hårklämmor, tamponger, nycklar och så vidare.
Tydligen kan man även tvätta mobiltelefonen för att sen lämna in den med motiveringen "det kom fukt i den, visst går det på garanti?!" och verkligen få den lagad.

För några dagar sedan letade jag efter mitt USB-minne. Det är halva mitt jobb lagrat på just det lilla gröna minnet. Men jag brukar vara ganska lugn i sånna situationer, jag vet ju att det inte blir bättre av att ha ångest över borttappade saker. Förr eller senar kommer dom tillbaka. "Allt som inte är stulet kommer tillbaka" Och jodå, mitt USB kom tillbaka idag. När jag öppnade luckan till tvättmaskinen ramlade den lilla stickan ut. När jag tog av korken rann det ut vatten. Suck. Mun-mot-mun-metoden kändes lite overkill (i och med att stickan saknade mun) så jag försökte blåsa bort lite "fukt". Nu ligger den på elementet. Jag hoppas att det ska finnas minsta lilla liv kvar i det. Kanske att det går att rädda något av allt jag hade där. Kanske.