Att vara diffus

Jag vet att jag inte borde klaga, för jag har själv bestämt mig. Jag bestämde mig för att inte försöka. Summan av mitt dåliga samvete var ju så mycket högre än vad summan av vad det gav var. Så jag slutade försöka. I hopp om att det skulle ta ifrån mig det dåliga samvetet. Och det gjorde det väl... men även det beslutet fick ett bakslag.

Jag har en garderob som jag inte känner mig bekväm i. Jag har en supersnygg jacka som det snart börjar bli dags att använda - som inte sitter skönt. Jag har ingen spänst i steget längre och det värsta är att jag inte har några kanter eller linjer kvar. Jag håller på att bli diffus i kanten. Jag ser framför mig hur jag ser ut som människorna i Wall-E.

Jag vet ju hur man gör... varför gör jag det då inte? Varför lägger jag ner energi på att klaga? Jag har mål och utmaningar. För att kunna genomföra det så måste jag känna mig bättre. För det är en del av det hela, det också.