Oktaver hit och dit

Så då var det fredag igen. Som min vän Soffan säger så har det verkligen bara sagt poff och så var veckan slut. Så även jag. Min röst har lagt av. Jag låter som efter en tunna whiskey per dag, i alla dagar. Ungarna tycker att det är roligt när jag låter så här, så faktiskt sitter alla rätt tysta för att kunna lyssna på mig. Självklart skrattar dom gott när min röst skär sig eller droppar en eller två oktaver mitt i meningen.

Jag känner mig som min klasskompis i åk 9, han var i målbrottet och hade ingen kontroll över rösten. En dag hade vi studiebesök av representanter från olika kyrkor i kommunen. Vi pratade om -ismer. När han skulle säga "Men hur är det då med satanismen?" så hade han rätt pipig röst fram till 3 sista stavelserna på ordet satanism där rösten valde att gå ner, djupt ner. Det lät verkligen som om han kom från avgrunden och liknande satanistiskt ställe. Vi övriga, icke så känsliga kamrater, skrattade högt, rått och hjärtligt åt honom. Ungefär som mina barn gör åt mig idag....

Man kan också muta sina barn. Det gör jag. Ibland händer det att barnen faktiskt uppfyller sin del av avtalet så då är det ju bara för mig att uppfylla min del. Idag har jag bjudit på tårta. Det var väldigt uppskattat!

Nu ska jag koka mig en kopp te så jag orkar med sista lektionen. Jo, jag tjuvsurfar på arbetstid...